För att vara ärlig var Jo helt förvirrad, vad talade denna ork om? Det var så många ord som han inte förstod. Något med eld, och han själv… Etel… Vad kunde det vara…? Sedan gick det upp som ett ljus för honom och han tog upp sitt halsband med Erethils märke på.

“Erethil…?” försökte han med ett svagt, fortfarande uppmuntrade leende. Vad…[Read more]

Jo tog tillbaka kitteln och började äta ännu mer av soppan. Ibland knastrade det till mellan tänderna om en olycklig skalbagge eller något ben hade kommit i människan gap. Det gjorde honom litet. Knastrigt är gott! Speciellt då det ekade så bra i skallen, en sådan resonans. Minsann. I hans huvud fanns det plats för mer kunskap. Inte för att de…[Read more]

Kryddor var det lite brist på… Grönt är väl grönt? Han hade sett hur hans faster hade lagt något grönt och lite kryddor i sin matlagning. Bestämt drog han bort lite blad från busken och gräs för att lägga ner i soppan. Smulan är trots allt kräsen med maten, då måste det väl vara gott? Han rörde runt med sin sked, tills han var nöjd och slog den…[Read more]

Inte kunde väl Jo vara oartig, att stå och stirra när denne ork satt och åt? Nej, trots allt hade Jo mer vett och etikett än så! Precis som Gork lade han sin tyngd på sin bakre del och föll pladask ner på ändan. Det hela hade gjort lite mer ont än vad människan hade velat medge. Aj! Varför skulle Jo vara så artig för? Var det inte vettigare att…[Read more]

Det var mycket som hände på en och samma gång. Fast Vinga var van, även om det var ett par år sedan sist som hon hade stridit mer än några tjuvar och banditer på vägen. Alla distraktioner för besten, hade gjort att hon lyckats få upp sin yxa igen.

Hastigt ögnade hon sina möjligheter. Ah, så klart! Eller i det korta ögonblicket hade det känts som…[Read more]

Tyst i sitt sinne tackade hon Nenna, eller vem av gudarna som hade gjort att hon hade fått Neyir vid sin sida. Han var skarp, skarpare än de flesta män. Men hon svor även över sin egna tunghäfta. Hon var vanligtvis rapp i tungan, men nu tycktes hon vara allt för nervös. Skärp dig!

Lite mindre elegant och graciöst, som man kan tänka sig att en kvi…[Read more]

Smulan gnäggade missnöjt när Jo drog honom lite ifrån orken, eller snarare busken och maten. Den store orken verkade symbolisera att han var hungrig och blicken tycktes vara på hans mula. Lite förskräckt drog han i snöringen till en av sina säckar som Smulan bar, för att sedan ta ner sin hand för att söka efter något.

Mat, eller något ätbart…[Read more]

Gork? Vad kan det vara för språk? Var det ett ord, eller ett namn? Jo kunde inte riktigt bestämma sig för vad det kunde vara. När busken tycktes få en kropp hoppade den unga mannen till och tog ett steg tillbaka. En ork! Erethil hade verkligen gett honom en prövning. Men sedan var inte Jo en person som tackade nej heller. Jo var inte ens säker…[Read more]

Ett, två, tre på det fjärde ska det ske, på det femte gäller det… på det sjätte… smäller det! Efter att ha intalat sig själv det gav sig kvinnan ifrån sig ett vrål medan hon höjde sin yxa och sprang emot den där ödlan som verkade ännu mer ilsk efter trollkarlens försök till att göra något. Hon frustade till lätt. Vilken sida var han egentl…[Read more]

Vad var det som Jonishisanjou Shigeyoshihirauji  Olofsson skådade med sina blåa ögon? Såg han helt enkelt i syne? Det tycktes som om där det för en sekund sedan stod en helt vanlig buske, fanns nu ett groteskt ansikte. Dessa buskar i Nirai var märkliga… Han kunde ha svurit vid Erethils namn att ansiktet inte var där innan. Det var ju förstås…[Read more]

Ett litet andetag undslapp Vesíva och hon reste sig upp för att rätta till sitt läderbälte med handelsgillets märke. Försiktigt lät hon blicken fastna på drottningen. Hennes leende var nästan lockande, likt som hennes mörka mystik. Lite generat såg hon istället på en punkt bakom drottningen, även om det var enbart en millimeter skillnad. För…[Read more]

Frågan från den nyanlände mannen gick helt förbi kvinnan, när blicken var helt fokuserat på bestens gap. Det tog henne inte lång tid att greppa tag i sin yxa. Det robusta träslaget kändes tryggt i hennes händer då hon höjde den högt i ett försvarsläge. Värmen tycktes inte riktigt ha någon effekt för henne och det var som om det nästan var en roa…[Read more]

Händelsen var förvirrande. Men Vinga visste en sak, om det var kaos, tänkte hon inte vara fast i ett sånt här skrangligt värdshus. Hastigt reste hon sig upp och följde efter mannen som hon nyss skulle börjat en konversation med.

Ett steg utanför värdshuset och hon kunde känna den stickiga lukten av brandrök. Eldlågorna hade fattat tag i en av…[Read more]

Den unga kvinnan satte sig ner, precis innan den äldre mannen hade hunnit svara på hennes fråga. Om han ville ha henne därifrån var det väl bara att schasa iväg henne. Eller… åtminstone försöka med det. Utan minsta besvär lade hon ena benet på bordskanten och lutade sig tillbaka på stolens två bakersta ben. Gungade lite fram och tillbaka, med…[Read more]