Djan såg först lite förvirrat på Sera, som om han redan börjat tänka på något annat. Ja, varför skulle de till Dvärgarna? Knappt hann han avsluta sin egna tanke innan den avbröts av en annan. Hon tvivlar på dig, du kan inte lite på henne. Djan rynkade lite på ögonbrynen åt sig själv och skakade lite på huvudet som för att skaka av sig tanken. Så…[Read more]

Även om det lilla trollet inte hade det mest charmiga leendet med sina spetsiga tänder så smittade det av på Lucas som sprack upp i ett lika brett leende. Ögonbrynen var fortfarande höjda i lätt förvåning och förundran över krabaten. Han verkade verkligen sitta på en stor kunskap och Lucas nickade och tuggade på sitt äpple för att visa att han l…[Read more]

Djan kände fortfarande sina hårda hjärtslag och pulsen rusade, som om han precis sprungit ett maraton då han gick genom korridorerna med Sera i tanken. Det var som en lättnad sköljde över honom när han hörde hennes röst och kunde se henne komma mot honom.

“Sera” Hans röst var matt, nästan andfådd och han slog armarna om henne i en hård kram, s…[Read more]

Lucas tuggade fundersamt på sitt äpple, blicken vandrandes från kartans linjer till en annan pergamentrulle med historier från en välkänd alvkung som för flera hundra år sedan slagits mot orkerna. I hans huvud spelades flera tänkbara scenarion upp, hur orkerna skulle tänkas anfalla, vart, när och i vilken terräng. När han då plötsligt hör…[Read more]

Djan drack det sista av vinet, blicken något avvaktande på drottningen. Nej, hon skulle inte säga någonting mer, han förstod att det förväntades av honom att ge sig av. Helst igår. Han ställde ifrån sig sitt glas men tog upp karaffen med vin för att fylla på drottningens glas, blicken fortfarande fäst vid henne.

“Jag kommer inte att göra dig bes…[Read more]

Djan följde henne förväntansfullt med blicken, det var nästan så att han höll andan.
“Dvärgarna?” Han drack en klunk av vinet med ett fundersamt hummande. Långsamt snurrade han vinglaset i sin hand och blicken gick över bergskedjorna i det fjärran nordväst. Blicken stannade för ett ögonblick vid askbergen innan han tillslut såg upp till Akila.…[Read more]

Hans hjärta bultade hårt när han höjde blicken till henne, men ändå kunde han känna ett lugn svepa över honom. En typ av trygghet och värme man känner från sin mor fanns inom honom men han kunde även ana den från Akila. Ett leende spred sig långsamt över hans läppar vid hennes ord, ett leende som var helt nytt för honom men som skulle synas mån…[Read more]

En isande kyla högg tag om Djan när Akila drämde ned kniven, nästan som om det varit i honom. Det var någonting som var fel, eller kanske allt. Att han skulle stå här, sippande på ett glas vin och endast blinka till när kniven drämde ned i bordet. Du ska vara här, du vill vara här. Kylan inom honom gav vika åt beslutsamheten som värmde hans…[Read more]

Djan följde henne nästan förväntansfullt med blicken och ett nyckfullt leende spred sig över hans läppar. Karm. Den där flaggan som häcklade honom med dunkla minnen om att landet och dess folk gjort honom en enorm orätt. Ett kort, lågmält skratt lämnade honom då han gick bort till vinkaraffen och fyllde på ett glas. Som av gammal vana fyllde h…[Read more]

Det hade gått ett par dagar sedan den första audiensen med drottning Akila. Djan som aldrig tidigare hyst någon tilltro till överheten hade där förstått att det var denna drottning han ville tjäna. Eller? Var det kanske en viskning långt inne i själen? Den där nya rösten som fyllde honom med värme, kärlek och fasa. Drottningen hade mottagit hans…[Read more]

Djan drämde ned flaskan i bordet igen och slöt ögonen som om något plötsligt gjort honom illa. Han kramade hårt tyget i sin hand och kände hur det värkte långt in i själen… men snart sköljde lugnet över honom och han öppnade ögonen som tårades av hänförelse. Det var som om något trasigt inom honom läkt. Ett tomrum som efter åratal äntligen fy…[Read more]

Djan brast ut i skratt och rufsade om hennes hår.
“Du menar… natten du blev till?” Han fortsatte att skratta roat, men det fanns en kyla i skrattet och något stelt i hans leende. Djan hasade sig ur sängen och upp på ostadiga ben. Han var torr som Iselems öken i munnen. En hostning avslutade skrattet och han kände den metalliska smaken av blod…[Read more]

Skrattet dog långsamt ut och han drog ett djupt andetag. Det var på skälvande armar som han hasade sig upp i sittande ställning, andningen fortfarande tung. Långsamt skakade han på huvudet och ett leende spred sig på hans läppar.
“Jag tror…” Han harklade sig, försökte samla tankarna. Allt var som en dimma och genom det djupa surrandet i hans ör…[Read more]

Det var med ett kraftigt ryck som Djan slog upp ögonen och drog flämtande efter andan. Förvirrat såg han sig omkring, blicken blank, annorlunda och panik lyfte i hela hans ansikte. I förvirringen tog han ett hårt tag om Seras axlar och stirrade skräckslaget på henne och flämtande som om han inte fått luft på flera minuter. Sasha väste och kröp un…[Read more]

Närvaron hade växt sig starkare men vinet hade sedan länge trubbat hans vaksamhet. Det kittlade i nacken när håret reste sig och han spann runt för att befinna sig någon helt annanstans. Det här var inte rätt, han måste ut härifrån. Paniken grep tag i honom som klor när han insåg att han hölls fast här och den klaustrofobiska, närgångna röste…[Read more]

Djan kunde ana hennes oroliga sömn och bekymmer men så länge hon fortfarande sov så skulle han nog inte stöta på några problem. Sagt och gjort, han kände direkt när hon vaknade och försökte stilla sitt sinne så mycket det bara gick. Han ville inte att drottningen skulle känna av hans närvaro, det gjorde dem ofta oroliga och svårare att komma åt.…[Read more]

“Vinet är det viktigaste!” Djan skrattade och svepte det sista av sitt vin. Han ställde ifrån sig glaset och tog upp smycket i sina båda händer. Sasha kurade ihop sig mot hans hals när han la sig ned helt och hållet. Han vände blicken till Sera, ena ögat stängt och med ett leende.

“Ses på andra sidan” Så la han sig tillrätta och slöt båda ög…[Read more]

Djan fyllde hennes glas till bredden och tog sedan en klunk själv. Smycket kändes tungt i handen och han kunde ana länken mellan det och Seras mor. Han satte sig, eller snarare snubblade ned, på sängen och höll upp smycket framför sig och log sedan mot Sera.

“Jag vet inte riktigt, det bara händer…” Han la ned smycket och lutade sig tillbak…[Read more]