Varligt följde hon efter paret i deras egna fotspår, kroppen på helspänn och ögonen släppte aldrig varken spjut eller båge. Hon vågade inte komma närmare än att hon knappt kunde skymta dem mellan träden. Vilka var de, var de farliga? Tankarna snurrade i hennes huvud och hon ruskade om sig själv likt en blöt hund. Hon måste komma närmare. När…[Read more]

Deras färd genom odlingarna hade varit lättsam med skratt och en och annan sång från Djan. Vägen var vältrampad där och närheten till havet och dess svalkande bris tillsammans med skugga från palmerna gjorde det hela väldigt behagligt. Så när de under eftermiddagen börjat styra hästarna mot norr sjönk modet i Djans sinne. Vägen blev dammig, so…[Read more]

Vinter. Rimtursarnas långa dans genom världen till vargarnas sång. En vinternatt kanske skulle låta honom passera igenom. Eller det hade ju varit hennes förhoppning men nu stod hon där mellan granarna som hängde tunga av snö och med kylan bitande i hennes kinder. Klädd i vita pälsar och grått sälskinn hade hon lika gärna kunnat vara Skades reink…[Read more]

Kroppen var spänd som en bågsträng och hon höll andan då hon försökte fånga upp minsta lilla ljud, blicken irrade runt i jakt efter rörelse mellan träden. De plötsliga orden fick henne att fnysa till ljudligt och sno runt så benbitar och bärnsten rasslade mot varandra. Bärnstensblicken fästes vid gestalten mellan träden och vid synen av pilen…[Read more]

Djans ansikte sprack upp i ett segervisst leende.
“Jag tvivlade inte en sekund” Med det manade han på hästen med en hög vissling och den satte villigt av i galopp, om än mycket lugnare än deras tidigare tävling. Han såg sig över axeln med det där glada skrattet som kom så lätt för honom.

“Kom igen Sera, vägen kommer inte vara lika lätt så läng…[Read more]

Fundersamt tuggade han på en dadel och ryckte lite på axlarna innan han spottade ut kärnan.
“Alltså, inte mycket vatten alls. Det är mest längst bergen och karavanlederna som man har oaser och vattenhål.” Han tog en till dadel med samma obrydda min – tanken på att inte ha vatten verkade inte störa honom det minsta.
“Så rider vi tvärs genom ökne…[Read more]

Med höjda ögonbryn och nästan en sårad blick såg han förvånat på Sera.
“Varför inte? Jag har vandrat den här öknen tidigare. Dessutom har vi ju hästarna nu också” Han log och klappade sin häst på halsen och satte sedan bestämt handen på höften.
“Klart jag kan ta oss genom öknen. Du fixar vattnet bara” Han flinade självsäkert och fick den där mar…[Read more]

Djan skrattade så att han nästan satte kärnan i halsen. Han spottade ut den på marken och ryckte på axlarna.
“Kanske, man var ju inte i sina sinnes fulla bruk direkt” Han stoppade ytterligare en dadel i munnen och styrde upp sin häst närmare Seras så han kunde lägga ett par dadlar i hennes utsträckta hand.

“Du jag funderade på det där om att bli…[Read more]

Djan rynkade på näsan även om han skrattade.
“Bläh.. Du vet att Sasha kom med en giftorm en gång – som fortfarande levde” Han tog emot vattnet med ett tacksamt leende men fick den där fjärran blicken igen.
“Den lilla demonen bet mig. Höll på att dö, ensam i bergen.” Han rös till och drack av vattnet innan han räckt det tillbaka till Sera.

“Hel…[Read more]

Djan skrattade hjärtligt åt hennes påstående.
“Jag tror inte det där är som man säger…” Inte för att han kunde komma på rätt uttryck dock. Uppmuntrande klappade han hästen på halsen och den frustade förnöjt. Någonting rörde sig i hans väska och Sasha stack upp sitt behornade lilla huvud och väste, uppenbarligen omtumlad efter den snabba ritten…[Read more]

Lådorna som föll ned i deras väg fick Djan att instinktivt slita tag i tyglarna och hästen bokstavligen gled på bakbenen till en abrupt halt. Han svor till åt sin egna manöver, de borde ha hoppat men i ögonblicken hade han blivit lite för rädd. Hästen slängde med huvudet när han manade på den igen, nu runt lådorna istället och av i galopp efter Se…[Read more]

Det var med ett skratt fyllt av glädje som han lutade sig fram över hästens hals och manade på den ytterligare. Djuret ökade farten, tillsynes lika obrydd som Djan över de människor som fick hoppa ur vägen, skrikandes efter dem. Det fick bara Djan att skratta än mer så att ögonen tårades. Hans sinnesstämning verkade smitta av sig på hästen som fr…[Read more]

Djan styrde upp sin häst bredvid hennes med en road min.
“Var lite mindre… du.” Han skrattade och nickade menande mot hela hennes uppenbarelse. “Du är ju inte den mest diskreta med din identitet” Han blinkade lite retsamt åt henne innan han försvann i sina funderingar igen, hela hans uppsyn sjönk ned i någon disträ apati. Hur bra var han, hur br…[Read more]

Djan klickade lite med tungan som om han smakade på tanken över en guide. Det kanske inte var så dumt ändå? Hennes uppmaning fick honom att skratta roat rakt ut.

“Vad väntar vi på då!? Kom igen!” Han manade på hästen som ivrigt satte av i trav ned för gatan. Han såg sig över axeln mot Sera med ett brett leende lysnade i ansiktet.
“Vi håller oss l…[Read more]

Det hade varit en motvillig Djan som gått upp den dagen, öm och trött, för sova var ju trots allt ett av hans stora intressen. Flera gånger hade han varit på väg att säga till Sera att de borde ta en båt istället. På båten kunde man sova, på hästryggen kunde man inte det. Om man inte villa trilla av och dö det vill säga. Men nu stod de där, i…[Read more]

Instinktivt höjde han armen för att kunna lukta på sig själv. Han kände ingenting, men han var nog van, så han ryckte bara lite lätt på axlarna. Djan såg upp på droskan som passerade, säkert en leverans från hamnen upp till marknaden. För ett ögonblick försvann han i sina tankar på vad för varor som lastades av i hamnen, och vilka som lastades på.…[Read more]

Djan skrattade gott och lutade kinden mot hennes huvud, armen fortfarande om hennes axlar. Han drog en längtande suck åt hennes ord.
“Vad skulle man inte göra för en riktig säng…!” Han slöt ögonen och drog ett djupt andetag samtidigt som han kunde föreställa sig en mjuk säng med massor av kuddar och filtar och fjädrar som flöt omkring i l…[Read more]

Djan sjönk ned bredvid henne med en djup suck. Han höll ut händerna framför sig, de var blodiga och smutsiga och några nya ärr hade han minsann fått. Hennes triumferande kommentar fick honom att skratta och han såg mellan henne och penningpungen.

“Sedär! Tvivlade inte en stund” Han log roat och la ena armen om hennes axlar för att dra henne int…[Read more]

Djan skrattade med andan fortfarande i halsen åt hennes utrop där han stannat upp för att luta sig mot en husvägg. En ilsken och omtöcknad Sasha hade krupit upp ur väskan och satt sig på hans axel där den (könet var helt oklart) ruskade om sig och nafsade lite irriterat i Djans öra.

Djan hade inte riktigt reflekterat över skärsåren i händerna för…[Read more]