Det var med halv fokus på det kvinnan sa och halv på spjutspetsen som hon med en djup bugning följde med in efter henne.
“Jag är dig ytterst tacksam.” Hon nickade menande för att stärka sina ord och stängde dörren med ett ryck bakom sig. Det brände i kinderna av att få komma in från kylan och hon släppte taget om den stora björnpälsen…[Read more]

Det var utan några protester som han tog ett par bär ur hennes hand med en lite förvånad min. Han ryckte på axlarna när han stoppade bären i munnen.
“Äsch, det löser sig. Öknen är inte lika fruktlös som den verkar” Han log mot henne, ett leende som verkade säga mer än vad han själv sa. Han makade sig sedan närmare henne och pekade upp mot en av s…[Read more]

Djan skruvade lite på sig för att hamna i en bekväm position då han blickade upp mot himlen som långsamt blev mörkare och visade fler och fler stjärnor. Tänk om man hade kunnat vandra bland dem? Ett lekfullt drömmande leende spred sig på hans läppar vid tanken och han hörde knappt vad Sera sa eller gjorde. Det var ljudet av metall som fick honom…[Read more]

Kvickt ryggade hon ett par steg från spjutet och något mörkt passerade hennes blick när hon betraktade järnspetsen och fuktade läpparna likt en stressad varg. Hon hade nästan glömt att kvinnan hade burit spjut tidigare. Hennes blick vändes tillbaka till kvinnan och tog åter det där ynkliga, som en hund som tigger vid festbordet…[Read more]

Djan gjorde en liten grimas och vände sig bort från Sera för att ta av hästen dess sadel, men mest för att inte visa sin bokstavligt talat skräckslagna blick. Färdas på natten kändes inte jättelockande sådär i öknen.
“Vapen?” Frågade han medan han varsamt drog av sadeln från hästens rygg och klappade den lite förstrött. “Vad för vapen har vi?”

Ha…[Read more]

Varsamt hade hon tagit sig mellan träden och närmare hyddan som de försvunnit in i. Snart kunde en hon skymta rök som steg upp från hyddan och hon drog en längtans suck när hon tänkte på en värmande eld. Trots hennes värmande pälsar och sälskinn så bet kylan i hennes kinder och kröp längst ryggmärgen på henne.

När mannen kom ut ur hyddan sjönk ho…[Read more]

Blicken följde spänt pilspetsen som långsamt sänktes och i samma takt sänkte hon händerna ner mot marken. Hjärtslagen lugnade sig men hon kände fortfarande adrenalinet forsa genom hennes ådror, faran var ju inte helt över. Tillslut var bågen tillräckligt sänkt för att hon skulle spänna blicken i mannen.
“Turin…” Hon smakade namnet på tungan. Frå…[Read more]

Palmerna kom närmare och snart visade sig en mindre dunge av buskar, gräs och ett gäng palmer. Sasha cirkulerade ovanför men vände snart upp för att flyga dem till mötes. Djan sträckte upp sig arm och reptilen landade klumpigt, klorna slitande i tygen på hans skjorta. Djan mumlade något mjukt till Sasha innan han såg sig över axeln mot Sera.

“Nat…[Read more]

De brandgula ögonen var fästa på mannen då han drog en pil. Det fick henne att ge ifrån sig ett ilsket skri och sträcka ut vingarna igen, redo att ta till flykten. Mannen verkade mena allvar och rädslan för pilens järnspets fick henne att ta till luften med tysta vingar, även om hon gav ifrån sig ytterligare ett skri. Långt borta hördes varg…[Read more]

Varligt följde hon efter paret i deras egna fotspår, kroppen på helspänn och ögonen släppte aldrig varken spjut eller båge. Hon vågade inte komma närmare än att hon knappt kunde skymta dem mellan träden. Vilka var de, var de farliga? Tankarna snurrade i hennes huvud och hon ruskade om sig själv likt en blöt hund. Hon måste komma närmare. När…[Read more]

Deras färd genom odlingarna hade varit lättsam med skratt och en och annan sång från Djan. Vägen var vältrampad där och närheten till havet och dess svalkande bris tillsammans med skugga från palmerna gjorde det hela väldigt behagligt. Så när de under eftermiddagen börjat styra hästarna mot norr sjönk modet i Djans sinne. Vägen blev dammig, so…[Read more]

Vinter. Rimtursarnas långa dans genom världen till vargarnas sång. En vinternatt kanske skulle låta honom passera igenom. Eller det hade ju varit hennes förhoppning men nu stod hon där mellan granarna som hängde tunga av snö och med kylan bitande i hennes kinder. Klädd i vita pälsar och grått sälskinn hade hon lika gärna kunnat vara Skades reink…[Read more]

Kroppen var spänd som en bågsträng och hon höll andan då hon försökte fånga upp minsta lilla ljud, blicken irrade runt i jakt efter rörelse mellan träden. De plötsliga orden fick henne att fnysa till ljudligt och sno runt så benbitar och bärnsten rasslade mot varandra. Bärnstensblicken fästes vid gestalten mellan träden och vid synen av pilen…[Read more]

Djans ansikte sprack upp i ett segervisst leende.
“Jag tvivlade inte en sekund” Med det manade han på hästen med en hög vissling och den satte villigt av i galopp, om än mycket lugnare än deras tidigare tävling. Han såg sig över axeln med det där glada skrattet som kom så lätt för honom.

“Kom igen Sera, vägen kommer inte vara lika lätt så läng…[Read more]

Fundersamt tuggade han på en dadel och ryckte lite på axlarna innan han spottade ut kärnan.
“Alltså, inte mycket vatten alls. Det är mest längst bergen och karavanlederna som man har oaser och vattenhål.” Han tog en till dadel med samma obrydda min – tanken på att inte ha vatten verkade inte störa honom det minsta.
“Så rider vi tvärs genom ökne…[Read more]

Med höjda ögonbryn och nästan en sårad blick såg han förvånat på Sera.
“Varför inte? Jag har vandrat den här öknen tidigare. Dessutom har vi ju hästarna nu också” Han log och klappade sin häst på halsen och satte sedan bestämt handen på höften.
“Klart jag kan ta oss genom öknen. Du fixar vattnet bara” Han flinade självsäkert och fick den där mar…[Read more]

Djan skrattade så att han nästan satte kärnan i halsen. Han spottade ut den på marken och ryckte på axlarna.
“Kanske, man var ju inte i sina sinnes fulla bruk direkt” Han stoppade ytterligare en dadel i munnen och styrde upp sin häst närmare Seras så han kunde lägga ett par dadlar i hennes utsträckta hand.

“Du jag funderade på det där om att bli…[Read more]

Djan rynkade på näsan även om han skrattade.
“Bläh.. Du vet att Sasha kom med en giftorm en gång – som fortfarande levde” Han tog emot vattnet med ett tacksamt leende men fick den där fjärran blicken igen.
“Den lilla demonen bet mig. Höll på att dö, ensam i bergen.” Han rös till och drack av vattnet innan han räckt det tillbaka till Sera.

“Hel…[Read more]

Djan skrattade hjärtligt åt hennes påstående.
“Jag tror inte det där är som man säger…” Inte för att han kunde komma på rätt uttryck dock. Uppmuntrande klappade han hästen på halsen och den frustade förnöjt. Någonting rörde sig i hans väska och Sasha stack upp sitt behornade lilla huvud och väste, uppenbarligen omtumlad efter den snabba ritten…[Read more]