Athaniska tycktes inte bekymrad av det hånande sättet Sarathena talade till henne. Faktum var att ingenting alls tycktes tynga hennes sinne där hon stod intill Nenya vid altaret. Hennes kloliknande fingrar, långa och förrädiska, smekte över det mörka håret med yttersta ömhet – plockades i trådarna av hennes tankar för varje stråk. Men det var först när hon märkte att minnena trängde sig fram som hon påverkade någonting. Som om Nenya aldrig glömt Ayperos, eller snarare som att hon valt att glömma honom själv.

“Ni har fel,” sade hon tyst, men den raspiga rösten bar likt ett kraftfullt eko genom hela katedralen, akustiken i arkitekturen till hennes fördel från altaret. Hon kysste ömt Nenyas ögonbryn innan hon vände sig helt om mot deras gäster. Tysta viskningar av knarrande läder svepte längs med väggarna där vakterna stod.

“Jag har inte förändrat Nenyas sinne. Din brorsdotter, din kusin-” Hon nickade mellan dem båda och envar. “- har inte lurats till tillgivenhet. Jag skulle aldrig göra så mot någon, inte efter min historia.”

Hon tog några svepande steg ned för trappstegen och började långsamt att cirkulera. De bara fötterna var tysta mot det kalla stengolvet, graciösa i varje steg likt den alv hon en gång varit.

“Ni tror att Nenyas känslor för mig är någonting jag iscensatt för egen gynning. Att hon inte är här frivilligt. Att varje kyss hon gett mig varit tvingad. Men nej.” Athanishka stannade upp och såg tillbaka på Nenya med ett leende. “Hennes känslor är äkta.”

Det var sanning. Athanishka hade aldrig rört hennes känslor. Minnet kring Ayperos och Isra, ja. Passerad tid, ja. Men aldrig hennes egna känslor. Där fanns ingen som helst magi inblandad. Det var det vackra och grymma i det hela.

–

Samtidigt rörde sig en röst in i Ambrosinas sinne. Den låg kring väggarna, slingrade mellan kaoset av tankar och minnen. Ett mjukt hummande ljöd när sensationen smekte sig kring dem. “Föreställ dig vilken potential du skulle kunna uppnå om detta blev sorterat. Vilka nivåer du skulle kunna nå om varje vrå av röra städades upp och ställdes på sin rätta plats. Tänk om du kunde komma underfund med dina känslor – vilken kraft du hade varit. Jag kan hjälpa dig.”