Elian vaknade långsamt, som om han klättrade upp från ett djupt, svart hav. Kroppen tung, tankarna tröga, och världen omkring honom var fortfarande ett suddigt töcken. Ett flertals gånger blinkade han innan hans ögon långsamt fokuserade på det bleka skenet från ljusen och det glödande sista skenet från eldstaden. Värmen runt honom var både välk…[Read more]

Elian satte sig till slut, koppen fortfarande i handen trots att hans fingrar kändes ovanligt tunga runt porslinet. Han sneglade på Aeron, vars blick aldrig riktigt lämnade honom. Aeron såg avslappnad ut, där han satt med katten i knät, och ändå fanns det något i hans ögon som fick Elian att känna sig som om han var under granskning…[Read more]

Nenya kände Athanishkas ord som ett blytungt ankare i hennes sinne. Den där kärleksfulla smekningen över hennes hår var både en tröst och en förvirring, som om varje rörelse bar med sig en underton av manipulation. Hon ville inte tro på det. Inte känna av misstanken som låg som en dimma i bakhuvudet. Det hon såg i Athanishkas ögon var mjukhet,…[Read more]

Försiktigt satte sig Elian er i soffan, nästan som om han var rädd att tynga ner det vackra tyget med sin smutsiga närvaro. Han höll koppen med båda händerna och lät dess värme sprida sig genom fingrarna. Det kändes som om duggregnet utanför hade tagit sig i hans kropp och spridit en märklig kyla.  Aerons ord ekade i hans huvud, och även om han…[Read more]

Elian stod kvar i hallen en stund och lät blicken svepa över rummet som öppnade sig framför honom. Doften av böcker, jord och rökelse var överväldigande men på ett märkligt sätt välkomnande. Han drog in den djupa, mättade luften och släppte ut ett djupt andetag. Det var en helt annan värld än något han någonsin hade sett. En värld som bar spå…[Read more]

Elian satt kvar på huk, och hans fingrar stannade i rörelsen att plocka upp en liten flaska balsameringsvätska som rullat iväg. Aerons lugna röst och den oväntade, nästan ömma, gesten när hans haka lyftes fick hans tankar att frysa för ett ögonblick. Det fanns inget dömande i Aerons blick, bara en mjukhet och en ärlighet som skar rakt igenom hans…[Read more]

Förvirrat rynkade Elian på ögonbrynen, som om han inte riktigt förstod orden. Plötsligt skulle de lämna, precis när han hade sett till att allt var låst. Låst nog för dem båda att kunna gräva djupare i det mysterium som både fascinerade och skrämde honom. Fast… kanske det var något som Elian hade sagt? Något som upprörde Aeron?  Den tank…[Read more]

Elian kände hur hans hjärta slog snabbare när Aeron hummade och nickade åt hans ord, som om det han sagt inte var helt befängt. Genialiskt hade han sagt.  Men det var inte bara Aerons reaktion som påverkade honom, utan även sättet hans bärnstensfärgade ögon tycktes glöda i det svaga ljuset, hur de kort men intensivt mötte hans egna innan de sänkt…[Read more]

Elian stod kvar bredvid båren med orden Aeron hade sagt nyss “Jag ska ingenstans” ekade fortfarande i hans huvud. Det var en enkel mening, men den bar på en värme och ett löfte som kändes oväntat och nästan för mycket för honom att förstå. Aeron skulle stanna. Det betydde att han inte behövde spendera veckan ensam. Inte skulle tvingas konfrontera…[Read more]

Elian stod tyst och lät blicken svepa över korridoren försökte samla sina tankar. Han visste att han borde svara Aerons fråga, att det var vad som förväntades av honom, men tankarna snubblade över varandra. Ett tag stod han stum och stirrade på dörren som nu stod på glänt framför honom. Den kalla, fuktiga luften från korridoren kändes plötsl…[Read more]

Förstås såg Lyreth leendet på Laras läppar. Triumferande som alltid, men denna gång lät hon det vara och sträckte bara ut sin tunga åt retsamheten. Lät blicken själv vandra mot vattnet och log lite snett.
“Nå… Bläcks högsta chef Vesíva verkar inte ha det som prioritet. Kanske det är henne du ska tala med?” påpekade Lyreth roat, inte för att hon…[Read more]

Elian följde efter Aeron, och hans steg ekade mjukt mot de regnvåta stenarna. Aerons viskning hade kittlat hans öra och det låg fortfarande kvar som ett eko. Som  om orden hängde kvar i luften runt honom. Det hade varit en enkel gest – Aeron hade lutat sig närmare, hans röst låg och nästan mjuk, men det hade lämnat en brännande känsla på huden. El…[Read more]

Elian steg var snabba genom det regnvåta universitetsområdet, med en känsla av rastlöshet som drev honom framåt. Oavsett hur snabb han var skulle regnet ta sig in under kappan, speciellt med tanke på hur långt ifrån han bodde bibiloteket. Duggregnet föll mjukt, som om himlen självt andades ut över den stenbelagda marken och han lät det falla över…[Read more]

Orden ifrån systern förvånade henne inte. Det gjorde de sällan, trots allt var det inte första katastrofen som Lara försökte skydda hennes självförtroende för men ändå värmde det varmt om hjärtat. Så pass mycket att hon inte kunde rå för att le roat och snett över kommentaren och tog ännu en klunk av drycken.

“Han verkade vara ett arsle.” höll L…[Read more]

Elian satt stilla och försökte dölja den rodnad som ännu brann på hans kinder genom att låta det askblonda håret dölja delar av ansiktet. Aerons ord ekade i hans huvud: “Det låter snarare som att du är något på spåren.” Det var inte bara orden i sig, utan sättet de sades på – så lugnt, som om Aeron verkligen trodde på vad han sa. Det kändes som o…[Read more]

Han sneglade på Aeron, som satt lutad mot bordet med det där svaga, lugna leendet. Det fanns inget dömande i hans blick, märkligt nog. Elian blev lite modigare av det, trots att han fortfarande kunde känna rodnaden sprida sig över kinderna. Och han hade väl en poäng, det var inte en bok som hörde hemma förutom i skuggorna.

“Hon visste inte vad de…[Read more]

Elian satt stelt på stolen och kände hur värmen från källarkrogen nästan blev överväldigande, som om luften tryckte mot honom. Det var inte bara värmen från rummet, utan också från Aerons närvaro. Han försökte se obesvärad ut men kunde inte låta bli att känna som om något gnagde på honom. Det var inte direkt normalt för honom att göra sådant. Tän…[Read more]

Timmarna hade passerat i en stillsam men intensiv tystnad. De hade suttit böjda över sina böcker och anteckningsblock, utbytt teorier och tankar, och jämfört detaljer om kroppens naturliga förruttnelse med det märkliga fenomen som professor Dannarn hade presenterat dagen innan. Kanske skulle det förvåna Aeron hur mycket detaljer Elian lade mär…[Read more]

Blicken föll hastigt ner på boken framför Aeron, “Lifvets gränsland; Förbannelsen med nekromanti.” Bara titeln fick det att krypa längs ryggraden. Nekromanti. Ordet hade en särskild tyngd, eller som om det var en hemlighet som inte borde uttalas högt, inte ens i ett rum som detta. Bara tanken på det fick honom att låta blicken vandra omkring dem -…[Read more]

Lyreth torkade ilsket av handen mot sin kjol, inte direkt länge den förblev ren. Ändå envisades hon allt för ofta att ha på sig vitt. Saften från den krossade frukten rann långsamt nerför hennes fingrar, klibbig och doftande av en sötma som nästan fick henne att må illa. Hon sneglade på säljaren, vars uttryck av ren förskräckelse nu övergick i n…[Read more]