Aeriel försvann iväg ut i skogens mörker och var borta i några minuter innan hon återvände. När de var klara med att pyssla om den skadade, medvetslösa alven, passade Aeriel på att sköta om sin utrustning. Hon plockade fram varenda pryl hon hade i sin fältväska och lade dem snyggt och prydligt framför sig. Sedan tog hon fram en trasa och började…[Read more]

Aeriel ryckte till lite lätt och fick en allvarligare blick när Camthalion var så rakt på sak. “Det är uppfattat.” Svarade hon lika kort. Därefter nickade hon instämmande on Taewyn. Att hålla vakt skulle inte vara ett problem. Hon hade faktiskt själv tänkt att föreslå samma sak.  Hon hade alldeles för mycket för mycket saker i huvudet gällan…[Read more]

Aeriel tog emot sin brödbit och nickade artigt som tack. Hon var hyfsat hungrig efter allt hade hänt, så det tog inte lång tid förrän hon hade mumsat i sig allt. När Neaduin drog den skadade alven närmade elden såg Aeriel på honom med varma, men oroliga ögon. Hon tyckte så oerhört synd om honom. Hon drog två ömma fingrar längst med alvens kind. “E…[Read more]

Zaal’Ek höjde upp båda båda sina händer i axelhöjd, med hanflatorna vända mot sin före detta mästare. “Oj oj, öm tå..!” Sade han ursäktande medan hans ögonbryn höjdes upp till taket. Han tog kort därefter ner händerna igen, skrattade lite smått och nickade sedan bekräftande mot Ziyaté. Det syntes inte på honom, men vreden spred sig lika snabbt so…[Read more]

Medan Zaal stegade iväg med de andra två in i det mindre rummet, var hans tankar kvar i det som just hade hänt honom – Den behagliga känslan som spred sig i kroppen när Lloth hade vidrört honom, hur hennes ord fyllde liksom fyllde hela hans sinne, men framförallt på det hemliga uppdrag han precis fått. Självklart var Lloth för vis för att gå på Zi…[Read more]

Aeriel, som hade burit på deras gisslan den sista biten gick ner på ena knät och lät mannen glida av hennes axlar ner på marken. Lättat sträcke hon bak sina armar så långt bak hon kunde för att sträcka ut kroppen. Människan var inte direkt den lättaste att bära. Hon mjukade upp sina axlar genom att röra dem upp och ner i en cirkelrörelse.…[Read more]

Taewyns ord flöt runt i Aeriels tankar en stund. Hon att aldrig tänkt på det på det viset förut. Kanske låg det något i det hon sade? Kanske skulle hon själv få chansen att upptäcka det själv, utanför rikets gränser.

De vackra ljusblåa ögonen såg fundersamt ut i skogen. Aeriel placerade sin ena hand på hakan “Hm..” Hördes tyst från hennes mun m…[Read more]

Aeriel började sakta gå mot lägret igen medan hon lyssnade till Taewyns ord. Hon höjde sina händer och gestikulerade smått. “Nej nej, det var inte så jag menade.” Ursäktade hon med en något förtvivlad röst. “Det är bara det att.. Jag aldrig mött en människa förut.” sade hon lågmält. “Och sakerna jag har hört om er är..” hon pausade sig själv.…[Read more]

Zaal fick syn på sin före detta mästare. Hans tidigare leende på hans läppar upphörde inte, men blev betydligt mindre. “Ziyaté.” Sade han hälsandes och böjde på sitt huvud lite lätt. Självklart var han väldigt förvånad att se henne igen, även om det inte syntes så tydligt på utsidan.  Framförallt här, av alla tänkbara platser.
Men om någon…[Read more]

Zaal’Ek var hastig på att gå ner på knä, även han, framför deras gudinna och härskare, med blicken fäst i marken framför honom. Att han, Zaal’Ek stod framför Lloth själv, var något han sett fram mot att en dag få göra, i hundratals år.
Hennes ord fick det att bubbla inom honom. Han kände hur vreden växte inombords. Hans lust och hunger efter död…[Read more]

“Jag…” Hördes tyst från Aeriel. Precis när hon skulle yttra nästa ord, blev hon avbruten av sina egna tankar när hon hörde vem som frågade. Vad nu? Visade hon medlidande? En människa? Mer och mer fick hon känslan av att Taewyn kanske inte var så hemsk som alla berättelser om människorna antydde. Aeriel visste inte riktigt vad hon skulle svar…[Read more]

Mannen som befann sig i rummet stod riktad med prästinnorna framför dem, med huvudet lätt bugandes mot dem. Mannen vid namn Zaal’Ek hade ena handen placerad vilandes uppe på kaveln av hans ena svärd, som i sig tryggt hängde vid hans vänstra höft, medan den andra handen hängde fritt ner mot marken. Han själv var klädd i en mörktonig rustning, m…[Read more]

När allt var över var Aeriel snabb på att röra sig fram till lägret. Väl framme stannade hon och såg smärtat på kropparna på marken. Hon hade aldrig varit med om något sådant förut. Ljudet från döende män som gurglade sitt eget blod var hemskt. Hon kände hur hennes knän smått började skaka. Det var då det slog henne. Hon hade just dödat tre perso…[Read more]

Precis när de två börjat röra sig in mot lägret vände vakten sig om och började stega mot deras håll. Aeriel som hade uppsyn över hela lägret satt på gläntan och viftade stressat mot sina människokompanioner i ett försök att få dem att stanna upp. “Vänta..!” Väste hon tyst. Oddsen att de skulle höra henne var minimal, men hon kunde inte heller…[Read more]

Aeriel rörde sig försiktigt fram fram efter Taewyn och Neaduin. Hon placerade sig bredvid Taewyn och skannade noggrant av området med blicken. Mitt på den öppna ytan där lägret var beläget stod ett tält. På varsin sida av tältets ingång stod flaggor med Iserions vapen på, som lätt svajade av vinden. I mitten av dessa stod en man i full rustning…[Read more]

Oden? Vad pratade människan om? Aeriel suckade och ryckt på axlarna. Hon kände att det var lönlöst att fråga. Människorna var underliga varelser. Kort därpå for hon efter Camthalion i en rasande fart. “Sannerligen! I deras takt är vi framme om två dagar.” Instämde Aeriel skämtsamt.

De två alverna for snabbt och elegant fram mellan trädtopparna.…[Read more]

Aeriel nickade instämmande åt Camthalions plan. Två från ovan och två på marken, det var sannerligen rätt goda odds i hennes mening.

Hon log milt mot Taewyn. “Det där är Sunniva.” Påpekade hon och pekade upp mot den korp som flaxade uppe i luften. “Det är Camthalions kompanion.” Förklarade hon sen. Varför var hon så vänlig mot Taewyn? En män…[Read more]

Aeriel log omedvetet av Taewyns kommentar och sättet Neaduin blängde på henne efteråt. Hela utspelet var något hon själv kunde känna igen till viss del.

Hennes ansiktsuttryck förändrades dock snabbt när Neaduin nämnde deras frände. “Du har rätt. Tiden är knapp, men vi behöver en plan.” konstaterade hon.

Aeriel vred med en hastig rörelse på sit…[Read more]

Aeriel pustade ut något lättad och log lätt mot Camthalion när hon hörde att de gick med på hjälpa dem. Aeriel stoppade därefter undan sin dolk och såg mot de båda. Hennes allvarliga och något hotfulla blick tynade bort. “Vas falas Neaduin, Taewyn.” Hälsade hon tillbaka och böjde huvudet även hon, mot de båda. Hon fastnade med blicken på Tae…[Read more]

Aeriel kliade sig stressat i pannan och såg ner i marken. “På vems order är ni då här? Eller bestämde ni er för att komma hit och varna oss, bara sådär? Vad skulle ni tjäna på det?” Sade hon på det allmäna språket. Hennes brytning var rätt så grov, då hon aldrig varit någon mästerlig utövare av språket. De var ju trots allt människor, enligt hi…[Read more]