Zaria tog ytterligare ett steg bakåt och hon kunde känna värmen från spisen. Ett steg till och hon skulle ramla in i den. Stugan var för liten och paniken växte i bröstet. Hon behövde komma ut därifrån. Hennes blick gick från honom, till sovalkoven, till dörren och sen åter till honom.

“Jag har inte försökt lura dig,” rösten darrade och hon fic…[Read more]

Under tiden hon förberedde teet så vandrade hennes tankar tillbaka till städer och marknader. Nu skulle han ju ändå stanna en stund, så hon började samla mod för att ställa fler frågor om staden och världen utanför. Det enda hon visste var ju det som hennes mor berättat, och det var ju mest hur hård och orättvis den var. Hon räckte honom koppen oc…[Read more]

Vid nämnandet av Valfadern så spottade hon återigen på marken och gjorde en grimas. En grimas som gick över till ett illvilligt leende och hon nickade uppmuntrande mot Samira. Med en utsträckt klo pekade hon på henne och skrattade lågt.

“Småsint, ja! Oduglig, fet, halvblind och maktfullkomlig…!” skrattet fortsatte och hon såg upp mot den mörka n…[Read more]

Zaria stod på helspänn vid alkoven och lyssnade på andetagen. Efter en kort stund andades hon ut och sänkte axlarna. Det var bäst om hennes mor förblev sovande under tiden Kaiyo var där. Hon vände sig mot honom igen men blicken stannade till vid de rullar och böcker som låg nedanför hennes mors alkov. Hon mindes tydligt då hennes mor gömt dem, o…[Read more]

Zaria skrattade nervöst åt hans kommentar om att oknytten skulle lugna ned sig. Eller så var för att han verkligen tackat ja till hennes erbjudande. Te ville han ha också, vilket både skulle kokas, svalna, serveras och drickas. Men bitterheten byttes snabbt ut mot nyfikenhet då han berättade om sin uppväxt. Hennes ljusgröna ögon blev stora av f…[Read more]

Långsamt knöt och öppnade hon nävarna, gång på gång, medan hon hummade lågt. Där det var lättast för människorna att mötas? Hon höjde fundersamt blicken och försökte komma på vad det skulle vara för en plats. Men tankegången avbröts av frågan om blod och hon fäste blicken i kvinnans.

“Vissa blotar öl, andra djur,” sa hon lågt med allvarlig stä…[Read more]

Det fanns inga flådda kattungar hängandes i fönstret. Stugan var som vilken skogsstuga som helst. Men runt dörrkarmen fanns det en hel räcka inristade symboler och runor, en skyddsbesvärjelse mot objudna gäster och ondska. Visst var det vanligt att vidskepligt folk lät mer eller mindre pålitliga magiker rista sådana besvärjelser, ofta mot en gan…[Read more]

Som svar på vad som förväntades av henne så kom det endast en nickning. Möjligen anades där också ett leende, men det hade lika gärna kunnat vara belåtenhet över att Samira stoppade undan kniven. Om något så tycktes hon slappna av. Just nu var det bättre att hon höll sitt mål hemligt.

Istället stod hon under tystnad och lyssnade uppmärksamt på…[Read more]

Stugan låg invid kanten av en skogsäng, liten och med ett tak av halm som sviktade hotande i ena änden. Flera andra husgrunder vittnade om att det en gång varit en större gård, men dessa var nu övervuxna och bland dem gick höns och kluckade. I lövträden närmast stugan hängde färgglada band och gulnande ben av mindre djur, något som inte var ovan…[Read more]

Efter en lång blick på den sönderrivna figuren vände hon istället uppmärksamheten till kvinnan och såg fascinerat på demonstrationen av magi. Men fascinationen byttes snart ut mot förvirring och hon la huvudet på sned.
“Sharah,” upprepade hon lågt och smackade med tungan åt det okända namnet. Hon studerade kvinnan och gjorde ett missbelåtet ljud…[Read more]

Ett leende sprack upp på hennes läppar då gåvorna mottogs. En kall brist gick genom skogen och hon kunde känna ödets trådar skälva till då de vävdes samman. Först tycktes hon därför inte registrera frågan som följde, utan såg sig tyst omkring lägerplatsen. När blicken återigen stannade vid människokvinnan så la hon huvudet på sned i en oförstående…[Read more]

Hon kunde känna den varma magin som kom närmare ytan, nästintill hotade att tränga igenom den tunna slöja som nu återstod mellan världarna. Avvaktande stannade hon och spände käkarna med ett klickande ljud från tänderna. Långsamt hade hon börjat sjunka ihop som ett stort kattdjur som gjorde sig redo för ett språng. Men så föll kvinnan ned på k…[Read more]

Det blev en sen kväll på Den Glada Ekorren då många av byborna tog tillfället i akt att ta sig några krus öl extra till tonerna av den vandrande spelmannen. Men till sist började folk slutligen att ge efter för trötthet och berusning och begav sig så smått av från värdshuset. Då de sista gästerna hade börjat ge sig av kom Hilda fram till Kaiyo…[Read more]

Zaria kikade på honom då han tilltalade henne, ovan att någon överhuvudtaget skulle intressera sig i vad hon hade att säga. Hans vänliga leende fick henne att först öppna munnen som om hon tänkte säga något. Så frågade han om hennes föräldrar och hennes mage drog ihop sig. Innan hon slog ned blicken syntes sorg i hennes ögon, men också skam. Hon…[Read more]

De glada samtalen och skratten blandades med tonerna från en sång, vilket slutligen fick Zaria att se upp från sin mugg. Fascinerat kikade hon mot spelmannen från sin plats bredvid Rowan och förundrades över hans mörka drag och turkosa kläder. Hon hade aldrig sett en sådan man tidigare, varken till utseende eller klädsel. För ett ögonblick…[Read more]

Det hände sällan, om inte aldrig, att den lilla byn Grimsbo fick besök av en spelman. Ryktet hade spridit sig snabbt att denna utböling tagit logi hos Hilda. De nyfikna byborna skyndade sig att avklara kvällens sysslor för att ta sig till Den Glada Ekorren i hopp om att få syn på spelmannen, likväl som att få höra historier från världen uta…[Read more]

Hon rörde sig långsamt, avvaktande då hon närmade sig i en halvcirkel runt elden, men stannade då människan lyfte sina händer mot henne. Leendet byttes mot någon som mer liknade grimasen hos ett större rovdjur. Hon kunde förnimma magin där den väntade precis bakom ytan. Det var som värmen från den lilla lägerelden, men vildare, starkare. Så i…[Read more]

Vintern var vargarnas, hungers och köldens tid. Snön hade lagt sig tung över skogen och människorna hade dragit sig tillbaka till sina byar och gårdar. Endast de starkaste överlevde den kaldrländska vinterkylan. När varg och oknytt drog fram genom vinterlandskapet så visste de klokaste att de gjorde bäst i att gräva ned sig under jord, och invänt…[Read more]

Vintern hade varit lång och i den lilla byn Brezno hade förra årets knapra skörd sinat snabbt. Så trots att vintern fortfarande dröjde sig kvar var det flera av bönderna som tagit beslutet att skicka sina fän till sommarbetet i utmarksvallarna. De var hoppfulla om att de första spirande grässtråna skulle ta sig genom nattfrost och fjolårets…[Read more]