För en stund var allting stilla. Hadrian sänkte långsamt svärdet då han gick mellan stenarna, för inte tycktes det finnas någonting där. Hans puls hade nästan gått ned till det normala då han kände en påträngande odör. Det måste finnas något kadaver i närheten, hann han precis tänka med en grimas när ljud bakom fick honom att snurra runt med svä…[Read more]

Höglandet. Lika vidsträckt som det var otämjt. Uråldrig med sina ljunghedar, myrer och förrädiska klippor. Allting var precis som han mindes det, ingenting tycktes ha förändrats sedan han gav sig av för nästan femton år sedan. Och inte skulle det nog had förändras förrän långt efter att hans ben vittrat i jorden.

Med en lättad suck slöt han ög…[Read more]

Lucas gjorde en liten grimas åt hennes ord, han fann det osmakligt. Blicken följde hennes till den vita hästen och han skrattade till.
“Du kommer få det kämpigt på slagfältet med den där. Det är allmänt känt att endast kungligheter rider vita hästar till strid” han skrattade till lite och synade hästen för ett ögonblick innan han åter såg till…[Read more]

Det var med ett växande flin som Lucas nickade åt Leos order. Med förväntan i leendet och beslutsamhet i blicken vände han om för att kunna samla sina trupper. Det var nästan i farten som han satt upp på sin otåliga stridshäst. Krigsrop höjdes från den väldiga hären och det var med en sista blick mot Leo och de andra generalerna innan Lucas s…[Read more]

Lucas betraktade henne med hon verkade fundera på sitt svar och inte visste han om hon talade sanning eller inte. Nåväl, det kvittade. Hon var ju här och inte kvar där. Ett leende sprack upp på hans läppar.

“Jasså? Jag tyckte det var fantastiskt underhållande” ett skratt lämnade honom och blicken gick upp mot skyn med en liten suck för att hejda…[Read more]

Lucas skrattade lågt, blicken sänkt till det han höll på med. Det var som att någonting roade honom extra mycket över hennes kommentar, någonting bara han visste.
“Tro mig, dit vi ska kommer du knappast behöva dem” han fortsatte skratta lågt för sig själv och skakade lite på huvudet med han gjorde ett nytt hål i läderremmen. Åh, om Tristian ens a…[Read more]

Lucas gjorde inte mycket annat att skrocka lågt då hon nämnde sin bror. Hans blick gick från Vinga till de andra kaelerna som satt eller stod kring lägerelden. Då Lucas inte hälsat på Vinga med några titlar eller särskilt artighet så insåg de att det inte heller förväntades och hade nu börjat återgå till sitt. Lucas log en aning och vände tillba…[Read more]

Det var inte många som hade samlats i Kaelred för att ge sig av efter årets festligheter kring Eldens Dag, men likväl var Lucas otroligt tacksam för att äntligen vara omgiven av lite vettigt folk. Rediga soldater och inga sköra adlingar. De hade rest i snart en vecka och vinterlägret var inte långt borta. Han var oförskämt nöjd över att återigen…[Read more]

Lucas hade kunnat spy över den smörja Leo fick ur sig till Kung Bronnor. Han må vara född adlig, men hans sinne var nog inte det och sådana vältaligheter fick det att krypa i skinnet på honom. Men han visste att det var befogat. Och välbehövligt. Så han höll sin goda min medan Leo riktigt smorde in Bronnor och alla hans bölder med ett tjockt lage…[Read more]

Lucas rös inombords av hennes första ord. Det kom aldrig något gott ur när döttrar undrade saker. Men han lyssnade på hennes ord, blicken gick från henne till vägen och landskapen framför dem. Hon var ute på tunn is och även om det var hans dotter kunde han inte låta bli… Till en början såg det ut som om han verkligen övervägde hennes förslag,…[Read more]

Lucas rynkade fundersamt på ögonbrynen åt hennes fråga och vände blicken mot vägen framför dem. Som om han verkligen tänkte efter vad som sagts, även om samtalet bara varit morgonen innan. Såklart ett spel för galleriet, han önskade bara se sin dotters reaktion. Och hoppades hon skulle släppa det agg hon verkade hysa sin mor.
“Nja… det gamla va…[Read more]

Lucas skratt hade övergått i ett skrockande och han skakade lite på huvudet men valde att inte kommentera hennes unga och naiva syn. Om hon vetat hur deras kung spelade schack hade hon inte velat vara bonde. De började närma sig stadsportarna och man kunde se de stora eldarna brinna ovanför. Den eld som enligt legenden inte skulle slockna förrä…[Read more]

Lucas hade åter vänt blicken upp mot slottets väggar och kisade mot solen som stod ganska högt. Han ryckte lite på axlarna och mumlade något ohörbart, men medhållande till hennes ord att där inte fanns något att göra. När han åter sänkte blicken däremot så sjönk pappahjärtat i bröstkorgen på honom över hur nedstämd hela Nillas hållning var,…[Read more]

Lucas kunde inget annat än att brista ut i ett hjärtligt skratt åt sin dotters snabba svar.
“Hästryggen blir det…!” han kramade åt hennes axlar lätt innan han släppte henne och tog fram ett äpple han nallat med sig från frukosten. Vid det ögonblicken såg Katarina sig om över axeln och han mötte sin frus blick. Nonchalant viftade han lite åt henn…[Read more]

Hade han behövt sitta en sekund till vid detta bord eller hört en till stel fras hade han dött. På fläcken. Han hade gått upp i rök bara. Så det var utan att dölja sin lättade suck som Lucas hastigt tog sig upp ur stolen. Det hade faktiskt varit förvånansvärt hur alla ignorerat hans ganska dåliga bordsskick och bristande adlighet. Det hade gjor…[Read more]

Rykten om krig hade följt med Celeras långväga handelsskepp och inte hade det dröjt länge förrän de nått ett regnigt vinterläger vid Nariyas strand. Ett läger tillhörande ett krigsförband som tröttnat på handlingsförlamade uppdragsgivare och halvhjärtade skärmytslingar från Iselems kavalleri. Kvar av vinterlägret var nu endast lera, halm, gamla…[Read more]

Lucas nickade bara lite kort åt hans svar medan Katarina hade vett nog att le milt och säga hur det gladde dem att höra. Lucas som redan satt ned lät blicken svepa över bordet och fick hejda sig att inte göra en grimas över hur onödigt överdådigt han ansåg det vara. Däremot kunde han inte hejda sig åt det styva skämtet utan brast ut i ett hjärtli…[Read more]

Tyrild gnuggade sig under näsan för att få bort lite torkat snor och fuktade läpparna då hon såg mot sin svarthåriga bror. En fnysning lämnade henne sedan åt tvillingsystern och hon slängde packningen över axeln.
“Klart det kommer när man är så trög och långsam som du” orden hade knappt lämnat hennes läppar innan hon instinktivt hoppade u…[Read more]