Aeriel såg åter igen på Taewyn med ett leende och nickade instämmande. Camthalion var inte någon som gav upp i första taget, direkt.
“Eh?” Den blonda skogsalven kliade sig på hakan och funderade en stund. Hon hade trots allt inte reflekterat över hur länge de känt varandra.
“Jag och Camthalion träffades först för många år sedan, innan jag tjän…[Read more]

När drottningen tvingade upp den forne generalens huvud såg han rätt in i hennes ögon med lugn och heder i sin blick. Han såg inte det minsta rädd eller arg ut, vilket borde ha varit hans reaktion med tanke situationen han var i. Nej, det såg snarare ut som att han accepterat sitt öde och skulle möta döden med huvudet högt.

Han blickade u…[Read more]

Mitt i deras släktträff hördes ett högt knak från salens två stora dörrar av ek och med ett högt gnissel öppnades de två dörrarna ännu en gång. In genom dörren klev en vakt, som började stega mot Sera och drottning Akila. Den obehagliga och laddade tystnaden lade sig återigen som ett täcke över den stora salen. Hans resa från dörröppningen fram…[Read more]

Aeriel höjde ögonbrynen och nickade imponerat, nästan ivrigt. “Nej, nej, tvärt om!” Förtydligade hon och skrattade lättsamt. Rodnaden på hennes kinder började nu sakta att tonas bort. “De som inte är närskilt närvarande känner ingenting alls.” Fortsatte hon. “Du förstår, liv flödar igenom allt. Där andra ser bara ett träd, ser vi alver liv.” Förk…[Read more]

Zaal’Ek såg på drottningen när hon avslöjade planen. Han nickade nöjt, utan att säga något. Det var en bra plan. En ganska tråkig sådan förvisso, men bra ur ett rent strategiskt perspektiv. Dock tvivlade han på att det betydde att de bara kunde valsa in och ta vad de ville ha, om denna artefakt nu var så pass mäktig att den var ett hot mot själ…[Read more]

Aeriel bevittnade hur Taewyn slöt sina ögon. “Ja, precis så.” Bekräftade hon lugnt.
Den blonda skogsalven fastnade med blicken på äventyraren som nu stod bredvid henne. Hennes tankar försvann iväg, som om tiden för en kort stund nästan stod still. När Taewyn sedan började beskriva vad hon kände kvicknade hon snabbt till och var tillbaka i v…[Read more]

De tre följde drottningen in i kammaren. Zaal’Ek nickade instämmande mot drottningen och log sådär falskt som han alltid gjorde. Roande? Det som var mest roande var hur dessa människor själva trodde att de hade någon slags form av makt – att de levde i någon slags illusion av överlägsenhet. Det hela komiskt – Hur en sån underlägsen, svag och pr…[Read more]

“Du har rätt.” Instämde Aeriel och nickade när hon hörde Taewyns ord. “Väldigt vist sagt av dig, Taewyn.” Konstaterade hon sedan och log varmt. Taewyn var verkligen inte så naiv och trångsynt som Aeriel blivit lärd att människorna var. Det var som om Taewyn läste Aeriels tankar rakt av. Aeriel skrattade plötsligt lite lätt. Tänka sig att hennes f…[Read more]

Aeriel skrattade och log harmlöst när Taewyn frågade om hennes ålder. En mindre vindputs svepte plötsligt över dem, vilket fick skogalvens gulblonda flätor som hängde ner framför hennes axlar att svaja till lätt. “För oss alver är jag ung, det stämmer.” bekräftade hon och lade huvudet lätt på sned. “Du förstår, vi alver åldras inte på samma sätt…[Read more]

Väl framme i den stora bevittnade de tre vad som hände pojken och hans mor. Skriken, blodet och framförallt deras hjälplöshet, var som ljuv musik i Zaal’Eks öron – som balsam för själen. Med ett belåtet leende stirrade han på vad som hände framför de tre. Han kände sig nästan som hemma. Ja, om man bortsåg från allt annat än de lidande människo…[Read more]

Zaal’Ek såg lugnt på Ziyate, med det där vidriga leendet på läpparna, när hon greppade tag i hans haka. “Är det förstått, Kel’zak?” Härmade han med en barnslig röst. “Aaw, Varför så arg?” Fortsatte han  med samma barnsliga röst. Den som kände Zaal’Ek väl kunde plötsligt skymta ett grovt allvar någonstans Zaals ögon trots det breda, stora leendet.…[Read more]

Aeriel såg med stora, nyfikna ögon på Taewyn när hon berättade om sitt hemland, medan Aeriel försökte föreställa sig det vackra landskapet som Taewyn talade om, vilket fick henne att le omedvetet. Leendet försvann dock när Taewyn kom in på sin kultur och hur man såg på kvinnor som henne. “Sådant primitivt tänk..” Tänkte hon högt. Ett sådant typisk…[Read more]

När Ziyate fällde sin före detta elev och tryckte ner honom i marken gjorde han inget som helst motstånd. Med ansiktet nere i jorden, hördes att dovt och mörkt skratt, istället för ljud av smärta som en normal person hade gett ifrån sig. Det var som om att han inte blev minsta illa berörd av att Ziyate tryckte ned honom. Nej, han hade snarare fö…[Read more]

När Zaal såg hur vakterna stupade en efter en kunde han inte hjälpa sig själv och skrattade maniskt. Deras hjälplöshet var något han fann ett stort nöje i. Det var så tragiskt att så svaga, unga varelser kunde vara så pass naiva och tro att de hade någonting att säga till om. Han såg på den enda vakten som var kvar vid liv och hånlog. Samma…[Read more]

Solen slog kraftigt till mot Zaal’Eks ögon när de anlände till sin destination. Han höjde handen upp mot solen och kisade med ögonen. “Ah, Solen. Jag förstår inte hur man kan vilja leva i detta ljus.” Klagade Zaal barnsligt, men något skämtsamt. Fast inte på ett allmänt kul sätt, utan snarare på ett lite otäckt sätt, sådär som bara han kunde.…[Read more]

Aeriel skakade på huvudet log varmt mot Taewyn när hon bad om ursäkt. “Du behöver inte be om ursäkt! Det besvärar mig inte, det är bara det att jag inte har pratat om det med någon som inte är härifrån.” Förklarade hon med en röst lika len och varm som hennes leende.

“Tack, det värmer.” Svarade hon och log. Taewyns ord om hennes fick Aeriel a…[Read more]

“uhm..” Hördes tyst från Aeriels mun. “Ni två kan vara de första människorna jag har träffat” sade hon och skratta smått. Hennes röst avslöjade att hon förmodligen skämdes lite smått över det.

“Helgon?” frågade hon och bröt ut i ett harmlöst skratt. “Nej, långt ifrån.” fortsatte hon medan hennes glada ansiktsuttryck sakta suddades ut. “Vi…[Read more]

“Det är uppfattat.” Skrattade Aeriel över Camthalion så kallade order. Hon höjde sedan sin hand och vinkade av dem, medan de försvann bort i skogen.
Hon såg sedan på Taewyn och kliade sig ursäktande i nacken, med ett milt leende på läpparna. “Det är ingen fara. Ni är de trevligaste människorna jag har träffat.” Vad hon inte berättade var…[Read more]

När de alla satte sig för att äta såg Aeriel skeptiskt på maten. Efter första tuggan grimaserade hon smått innan hon kom på sig själv och slutade. “Det här var.. Speciellt.” Hade hon konstaterat och skrattat lätt.
Människomat var verkligen ingenting för henne. Hon åt dock upp sin frukost utan att klaga, för att inte vara respektlös mot dem som had…[Read more]

Aeriel försvann iväg ut i skogens mörker och var borta i några minuter innan hon återvände. När de var klara med att pyssla om den skadade, medvetslösa alven, passade Aeriel på att sköta om sin utrustning. Hon plockade fram varenda pryl hon hade i sin fältväska och lade dem snyggt och prydligt framför sig. Sedan tog hon fram en trasa och började…[Read more]