Zaal’Ek såg lugnt på Ziyate, med det där vidriga leendet på läpparna, när hon greppade tag i hans haka. “Är det förstått, Kel’zak?” Härmade han med en barnslig röst. “Aaw, Varför så arg?” Fortsatte han  med samma barnsliga röst. Den som kände Zaal’Ek väl kunde plötsligt skymta ett grovt allvar någonstans Zaals ögon trots det breda, stora leendet.…[Read more]

Aeriel såg med stora, nyfikna ögon på Taewyn när hon berättade om sitt hemland, medan Aeriel försökte föreställa sig det vackra landskapet som Taewyn talade om, vilket fick henne att le omedvetet. Leendet försvann dock när Taewyn kom in på sin kultur och hur man såg på kvinnor som henne. “Sådant primitivt tänk..” Tänkte hon högt. Ett sådant typisk…[Read more]

När Ziyate fällde sin före detta elev och tryckte ner honom i marken gjorde han inget som helst motstånd. Med ansiktet nere i jorden, hördes att dovt och mörkt skratt, istället för ljud av smärta som en normal person hade gett ifrån sig. Det var som om att han inte blev minsta illa berörd av att Ziyate tryckte ned honom. Nej, han hade snarare fö…[Read more]

När Zaal såg hur vakterna stupade en efter en kunde han inte hjälpa sig själv och skrattade maniskt. Deras hjälplöshet var något han fann ett stort nöje i. Det var så tragiskt att så svaga, unga varelser kunde vara så pass naiva och tro att de hade någonting att säga till om. Han såg på den enda vakten som var kvar vid liv och hånlog. Samma…[Read more]

Solen slog kraftigt till mot Zaal’Eks ögon när de anlände till sin destination. Han höjde handen upp mot solen och kisade med ögonen. “Ah, Solen. Jag förstår inte hur man kan vilja leva i detta ljus.” Klagade Zaal barnsligt, men något skämtsamt. Fast inte på ett allmänt kul sätt, utan snarare på ett lite otäckt sätt, sådär som bara han kunde.…[Read more]

Aeriel skakade på huvudet log varmt mot Taewyn när hon bad om ursäkt. “Du behöver inte be om ursäkt! Det besvärar mig inte, det är bara det att jag inte har pratat om det med någon som inte är härifrån.” Förklarade hon med en röst lika len och varm som hennes leende.

“Tack, det värmer.” Svarade hon och log. Taewyns ord om hennes fick Aeriel a…[Read more]

“uhm..” Hördes tyst från Aeriels mun. “Ni två kan vara de första människorna jag har träffat” sade hon och skratta smått. Hennes röst avslöjade att hon förmodligen skämdes lite smått över det.

“Helgon?” frågade hon och bröt ut i ett harmlöst skratt. “Nej, långt ifrån.” fortsatte hon medan hennes glada ansiktsuttryck sakta suddades ut. “Vi…[Read more]

“Det är uppfattat.” Skrattade Aeriel över Camthalion så kallade order. Hon höjde sedan sin hand och vinkade av dem, medan de försvann bort i skogen.
Hon såg sedan på Taewyn och kliade sig ursäktande i nacken, med ett milt leende på läpparna. “Det är ingen fara. Ni är de trevligaste människorna jag har träffat.” Vad hon inte berättade var…[Read more]

När de alla satte sig för att äta såg Aeriel skeptiskt på maten. Efter första tuggan grimaserade hon smått innan hon kom på sig själv och slutade. “Det här var.. Speciellt.” Hade hon konstaterat och skrattat lätt.
Människomat var verkligen ingenting för henne. Hon åt dock upp sin frukost utan att klaga, för att inte vara respektlös mot dem som had…[Read more]

Aeriel försvann iväg ut i skogens mörker och var borta i några minuter innan hon återvände. När de var klara med att pyssla om den skadade, medvetslösa alven, passade Aeriel på att sköta om sin utrustning. Hon plockade fram varenda pryl hon hade i sin fältväska och lade dem snyggt och prydligt framför sig. Sedan tog hon fram en trasa och började…[Read more]

Aeriel ryckte till lite lätt och fick en allvarligare blick när Camthalion var så rakt på sak. “Det är uppfattat.” Svarade hon lika kort. Därefter nickade hon instämmande on Taewyn. Att hålla vakt skulle inte vara ett problem. Hon hade faktiskt själv tänkt att föreslå samma sak.  Hon hade alldeles för mycket för mycket saker i huvudet gällan…[Read more]

Aeriel tog emot sin brödbit och nickade artigt som tack. Hon var hyfsat hungrig efter allt hade hänt, så det tog inte lång tid förrän hon hade mumsat i sig allt. När Neaduin drog den skadade alven närmade elden såg Aeriel på honom med varma, men oroliga ögon. Hon tyckte så oerhört synd om honom. Hon drog två ömma fingrar längst med alvens kind. “E…[Read more]

Zaal’Ek höjde upp båda båda sina händer i axelhöjd, med hanflatorna vända mot sin före detta mästare. “Oj oj, öm tå..!” Sade han ursäktande medan hans ögonbryn höjdes upp till taket. Han tog kort därefter ner händerna igen, skrattade lite smått och nickade sedan bekräftande mot Ziyaté. Det syntes inte på honom, men vreden spred sig lika snabbt so…[Read more]

Medan Zaal stegade iväg med de andra två in i det mindre rummet, var hans tankar kvar i det som just hade hänt honom – Den behagliga känslan som spred sig i kroppen när Lloth hade vidrört honom, hur hennes ord fyllde liksom fyllde hela hans sinne, men framförallt på det hemliga uppdrag han precis fått. Självklart var Lloth för vis för att gå på Zi…[Read more]

Aeriel, som hade burit på deras gisslan den sista biten gick ner på ena knät och lät mannen glida av hennes axlar ner på marken. Lättat sträcke hon bak sina armar så långt bak hon kunde för att sträcka ut kroppen. Människan var inte direkt den lättaste att bära. Hon mjukade upp sina axlar genom att röra dem upp och ner i en cirkelrörelse.…[Read more]

Taewyns ord flöt runt i Aeriels tankar en stund. Hon att aldrig tänkt på det på det viset förut. Kanske låg det något i det hon sade? Kanske skulle hon själv få chansen att upptäcka det själv, utanför rikets gränser.

De vackra ljusblåa ögonen såg fundersamt ut i skogen. Aeriel placerade sin ena hand på hakan “Hm..” Hördes tyst från hennes mun m…[Read more]

Aeriel började sakta gå mot lägret igen medan hon lyssnade till Taewyns ord. Hon höjde sina händer och gestikulerade smått. “Nej nej, det var inte så jag menade.” Ursäktade hon med en något förtvivlad röst. “Det är bara det att.. Jag aldrig mött en människa förut.” sade hon lågmält. “Och sakerna jag har hört om er är..” hon pausade sig själv.…[Read more]

Zaal fick syn på sin före detta mästare. Hans tidigare leende på hans läppar upphörde inte, men blev betydligt mindre. “Ziyaté.” Sade han hälsandes och böjde på sitt huvud lite lätt. Självklart var han väldigt förvånad att se henne igen, även om det inte syntes så tydligt på utsidan.  Framförallt här, av alla tänkbara platser.
Men om någon…[Read more]

Zaal’Ek var hastig på att gå ner på knä, även han, framför deras gudinna och härskare, med blicken fäst i marken framför honom. Att han, Zaal’Ek stod framför Lloth själv, var något han sett fram mot att en dag få göra, i hundratals år.
Hennes ord fick det att bubbla inom honom. Han kände hur vreden växte inombords. Hans lust och hunger efter död…[Read more]

“Jag…” Hördes tyst från Aeriel. Precis när hon skulle yttra nästa ord, blev hon avbruten av sina egna tankar när hon hörde vem som frågade. Vad nu? Visade hon medlidande? En människa? Mer och mer fick hon känslan av att Taewyn kanske inte var så hemsk som alla berättelser om människorna antydde. Aeriel visste inte riktigt vad hon skulle svar…[Read more]