Nezharek drog långsamt ut dolken ur vakten, metallen följdes av en ett kraftigt flöde av blod och vakten grymtade till innan han signade ned till marken. Hans uppmärksamhet vändes till det som utspelades framför honom och under kragen gjorde han en grimas. Kvinnor var verkligen högfärdiga och uppenbarligen hade de en övertro på sig själva so…[Read more]

Nezharek kisade fortfarande med ögonen mot solen som sken så fruktansvärt starkt. Det var flera månader sedan han sett solen. Och blod. Hans blick följde Zaal som närmade sig en av människorna och under kragen flinade han, det var som om han visste vad som skulle hända. Att han önskade det.

Det var gjort. Mannens liv var taget och blodet glänste…[Read more]

Den blonda alvpojken hade tagit ett steg för fram för att bistå Ithia då hon flyttade på mörkeralven, men insåg snabbt att han troligtvis bara skulle vara i vägen. Hennes fråga gjorde att han såg lite misstänksamt på henne.
“Ethirion är… en upptagen man” han vägde sina ord med försiktighet, “Men god, jo. Det skulle jag kunna påstå. Ibland får jag…[Read more]

Den andre mannen gav Nezharek krypningar i skinnet, och det var inte mycket som gav honom det. Däremot kunde han inte annat än att hålla med om att gå på alvjakt, förbannade vare de alla som levde under solen. Förberedelserna gjordes i all hast, kläder och vapen för att kunna röra sig lätt i skuggorna. Proviant var inte mycket, de skulle få…[Read more]

Nilla log varmt åt hans ord, hon kunde förstå det på något sätt. Att man skulle glömma det där som man kanske störde sig på. Det kändes så… logiskt på ett ologiskt sätt.
“Åh, ja tack!” hon tog emot vinet som han köpte och luktade lite lätt på det. Det var inte ofta som hon drack vin, även om hennes mor gillade det så hade hon själv aldrig riktig…[Read more]

En liten glöd av intresse tändes i Ethirions ögon och det var nog för första gången på hela kvällen han såg ut att vara någonting annat än likgiltig. Han gjorde en gest mot utgången.
“Det tvivlar jag inte på. Kom, vi fortsätter diskussionen i mitt arbetsrum” han vände blicken till Ithia och Kheezai, som fortfarande sov i fåtöljen.
“Elw…[Read more]

Ethirion nickade kort för att bekräfta att han menade allvar, men satt i övrigt stilla, fortfarande med den där spänningen som om han tänkte resa sig.
“De flesta som lämnar Dar Zakhar vill bli av med henne, men det är sällan lika underbart för dem när det väl sker.” orden hängde allvarsamt kvar i luften och hans blick vändes till Kheezai då han fo…[Read more]

“Intressant” hur han sa det talade emot att han skulle tycka det. Ethirion begrundade Ithia med samma ointresserade blick som tidigare.
“Nej” svarade han tillslut på hennes fråga och lyfte bort tekoppen för att ställa den på bordet intill sin fåtölj. Han satt rakryggad kvar men det fanns en spänning i kroppen som talade för att han snart tänkte…[Read more]

Ethirion var fortsatt likgiltig då hon berättade det hon visste. Men när Ithia nämnde skuggdansare så smalnade han av de grå ögonen, om än bara för ett ögonblick. Hon hade knappt talat klart då han lite arrogant vände bort blicken, ned till sin kaffekopp som stod på det runda bordet intill. Återigen med rak rygg tog han upp tekoppen och dess asje…[Read more]

Nezharek betraktade dem båda och tog notis om den fientliga stämningen dem emellan. Han kunde inte hjälpa sig själv åt att småle hånfullt. Ziyaté må ha tappat respekten från många, men att Lloth skulle skicka henne på uppdrag med sin forna lärling? Det fanns nog mer bakom det hela förutom att hitta detta objekt. Att skuggdansarnas ledare dessut…[Read more]

Ethirion betraktade henne stilla då hon berättade om deras resa och vad som fört dem båda till Celeras. Knappt någon min förändrades i hans ansikte, sånär på ett ögonbryn som höjdes en smula. Han såg minst sagt lika oimponerad ut nu som tidigare. Efter en stund tystnad lutade han sig framåt en aning med en harkling.

“Så här är det paladin, jag h…[Read more]

Ehtirion nickade instämmande till Wreax och gjorde en kort gest med handen för att visa att han var ursäktad.
“Det här bör inte ta för lång stund. Elwydd, ge vår gäst det han önskar” Ethirion följde de två med blicken då de lämnade rummet och vände sedan de grå ögonen till Ithia.

“Som Wreax påtalat så är det en nödvändighet, jag önskar…[Read more]

Nilla fnittrade med handen framför munnen då hon tuggade på den lilla delikatessen.
“Det låter ju helt fantastiskt!” hon log med huvudet lite på sned och stoppade en oliv i munnen. Vid hans fråga hummade hon lågt och såg längst gatan.
“Jo, det gör skulle jag nog göra. Och mina systrar såklart” sa hon eftertänksamt innan hon skrattade till och såg…[Read more]

Nezharek lyssnade till Lloths ord. Självklart skulle Ziyaté vara befäl. Det var så saker fungerade i Dar Zakhar. Även om hon var en förrädare. Tyvärr. Så med en instämmande nickning till Ziyatés ord så lämnade de tre Lloths kammare med sorg i hjärtat. Världen utanför var uddlös, färglös i jämförelse med närvaron av den mäktiga. Bara tanken…[Read more]

Ziyaté. Förrädaren. Den varma, stolta känslan han haft från att ha blivit anförtrodd detta uppdrag av självaste Lloth ersattes av ett svalt förakt. Kvinnan var hederslös och visst gick det många viskningar bland andra kvinnor att hon borde fördrivas. Nezharek hånlog inombords men utanpå fanns det inte plats åt några känslor utan han böjde bara…[Read more]

Djan skrattade sådär hysteriskt, om det var för sig själv eller åt de andra var svårt att säga dock. Han drack av vinet och lutade sig så djupt över bordet att han nästan låg på det med överkroppen. Åt drottningens behandling log han bara och vred på huvudet som om han var en glad hund som fick beröm. Så fuktade han läpparna och sänkte blicken ti…[Read more]

Nezharek höjde blicken till Enezla vid hennes ord, ögonen fulla av förvåning och tvivel. Han kunde inte tro sina öron, men mycket riktigt leddes de in genom dörrarna bakom prästinnornas stolar. Då ekot av dörrarna som slog igen bakom dem dött ut kunde Nezharek höra sina egna hjärtslag. Denna ära förtjänade han verkligen inte. Han vände blicken…[Read more]

Djan hällde upp glaset till bredden med ett förnöjt fnittrande. Blicken gick mot drottningen då han höjde glaset i vad som närmast kunde beskrivas som en skål innan han drack.
“Älvskogen? Ha!” han skrattade till, satte lite vin i halsen och började hosta så drack han mer och skrattade än mer. Med glaset i ena handen och fingret längst kartan gick…[Read more]

Bland kuddar och slentrianmässigt utspottade dadelkärnor hade han legat och småslumrat sedan eftermiddagen, fylld av liter med vin och en skopa självförakt. Hans förtrogna, den mörka, hemska undersköna hade viskat länge. Ömt men också hårt. Men så var det någon dödlig som uppenbart ville ha hans uppmärksamhet och han öppnade irriterat ögonen…[Read more]