Viktor såg sig över axeln åt hennes ord, eller snarare över det glädjelösa skratt som följde. För ett par steg gick han i sidled och begrundade henne kort med rynkade ögonbryn. Någonstans hade han haft förväntan att en så ung, och då troligtvis nybliven, paladin skulle hysa en större heder och gemenskap mot ordern.

Men han kommenterade d…[Read more]

Viktor hade redan vetat att hans uppmaning skulle gå hem hos paladinen. Allt man kunde formulera som ett tecken från deras falska gud svalde de villigt. Hans hand vilade fortfarande mot sin väns axel, som för att lugna den andres nerver. Den långa smala mannen med sina små råttögon verkade inte alls trivas i den stora folkmassan.

“Jag tror det…[Read more]

Viktor hade endast höjt ögonbrynen aningen skeptiskt till hennes förklaring. Det fanns visserligen en road, eller kanske belåten, krökning i ena mungipan då hon nämnde det om hot. Men i övrigt verkade han knappast lägga någon större vikt eller intresse av hennes ord om svärdet. För stunden fanns det annat han var mer intresserad av.

Hennes…[Read more]

Viktor stod fortsatt vänd åt korggossarnas håll, händerna knäppta bakom ryggen. Hennes ord och hur hon yttrade dem gjorde honom något förundrad vilket syntes som en rynka mellan ögonbrynen och ett aningen snett leende då han vände blicken till henne. Visserligen var ju paladiner självgoda och skenheliga, men han hade nog förväntat sig en annan typ…[Read more]

Trigger warning osv.

Viktor hade korsat armarna över bröstet där de stod och såg med en bekymrad rynka i pannan på folket som verkade svälja korggossarnas ord med hull och hår. Då och då rynkade han på näsan åt det som sades.
“Titta på dem…” han talade till sin råttliknande kompanjon som mer hade en mer nervös uppsyn. “…likt vinterlamm…[Read more]

Katarina höjde ena ögonbrynet åt hans ord. Det kändes så tandlös. En tandlös kung som inte agerade. Hon fnös inombords.
“Jag utgår ifrån att po-” hennes ord avbröts av den lilla prinsessan som stormade in och en ogillande spänning syntes över hennes läppar. Hennes döttrar må vara vilda till naturen, men av en prinsessa att bara rusa in sådär?…[Read more]

Var det timmar, dagar eller år som passerat? Jakten över himlavalvet hade sedan länge dynat ut men hon hade inte lämnat stensalen. Rädslan att den enögde skulle sitta och lurpassa utanför hade än ett irrationellt grepp om hennes hjärta. Förbannad vara alla asar och vaner! De hade bedragit henne, vänt sig ifrån henne och lämnat henne att dö. Hon…[Read more]

Katarina fick bita ihop käkarna för att inte gnissla tänder. Ur hennes perspektiv verkade det inte som att kungen varken var upprörd eller särskilt brydd över situationen. Delikat? Hon fnös inombords. Varför var männen runt omkring henne så likgiltiga inför denna katastrof som kunde drabba alla hennes döttrar.

“Och du hoppas på att han då skull…[Read more]

Snö hade fallit en gråmulen eftermiddag då en underlig skara ryttare passerat Järnporten västerifrån. Deras mörka klädsel bar spår från en lång färd och de slanka hästarna vittnade om ett ursprung från de stora vidderna i norr. Det var en omaka grupp av åtta med illavarslande uppsyn och tung beväpning. En grupp som i en annan tid fått fler frågo…[Read more]

När Vidur drog ut på sin vilda jakt över himlavalven ekade det genom världarna. Natthimlen lystes upp av av hans vassa spjut som sökte sitt mål i varje knytt och rå. Gripen av skräck hade hon flytt genom den förrädiska mörkveden där igen stig ledde till samma mål. Oljudet av många hovar dånade mot bergen som reste sig ur de evigt mörka lövverke…[Read more]

Katarina smalnade av ögonen vid hans ord och snörpte på munnen. Hade han verkligen antytt den djupaste av förolämpningar om hennes dotter?
“Även om du må vara kung så ska du akta dig för vad du anklagar min dotter för” hennes röst var låg, men skarp. Kanske vågade hon yttra orden för hon var uppvuxen i Celeras och visste att även de mäktigaste kun…[Read more]

Katarina rätade sig först då han sa hennes namn. Med höjd blick stred hon fram till fåtöljen, rättade till kjolarna och satte sig ned efter att kungen gjort detta. Hon satt rakryggad och med likgiltig blick mötte hon kungens. Vid hans ord bet hon ihop käkarna. Så det var så han önskade att denna konversation skulle gå? Män var allt inkompetenta.…[Read more]

Det hade knappt gått en vecka sedan Nilla försvunnit. Att det var oduglingen från Kaldrland som rymt iväg med henne var mer eller mindre bekräftat på kungens korta bud att Katarina skulle infinna sig på slottet. Budet hade inte innehållit så mycket mer och det fick Katarina att få ytterligare en klump i bröstet av oro.

Men det var med likgiltigt…[Read more]

Lucas hade suttit av från hästen då murbräckan anlänt till porten och han slutit upp bredvid Leo. Den uppgift som väntande framför dem var bäst att fortsätta till fots, för hur krigsduglig hästen än var på fältet så kunde den likväl drabbas av panik inne bland trånga gränder med fienden sköljande över dem.

Lucas stod tillräckligt nära L…[Read more]

Samtidigt på en annan plats…

Strax före gryningen hade gården börjat komma till liv. I den stora villans kök hade tjänstefolket börjat tillreda frukost och stallen hade djuren börjat tas om hand. Katarina vaknade med ett ryck då himlen utanför fönstret hade börjat anta en gyllene färg. Hennes andhämtning var snabb och håret klistrade sig…[Read more]

Gigi gav henne ett pillemariskt litet leende vid hennes ord om resan. Hon hade nu bestämt sig att denna kvinna var mycket intressantare än hennes egna sällskap, och hon verkade ha fler än två hjärnceller. Till skillnad från de flesta andra. Så även hon vände sig en aning där hon satt, för att va riktad med mot kvinnan än Sir Erland och guiden.…[Read more]

Gigi lyssnade bara med ett halvt öra på deras guide som berättade om maten som fanns på restaurangen och hur välrenommerad den var i Nirai. Men så hände ändå något oväntat som fångade hennes uppmärksamhet och hon vände blicken till den unga kvinna som satt vid bordet bredvid.

“Ayame Shiwasuki, vilken ära att träffa dig!” hälsade guiden hastigt o…[Read more]

Så här på kvällen kom verkligen Maseis gator till liv när höstdagjämningen firades. Lyktor var tända, färgglada vimplar hängde över gator och torg. Glada röster blandades med ljuv musik och luften fylldes såväl av dofter från allehanda matstånd som av smällarna från fyrverkerier. Men hon fann det ändå urbota tråkigt.

Giacinta Arachne Valegra. Ell…[Read more]