Lucas hade suttit av från hästen då murbräckan anlänt till porten och han slutit upp bredvid Leo. Den uppgift som väntande framför dem var bäst att fortsätta till fots, för hur krigsduglig hästen än var på fältet så kunde den likväl drabbas av panik inne bland trånga gränder med fienden sköljande över dem.

Lucas stod tillräckligt nära L…[Read more]

Samtidigt på en annan plats…

Strax före gryningen hade gården börjat komma till liv. I den stora villans kök hade tjänstefolket börjat tillreda frukost och stallen hade djuren börjat tas om hand. Katarina vaknade med ett ryck då himlen utanför fönstret hade börjat anta en gyllene färg. Hennes andhämtning var snabb och håret klistrade sig…[Read more]

Gigi gav henne ett pillemariskt litet leende vid hennes ord om resan. Hon hade nu bestämt sig att denna kvinna var mycket intressantare än hennes egna sällskap, och hon verkade ha fler än två hjärnceller. Till skillnad från de flesta andra. Så även hon vände sig en aning där hon satt, för att va riktad med mot kvinnan än Sir Erland och guiden.…[Read more]

Gigi lyssnade bara med ett halvt öra på deras guide som berättade om maten som fanns på restaurangen och hur välrenommerad den var i Nirai. Men så hände ändå något oväntat som fångade hennes uppmärksamhet och hon vände blicken till den unga kvinna som satt vid bordet bredvid.

“Ayame Shiwasuki, vilken ära att träffa dig!” hälsade guiden hastigt o…[Read more]

Så här på kvällen kom verkligen Maseis gator till liv när höstdagjämningen firades. Lyktor var tända, färgglada vimplar hängde över gator och torg. Glada röster blandades med ljuv musik och luften fylldes såväl av dofter från allehanda matstånd som av smällarna från fyrverkerier. Men hon fann det ändå urbota tråkigt.

Giacinta Arachne Valegra. Ell…[Read more]

Djans blick var fäst vid Akila och hans sedvanliga sneda leende prydde hans läppar. Men han visste att han trädde på farlig mark. Under den tid han tjänat Akila visste han att hon alltid, och då menade han verkligen alltid, ville hitta och straffa någon. Om det än så var för att hennes vinglas inte fylldes tillräckligt snabbt. Han böjde huvu…[Read more]

Hadrian hade blicken utåt för att försöka följa tornödlans rörelser men vände tillbaka den mot kvinnan för att nicka lättat åt att hon var oskadd. Han var inte riktigt beredd på att hon höll på att klä av sig och hastigt såg han bort igen. Men hur genant han än uppfattade det så gick fokuset snabbt tillbaka till tornödlan. Det handlade trots all…[Read more]

Eyaz försökte sig på ett leende åt hennes ord, men det blev bara en knapp krökning i ena mungipan. Blicken gick automatiskt till hennes armband då hon rörde vid det innan han sänkte blicken till elden igen.

Vänta. Han vände tillbaka blicken till armbandet och ögonen smalnades av. Kände han igen det armbandet eller var det bara ett trick i eld…[Read more]

“Vid Athal, ha förbarmande!” utbrast Jerker skräckslaget över de tres diskussion. Det här kunde inte vara sant! Det måste vara en prövning som Athal skickat honom. Panikslaget försökte han andas genom näsan men det blev ett hyperventilerande och väsande istället. Hans blick följde den blonda kvinnan som cirkulerade runt honom samtidigt som h…[Read more]

Lucas kunde höra elden och känna dess hetta innan han såg den. Med ett rytande for den upp över muren och dess dån blandades med skriken av fiender såväl som fränder. Lucas vände blicken om än bara för ett ögonblick till infernot vars svarta rök skymde solen. Hästen försökte kasta sig framåt men han drog hårt tillbaka tyglarna och vände tillbak…[Read more]

Djan skrattade lågt åt Ismats profetia då han kom fram till henne. Han stod så obehagligt nära att hon nästan blev insvept hon med i hans rock. Blicken var vänd till drottningen och ett litet men illmarigt leende prydde hans läppar.
“Hon behöver ju inte den för att jag ska höra vad hon säger” återigen skrattade han lågt samtidigt som blicken gick…[Read more]

Djan hade lutat sig tillbaka och dragit upp båda benen i stolen. Hans ögon var knappt öppna, men han höll blicken fäst på Ithia där hon bugade sig och det illvilliga leendet blev aningen större. Inte ens en blinkning kom från honom då glaset sprack. Vid det här laget var han ganska van. Han visste att det innebar att Akila inte var alltför fö…[Read more]

Då hon försökte ta hans händer drog han undan dem och la dem istället skyddande på flickan som fortfarande sov. Deras röster var förstås inte höga, och det var utmattande för ett barn att resa genom öknen och dess hetta. Han lyssnade till sitt namn upprepas, men höjde inte blicken som fortfarande var sänkt i elden. Det fanns mycket smärta i hans…[Read more]

Hur mycket han än älskade att vältra sig i hennes uppenbara oro så var det dags för dem att möte drottningen. Djan nickade kort med en långsam blinkning för att sedan lägga handen mellan hennes skulderblad för att leda henne mot den sal som drottningen väntade i. Han hade alltid varit en närgången typ.

Ett steg bakom ledde han henne genom en kor…[Read more]

Eyaz gillade inte alls situationen han befann sig i. Det gjorde honom oerhört obekväm. Nästintill omedvetet bet han ihop käkarna hårt och fick koncentrera sig på att andas normalt genom näsan. Blicken var avsmalnad men fortfarande fäst på kvinnan. Sättet hon sa det på fick honom att ångra sig ännu en gång att han gett henne sitt namn. Skulle…[Read more]

Hennes ord fick hans hjärta att frysa till is i bröstkorgen och han skruvade obekvämt på sig. Men ändå kunde han inte släppa kvinnan med blicken då hon lekte med sanden framför sig. Han rös vid hennes berättelse som förutom att riva upp gamla sår som var djupt i själen på honom, dessutom fick honom att ana onåd. Det var så likt hans uppväxt med…[Read more]

Djan drog tungan över tänderna som nu var blottade i ett belåtet flin. Ögonen glimmade till av illvilja då han såg hennes reaktion och han kunde inte hålla sig från att skrocka lågt. Efter ytterligare en klunk av vinet så fuktade han läpparna och la ena benet över armstödet. Att sitta propert kunde inte ens Akila piska honom till. Han ryckte lite…[Read more]

Eyaz rynkade på ögonbrynen, även om det knappt märktes eftersom de alltid tycktes vara rynkade av allvar. Han höll kvar handen på den sovande flickan, kvinnas fråga var ingen vanlig fråga eftersom han precis redan berättat svaret.
“De dog. Hon har ingen annan.” svarade han kort, blicken synade kvinnan och han blev åter medveten om den långa dol…[Read more]

Om Hadrian inte hörde eller aktivt ignorerade hennes fråga var svårt att säga. Men när hon satte ned hartassen i hans bälte såg han förvånat upp för att le tacksamt. Eller ett försök till leende blev det i alla fall, för i stundens allvar blev det inte mycket mer en ett stelt streck över hans läppar. Han grep tag om en runrad ristad i polerad trä…[Read more]