Ögonen smalnade av då hon hade blicken fäst vid honom.
“Ranghildr…” Upprepade hon långsamt, r:en rullade riktigt på tungan när hon smakade på namnet och rovdjurständerna blottades. Återigen vädrade hon i luften och slöt sedan ögonen.
“Mmhm…” Det var mer som ett belåtet spinnande. “Visst är du hennes son.” Det fanns något mildare över hennes an…[Read more]

Djan betraktade roat Omari som bokstavligen hällde i sig maten och kunde inte hålla igen ett lågt skratt mellan sina egna, mer stillsamma, tuggor. Det gick mer och mer upp för honom att denna pojke inte var så världsvan, vilket passade honom perfekt. Vid Omaris frågor så sänkte Djan sin skål och placerade den mellan benen där han satt i skräddarst…[Read more]

Det var med huvudet på sned och med en medhållande nickning Lucas mumlade något ohörbart till svar angående barnen i öst och deras barbariska sätt. Iselem föll honom inte riktigt i smaken, varken med kultur eller klimat. Deras religon var underlig, traditioner och ett samhälle som tycktes bygga på rent slaveri i hans ögon. Sen var det inte många…[Read more]

Afselius tog sig åter för bröstet och lutade tillbaka huvudet vilket gav honom ytterligare några veck till under hakan.
“Du är fräck du Ichia, som påstår att jag skulle vara inblandade med några män som du attackerat” han snörpte på munnen då han protesterade och männen runt omkring nickade, men Ithias ord verkade ändå ha en viss lugnande effekt…[Read more]

Bloddränkt och fylld av glödande rus gjorde stunden närmast andlig, som en gudomlig uppenbarelse. Men det var inte Seras närvaro som fyllde Djans tankar. Saken var den att han faktiskt knappt tog notis om att hon ens var där. Den bittra järnsmaken från blod kittlade på tungan men lockade honom likväl då en törst efter det väcktes.…[Read more]

Afselius la dramatiskt ena handen mot sin bröst vid hennes anklagelser och såg uppriktigt förvånad ut på henne. Männen runt omkring hade inte en tvivel i sina ögon mot faderns ord, det var ju trots allt Ithia som både undvek att svara på frågorna och var utomstående.
“Dessa anklagelser Ichia…” Han skakade sårat på huvudet och männen runt…[Read more]

Lucas svor till men skrattade sedan lite kort åt Gormkäft som nästan verkade vilja strypa honom med den krokiga svansen. Men det var en tacksam gest som gjorde det möjligt för honom att undvika Cateas ord. För det var ord som inte föll honom i smaken. Visserligen skulle han inte veta varför förrän flera år fram i tiden, så nu gav bara ordet fred…[Read more]

Männen utanför värdshuset samlade sig när Ithia kom gående, helt klart att de blockerade dörren, men det var dock ingen som höjde vapnen nämnvärt och situationen var således inte hotfull. Fader Afselius höjde nonchalant på hakan och fnös åt hennes ord.
“Ichia, vad är det för anklagelser du spottar ur dig? Du ser ju hur hela byn är i upplösningstil…[Read more]

Kheezai nickade lite försiktigt åt Ithia’s ord. Kanske hade människan ångrat sig och inte ville hjälpa henne? Hon bet lite på sina naglar och drog upp mantelns luva över huvudet. Det skulle visa sig senare om människan ångrat sig eller inte, just nu hade det ändå varit klokt att vila och återfå styrka. Natten skulle vara bättre att röra sig på.…[Read more]

Vinden som ökade, lösa föremål som rörde sig, ljusens fladdrande och båtens krängande berörde inte Djan. Inte för det ögonblicket, för inom honom var det helt stilla. Det var som om han tagit ett steg ut från avgrundens rand och rakt ned i mörkret. Och i det mörkret kunde han känna hur allt som var brustet inom honom läkte, allting svagt ersattes…[Read more]

Lucas nickade med ett litet intresserat hummande och inspekterade såsen som han erbjöds. En liten tveksam rynka syntes på hans panna vid lukten men det var ju knappast att man åt annat än sega köttspett som de orkiska kockarna gärna bjöd på.
“Påminner om frugan” Sa han med ett lurigt leende. Antingen så menade han på att hans fru var från Celera…[Read more]

Kheezai drog in den kyliga vinterluften djupt i lungorna och hennes axlar sänktes då hon lättat andades ut. Blicken som vilade på Ithia var nästan beundrande och hon vågade på sig ett leende. Kvickt satte hon av efter Ithia och om hennes rörelser varit lätta och smidiga innan så fanns det en ny lätthet i hennes steg. Det hade tänts ett nytt hopp i…[Read more]

Nezharek lyssnade uppmärksamt till konversationen, blicken gick vaksamt från Izira till sin bror. Han lutade åter armarna mot stolens ryggstöd men höll sin tunga än. Han kunde inte låta bli att le inombords åt orden om Osiliza. Det var gott att hon setts som en idiot, och fantastisk. Då skulle troligtvis inga frågetecken lyftast kring hennes dö…[Read more]

Regnet som börjat falla för knappa veckan sedan hade inte upphört än. Det hade regnat på alla sätt som det gick. Små, stickande regndroppar, gammalt hederligt ösregn, regn som kom in från sidan och ibland regnade det så kraftigt att vattnet stänkte upp underifrån. Det regnade till och med om nätterna. Mellansödern var verkligen ett blött land oc…[Read more]

Kheezai studerade Ithia för ett långt ögonblick, förvirrad och oförstående hur denna lilla och arga människoflicka kunde visa sådan godhet. Det var överväldigande och hon blev alldeles varm i hjärtat.
“Så… du tänker alltså offra det du kämpat för…?” Försiktigt började hon gå igen, men stegen var långsamma och avvaktande. “… för mig?” Röst…[Read more]

AIDA

Med koppen av svalnande kaffe höjd i båda händerna blickade hon stilla ut över träsket. Ögonen var lika mjölkvita som dimman och hon rörde sig knappt förutom en liten sipp av den beska drycken då och då. Tystnaden var total och hon slumrade till där, ståendes och allt, men med en liten snarkning ryckte hon till och blinkade frenetiskt.…[Read more]

Nezharek’s ansikte var helt blankt vid Izira’s fråga, eller snarare påstående men hans blick mötte hennes för en sekund innan han nickade, blicken åter sänkt. Rykten spred sig snabbt här.
“Mitt stora misslyckande.” Sa han kort och höjde sedan blicken till sin bror. De blå ögonen mötte sin brors lila och det glänste till av en sorts belåtenhet,…[Read more]

Kheezai gnagde frenetiskt på sin tumnagel, blicken gick från Ithia och ut bland träden och tillbaka till Ithia igen. Så blev hon stilla, allvarlig.
“Kheezai. Mitt namn är Kheezai.” Hon rös över att yttra det, det var längesedan hon hört sitt egna namn. Sedan hårdnade blicken “Och du lämnade tre män vid liv som just nu löper till den där förbanna…[Read more]

Kheezai sjönk ihop ytterligare av Ithias ord och hon la armarna om sig magra kropp, som i ett försök att trösta sig själv när de började gå igen. Denna gång gick hon två steg bakom, tankarna ett virrvarr och hon hade en klump i bröstet. Hon kunde inte riktigt säga vad känslan hette men hon hade känt den förut när hon stött på den där skadade jägar…[Read more]

Kheezai’s axlar sjönk mer om mer för var ord som Ithia sa. Det var nedslående att höra, även om hon själv aldrig velat göra någon illa, någonsin. Hon kunde ju inte rå det som hennes folk gjort mot andra. Med blicken framför sig tuggade hon lite oroligt på underläppen, då och då såg hon ned mot sina mörka händer. Hon hade alltid fått höra att hon…[Read more]