Både rädd och nyfiken på vad hon skulle tänkas se utanför så satte hon ögat mot en av springorna. Det var fortfarande mörkt ute och det enda hon kunde se var en tom gårdsplan. Rädslan som nästan lamslagit henne tidigare ebbade ut och hon uppfattade den irriterade tonen i hans röst.

“Du kan alltid ge dig av om det inte passar,” mumlade hon för…[Read more]

Zaria stod handfallen inför den allt mer hotfulla situationen. Istället för att göra något av värde så stod hon bara där med paniken växande i bröstet. Hennes mor hade många gånger försökt lära henne hur runor skulle ristas och bindas för att skydda och besvärja. Men de förblev alltid döda tecken för henne, helt oförmögen var hon att aktivera…[Read more]

Zaria uppfattade knappt förändringen av hans sinnesstämning utan kände sig om något bara mer förvirrad då han svor till och släppte henne. Hon tog sig för hakan och sjönk ned på sängkanten. Hon tog sin moders hand i sin och kände hur det knöt sig i magen av rädsla då hon följde honom med blicken. Hans frågor kom i ett och hon satt där som hand…[Read more]

Frågorna var förvirrande för henne och hon rynkade på ögonbrynen då hon försökte att hitta orden till att förklara. Men så ryckte han plötsligt tag i henne och drog bort henne från hennes mor.
“Rör mig inte!” Hon försökte slå bort hans hand, men på grund av smärtan från armbanden och utmattningen från dagen var det ett ynkligt motstånd. Henne…[Read more]

Zaria uppfattade omedelbart att det var något annorlunda med hans utseende, men det var först när han kontrollerade armbanden som hon la märke till tatueringarna. Det var då det gick upp för henne att han måste ha varit ute efter henne och hennes mor från början. Och hon hade bjudit in honom på te. Hade hon inte varit i sådan smärta hade hon sk…[Read more]

Väntan på att han skulle svara kändes som en evighet även om det bara var några få ögonblick som passerade. Zaria snyftade plågat till och kunde inte hejda tårarna längre utan de rann ned längst hennes kinder. Hon såg mot handklovarna han slängt ut på gräset framför stugan och hon insåg att hon inte hade något val. Han var verkligen kallhjä…[Read more]

Någonstans hade hon hoppats på att inte få något svar och att han hade lämnat stugan. Men det hade varit en dåres hopp och hon visste knappt vad hon skulle ta sig till. Hans ord var både förvirrande och sårande. Menade han att det var hon som var orsaken till hennes mor lidande? En klump växte i halsen och hon bet ihop käkarna för att hålla tillb…[Read more]

Det var natt då Zaria äntligen kunde skymta stugan mellan träden. Hela hennes kropp värkte av utmattning och hon haltade av smärtan i fötterna. Någon plan hade hon inte heller kommit på. Vad skulle hon göra om han var kvar? Om han var en av dem som hennes mor varnat för så fanns det inte mycket hon kunde göra förutom att fly. Men hon vägrade att…[Read more]

Väl ute ur stugan sprang Zaria så fort hon kunde mot skogen. Ena armen sved efter att själv träffats av det kokande vattnet och småsten pinade hennes bara fötter. Men hon varken saktade in eller såg sig om för att se om han följde efter eller inte. Inte ens när hon kom in i skogen stannade hon, utan fortsatte springa så fort hon kunder öve…[Read more]

Zaria tog ytterligare ett steg bakåt och hon kunde känna värmen från spisen. Ett steg till och hon skulle ramla in i den. Stugan var för liten och paniken växte i bröstet. Hon behövde komma ut därifrån. Hennes blick gick från honom, till sovalkoven, till dörren och sen åter till honom.

“Jag har inte försökt lura dig,” rösten darrade och hon fic…[Read more]

Under tiden hon förberedde teet så vandrade hennes tankar tillbaka till städer och marknader. Nu skulle han ju ändå stanna en stund, så hon började samla mod för att ställa fler frågor om staden och världen utanför. Det enda hon visste var ju det som hennes mor berättat, och det var ju mest hur hård och orättvis den var. Hon räckte honom koppen oc…[Read more]

Vid nämnandet av Valfadern så spottade hon återigen på marken och gjorde en grimas. En grimas som gick över till ett illvilligt leende och hon nickade uppmuntrande mot Samira. Med en utsträckt klo pekade hon på henne och skrattade lågt.

“Småsint, ja! Oduglig, fet, halvblind och maktfullkomlig…!” skrattet fortsatte och hon såg upp mot den mörka n…[Read more]

Zaria stod på helspänn vid alkoven och lyssnade på andetagen. Efter en kort stund andades hon ut och sänkte axlarna. Det var bäst om hennes mor förblev sovande under tiden Kaiyo var där. Hon vände sig mot honom igen men blicken stannade till vid de rullar och böcker som låg nedanför hennes mors alkov. Hon mindes tydligt då hennes mor gömt dem, o…[Read more]

Zaria skrattade nervöst åt hans kommentar om att oknytten skulle lugna ned sig. Eller så var för att han verkligen tackat ja till hennes erbjudande. Te ville han ha också, vilket både skulle kokas, svalna, serveras och drickas. Men bitterheten byttes snabbt ut mot nyfikenhet då han berättade om sin uppväxt. Hennes ljusgröna ögon blev stora av f…[Read more]

Långsamt knöt och öppnade hon nävarna, gång på gång, medan hon hummade lågt. Där det var lättast för människorna att mötas? Hon höjde fundersamt blicken och försökte komma på vad det skulle vara för en plats. Men tankegången avbröts av frågan om blod och hon fäste blicken i kvinnans.

“Vissa blotar öl, andra djur,” sa hon lågt med allvarlig stä…[Read more]

Det fanns inga flådda kattungar hängandes i fönstret. Stugan var som vilken skogsstuga som helst. Men runt dörrkarmen fanns det en hel räcka inristade symboler och runor, en skyddsbesvärjelse mot objudna gäster och ondska. Visst var det vanligt att vidskepligt folk lät mer eller mindre pålitliga magiker rista sådana besvärjelser, ofta mot en gan…[Read more]

Som svar på vad som förväntades av henne så kom det endast en nickning. Möjligen anades där också ett leende, men det hade lika gärna kunnat vara belåtenhet över att Samira stoppade undan kniven. Om något så tycktes hon slappna av. Just nu var det bättre att hon höll sitt mål hemligt.

Istället stod hon under tystnad och lyssnade uppmärksamt på…[Read more]

Stugan låg invid kanten av en skogsäng, liten och med ett tak av halm som sviktade hotande i ena änden. Flera andra husgrunder vittnade om att det en gång varit en större gård, men dessa var nu övervuxna och bland dem gick höns och kluckade. I lövträden närmast stugan hängde färgglada band och gulnande ben av mindre djur, något som inte var ovan…[Read more]

Efter en lång blick på den sönderrivna figuren vände hon istället uppmärksamheten till kvinnan och såg fascinerat på demonstrationen av magi. Men fascinationen byttes snart ut mot förvirring och hon la huvudet på sned.
“Sharah,” upprepade hon lågt och smackade med tungan åt det okända namnet. Hon studerade kvinnan och gjorde ett missbelåtet ljud…[Read more]

Ett leende sprack upp på hennes läppar då gåvorna mottogs. En kall brist gick genom skogen och hon kunde känna ödets trådar skälva till då de vävdes samman. Först tycktes hon därför inte registrera frågan som följde, utan såg sig tyst omkring lägerplatsen. När blicken återigen stannade vid människokvinnan så la hon huvudet på sned i en oförstående…[Read more]