• Viktor betraktade paladinen, ögonbrynen i en konfunderad rynka. Det som förvånade honom var inte att hon visste dessa saker, snarare att hon så lättvindigt kunde spilla ur sig sin oro för en främling. Men han var tacksam över informationen om magikerna, de hade inte synts till än men med tanke på lärorna några av hans kompanjoner utövade sku…[Read more]

  • Vinterfestivalen hade inte kunnat komma lägligare för det lilla sällskap av underliga män som anlänt till Iserion dryga månaden tidigare. Det gav dem en anledning och ursäkt för sitt muntra humör, högljudda diskussioner och samvetslösa drickande. Ingen frågade vad de egentligen firade, utan utgick från att de helt enkelt tagit chansen till fest ta…[Read more]

  • Hon hade lyckats! Insikten for genom henne likt ett euforiskt rus när hennes ögon kunde följa sprickorna i stenen  framför henne. Hennes fotfäste rörde sig och blev instabilt, hon försökte hålla balansen men ramlade ned från högsätet med en dov duns. Lika väl var det då en väldig hand plötsligt for ut i luften, famlande efter någonting. Storö…[Read more]

  • Sigrid hade fortsatt sin väg genom byn och de kringliggande husen i munter stämning. Men även om solen steg allt högre på himlen kändes det som ett moln skylde hennes värme. Snart skulle hon vara tvungen att gå förbi det grå torpet, det som låg intill skogens kant. Hon blev alldeles kall bara av tanken. Kanske hon kunde strunta i det? Säga att b…[Read more]

  • Katarina såg förvånat upp då även Kael kom in i rummet, men sansade sig ögonblickligen och hälsade på honom med en vördnadsfull nickning där hon satt. Hans fråga var även en hon ville få svar på och den svala blicken vändes tillbaka till kungen. Hennes ögon smalnade av något då vid hennes fråga. Vad var det han antydde?
    “Ers höghet, jag är en…[Read more]

  • Viktor såg sig över axeln åt hennes ord, eller snarare över det glädjelösa skratt som följde. För ett par steg gick han i sidled och begrundade henne kort med rynkade ögonbryn. Någonstans hade han haft förväntan att en så ung, och då troligtvis nybliven, paladin skulle hysa en större heder och gemenskap mot ordern.

    Men han kommenterade d…[Read more]

  • Viktor hade redan vetat att hans uppmaning skulle gå hem hos paladinen. Allt man kunde formulera som ett tecken från deras falska gud svalde de villigt. Hans hand vilade fortfarande mot sin väns axel, som för att lugna den andres nerver. Den långa smala mannen med sina små råttögon verkade inte alls trivas i den stora folkmassan.

    “Jag tror det…[Read more]

  • Viktor hade endast höjt ögonbrynen aningen skeptiskt till hennes förklaring. Det fanns visserligen en road, eller kanske belåten, krökning i ena mungipan då hon nämnde det om hot. Men i övrigt verkade han knappast lägga någon större vikt eller intresse av hennes ord om svärdet. För stunden fanns det annat han var mer intresserad av.

    Hennes…[Read more]

  • Viktor stod fortsatt vänd åt korggossarnas håll, händerna knäppta bakom ryggen. Hennes ord och hur hon yttrade dem gjorde honom något förundrad vilket syntes som en rynka mellan ögonbrynen och ett aningen snett leende då han vände blicken till henne. Visserligen var ju paladiner självgoda och skenheliga, men han hade nog förväntat sig en annan typ…[Read more]

  • Trigger warning osv.

    Viktor hade korsat armarna över bröstet där de stod och såg med en bekymrad rynka i pannan på folket som verkade svälja korggossarnas ord med hull och hår. Då och då rynkade han på näsan åt det som sades.
    “Titta på dem…” han talade till sin råttliknande kompanjon som mer hade en mer nervös uppsyn. “…likt vinterlamm…[Read more]

  • Katarina höjde ena ögonbrynet åt hans ord. Det kändes så tandlös. En tandlös kung som inte agerade. Hon fnös inombords.
    “Jag utgår ifrån att po-” hennes ord avbröts av den lilla prinsessan som stormade in och en ogillande spänning syntes över hennes läppar. Hennes döttrar må vara vilda till naturen, men av en prinsessa att bara rusa in sådär?…[Read more]

  • Var det timmar, dagar eller år som passerat? Jakten över himlavalvet hade sedan länge dynat ut men hon hade inte lämnat stensalen. Rädslan att den enögde skulle sitta och lurpassa utanför hade än ett irrationellt grepp om hennes hjärta. Förbannad vara alla asar och vaner! De hade bedragit henne, vänt sig ifrån henne och lämnat henne att dö. Hon…[Read more]

  • Solen hade precis bränt bort nattens dimma men i skuggorna höll sig nattens frost fortfarande kvar denna sena höstdag. Men trots den knappa morgontimmen var det redan full fart i det lilla bondesamhället Bäckenäs. I husen och gårdarnas trädgårdar skördade man de sista grönsaker och rotfrukter för att lagra inför vintern, fåren vallades och…[Read more]

  • Katarina fick bita ihop käkarna för att inte gnissla tänder. Ur hennes perspektiv verkade det inte som att kungen varken var upprörd eller särskilt brydd över situationen. Delikat? Hon fnös inombords. Varför var männen runt omkring henne så likgiltiga inför denna katastrof som kunde drabba alla hennes döttrar.

    “Och du hoppas på att han då skull…[Read more]

  • Snö hade fallit en gråmulen eftermiddag då en underlig skara ryttare passerat Järnporten västerifrån. Deras mörka klädsel bar spår från en lång färd och de slanka hästarna vittnade om ett ursprung från de stora vidderna i norr. Det var en omaka grupp av åtta med illavarslande uppsyn och tung beväpning. En grupp som i en annan tid fått fler frågo…[Read more]

  • När Vidur drog ut på sin vilda jakt över himlavalven ekade det genom världarna. Natthimlen lystes upp av av hans vassa spjut som sökte sitt mål i varje knytt och rå. Gripen av skräck hade hon flytt genom den förrädiska mörkveden där igen stig ledde till samma mål. Oljudet av många hovar dånade mot bergen som reste sig ur de evigt mörka lövverke…[Read more]

  • Katarina smalnade av ögonen vid hans ord och snörpte på munnen. Hade han verkligen antytt den djupaste av förolämpningar om hennes dotter?
    “Även om du må vara kung så ska du akta dig för vad du anklagar min dotter för” hennes röst var låg, men skarp. Kanske vågade hon yttra orden för hon var uppvuxen i Celeras och visste att även de mäktigaste kun…[Read more]

  • Katarina rätade sig först då han sa hennes namn. Med höjd blick stred hon fram till fåtöljen, rättade till kjolarna och satte sig ned efter att kungen gjort detta. Hon satt rakryggad och med likgiltig blick mötte hon kungens. Vid hans ord bet hon ihop käkarna. Så det var så han önskade att denna konversation skulle gå? Män var allt inkompetenta.…[Read more]

  • Det hade knappt gått en vecka sedan Nilla försvunnit. Att det var oduglingen från Kaldrland som rymt iväg med henne var mer eller mindre bekräftat på kungens korta bud att Katarina skulle infinna sig på slottet. Budet hade inte innehållit så mycket mer och det fick Katarina att få ytterligare en klump i bröstet av oro.

    Men det var med likgiltigt…[Read more]

  • Load More

Leave the field below empty!

A password will be emailed to you.