Mannen som befann sig i rummet stod riktad med prästinnorna framför dem, med huvudet lätt bugandes mot dem. Mannen vid namn Zaal’Ek hade ena handen placerad vilandes uppe på kaveln av hans ena svärd, som i sig tryggt hängde vid hans vänstra höft, medan den andra handen hängde fritt ner mot marken. Han själv var klädd i en mörktonig rustning, m…[Read more]

När allt var över var Aeriel snabb på att röra sig fram till lägret. Väl framme stannade hon och såg smärtat på kropparna på marken. Hon hade aldrig varit med om något sådant förut. Ljudet från döende män som gurglade sitt eget blod var hemskt. Hon kände hur hennes knän smått började skaka. Det var då det slog henne. Hon hade just dödat tre perso…[Read more]

Precis när de två börjat röra sig in mot lägret vände vakten sig om och började stega mot deras håll. Aeriel som hade uppsyn över hela lägret satt på gläntan och viftade stressat mot sina människokompanioner i ett försök att få dem att stanna upp. “Vänta..!” Väste hon tyst. Oddsen att de skulle höra henne var minimal, men hon kunde inte heller…[Read more]

Aeriel rörde sig försiktigt fram fram efter Taewyn och Neaduin. Hon placerade sig bredvid Taewyn och skannade noggrant av området med blicken. Mitt på den öppna ytan där lägret var beläget stod ett tält. På varsin sida av tältets ingång stod flaggor med Iserions vapen på, som lätt svajade av vinden. I mitten av dessa stod en man i full rustning…[Read more]

Oden? Vad pratade människan om? Aeriel suckade och ryckt på axlarna. Hon kände att det var lönlöst att fråga. Människorna var underliga varelser. Kort därpå for hon efter Camthalion i en rasande fart. “Sannerligen! I deras takt är vi framme om två dagar.” Instämde Aeriel skämtsamt.

De två alverna for snabbt och elegant fram mellan trädtopparna.…[Read more]

Aeriel nickade instämmande åt Camthalions plan. Två från ovan och två på marken, det var sannerligen rätt goda odds i hennes mening.

Hon log milt mot Taewyn. “Det där är Sunniva.” Påpekade hon och pekade upp mot den korp som flaxade uppe i luften. “Det är Camthalions kompanion.” Förklarade hon sen. Varför var hon så vänlig mot Taewyn? En män…[Read more]

Aeriel log omedvetet av Taewyns kommentar och sättet Neaduin blängde på henne efteråt. Hela utspelet var något hon själv kunde känna igen till viss del.

Hennes ansiktsuttryck förändrades dock snabbt när Neaduin nämnde deras frände. “Du har rätt. Tiden är knapp, men vi behöver en plan.” konstaterade hon.

Aeriel vred med en hastig rörelse på sit…[Read more]

Aeriel pustade ut något lättad och log lätt mot Camthalion när hon hörde att de gick med på hjälpa dem. Aeriel stoppade därefter undan sin dolk och såg mot de båda. Hennes allvarliga och något hotfulla blick tynade bort. “Vas falas Neaduin, Taewyn.” Hälsade hon tillbaka och böjde huvudet även hon, mot de båda. Hon fastnade med blicken på Tae…[Read more]

Aeriel kliade sig stressat i pannan och såg ner i marken. “På vems order är ni då här? Eller bestämde ni er för att komma hit och varna oss, bara sådär? Vad skulle ni tjäna på det?” Sade hon på det allmäna språket. Hennes brytning var rätt så grov, då hon aldrig varit någon mästerlig utövare av språket. De var ju trots allt människor, enligt hi…[Read more]

“Och hur vet vi att ni talar sanning?” Hördes en röst sa med en grov alvisk brytning. Ut från skogens mörker, i samma riktning som rösten kom från, klev Aeriel fram. Det enda som syntes i mörkret av en siluett av en kvinnlig, slank alv som stegade mot de tre.

“Hur vet vi att ni inte försöker bedra oss?” Fortsatte hon medan hon tog av sig sin luva…[Read more]

Aeriel fick syn på fågeln som landade på hennes pil och ryckte lättat i mungiporna. I samma ögonblick fick hon genast en idé. Hon såg fokuserat på den svarta korpen. Skulle det här fungera? Hon tog ett andetag och viskade med största möjliga tystnad – ja så pass tyst att hon knappt hörde det själv. “Jag har en idé. Meddela Camthalion att…[Read more]

Aeriel bevittnade hur de två människorna kom ut ifrån tältet, tillsammans med Camthalion. Med sin fria vänsterhand avlägsnade hon återigen bågen från sin rygg. Den andra handen som höll i dolken, sträckte sig bak över ryggen och grep tag i en pil från kogret.

Hon lade pilen ovanpå sin vänsterhand, drog bak den och spände strängen, sikta…[Read more]

Aeriel som hade tagit av sig sin båge och laddat den med en pil redan innan Camthalion rört sig fram till tältet, spärrade upp sina ljusblåa ögon av ren chock och innan man ens visste ordet av det hade hon spänt bågen av ren reflex. Precis när hon var på väg att släppa pilen hejdade hon sig själv. Hon insåg i sista ögonblick att det kanske inte va…[Read more]

“Två läger?” Frågade Aeriel något småchockat. Hon stod en stund i tystnad och tänkte för sig själv. Hur var detta möjligt? Om så många människor nu tagit sig in i riket och dessutom orsakat alverna skada, vad gjorde gränsvakterna? Vad hade hänt med dem?  En kall rysning löpte längst hennes ryggrad. Aeriel fruktade för det värsta.

“Mm.” hö…[Read more]

Aeriel placerade ena handen funderandes medan hon lyssnade till Camthalions ord. När han pekade upp mot träden höjde hon blicken och såg upp mot tygbiten som svajade lätt av vinden. “Vid Erethil..”hördes tyst från hennes läppar, med något orolig ton.
Verkade inte som hon överdrev, trots allt. Allt pekade på att hennes magkänsla hade varit korre…[Read more]

“Det är sant, det har du rätt i.” Aeriel nickade instämmande. Rötna alver fanns det gott om, det kunde nog de båda intyga om utan att ens behöva fundera på saken.
Även om hon blivit matad hela livet med negativa saker om människorna, så hoppades hon att inte allt stämde som hon blivit lärd.

Efter flera timmars färd utan någon paus, bromsade Aeri…[Read more]

“Mhm.” Hördes från Aeriel. Hon visste inte riktigt hur hon skulle tolka Camthalions kommentar. Var det ett skämt eller menade han allvar? Han hade dock en poäng. Vad kunde de egentligen hitta på? Hon visste trots allt inte mer om människorna än det hon hade fått lära sig som liten. Hon fokuserade på den smala stigen som slingrade sig framför d…[Read more]

Aeriel nickade. “Ja, kapten.” Svarade med ett helt annat tonläge än vad hon tidigare haft.  Kapten. Det kändes ovant att kalla honom för det. Men det var ju trots allt vad Camthalion var – Aeriels överordnade. Det var något hon hade stor respekt för, även om de var vänner.  Aeriel såg upp mot korpen som befann sig uppe i luften. “Hur ser det ut…[Read more]

Aeriel ryckte lätt till med huvudet och rynkade på nästan när Camthalion vidrörde hennes näsa. Inte för att hon hade något emot det, utan snarare för att det skrämde henne lite lätt, då hon inte var beredd på det. Hennes tankar var kvar i det han hade frågat strax innan. Hon kände hon egentligen? Hon visste inte riktigt hur hon skulle svara p…[Read more]

Efter en god stund började löven på marken att prassla en bit bort. Det prasslande ljudet var lätt, och liksom vävdes in i ljudet från vindens sus. Ljudet kom närmare och närmare Camthalion, ungefär som något var påväg mot honom. Snart syntes en silhuett av någon iklädd vackra gröna tyger som stegade med lätta steg mot honom. Den kvinnliga alven…[Read more]