Milt lade hon en hand på sin dotters hand, men det fanns något distanserat och fundersam blick där. Precis som Maeve fanns en bekymrad rynka emellan sina isblåa ögon. Hon suckade tyst och klappade hennes hand sedan.

“Glöm vad jag sa, Maeve. Det är inte din börda att bära.” sa hon sedan med ett svagt leende och tog hennes och Maeves smutsiga…[Read more]

När Maeve nämnde Kettil vände sig Ranghildr om, hon hade spänt sina nävar ilsket som för att hindra tårarna att växa när hon tänkte på den döda sonen. Hon drog ett par djupa andetag innan hon svalde och såg mot Maeve igen.

“Ger du mig ditt löfte, att inte säga åt din far?” frågade hon, med en allvarlig blick i sina ögon. Som visade att det va…[Read more]

“Och hennes liv är värt mer än våra fränders liv?” frågade hon med ett höjt ögonbryn. Förstås ansåg inte hon det, men det var en delikat situation det var hon tvungen att medge. Samt tanken på att skicka en liten tös som henne till sin död… Det påminde henne allt för mycket om Kettil.

Hon suckade och drog av sig sina egna kläder för att…[Read more]

Under tiden som hon funderade över hennes ord betraktade hon Maeve och tog lite vatten i sin kupade hand för att sedan hälla den över hennes huvud och gnugga bort lite tvål som hon hade missat att få bort. Hon suckade lite beklämt och hennes min visade att hon inte var allt för nöjd över tanken.

“Hon kommer dra hit mer fiender” sa hon tyst och…[Read more]

Förstås var det svårt att släppa lite tanken på smycket, inte kunde väl..? Hon släppte tanken, för vad annat än skada skulle den ge både hennes dotter och henne själv? Fast när hon hörde Maeves hesa viskning rynkade hon ännu mer ögonbrynen och såg lite förvånad ut.

“Dottern till den forna drottningen i undervattens riket?” frågade hon lite fö…[Read more]

Inte ett ögonblick trodde hon på det som hennes dotter sa. Det var något på sättet som hon sa det och Ranghildr torkade bort de vattendropparna som fanns på hennes kind för att sedan le svagt mot henne. Ett leende som visade att hon inte var helt övertygad.

“Det låter märkligt, men om du inte vill säga, så låter vi det gå för nu.” sa Ranghildr,…[Read more]

Lite besviken över att Eirik så hastigt hade rört sig ifrån henne och bort gjorde henne något besviken och hon hade svårt att dölja det i hennes ansikte men hon ruskade på sina axlar för att sedan röra sig mot Asgeir istället. Hon lade sin arm omkring hans axlar och drog honom in i en mjuk kram.

“Maeve berömde din sköldmur till mig” sa hon med e…[Read more]

Hennes retsamhet fick henne att himla lite med ögonen för att sedan lyssna på om den ensamma flickan. Det förvånade henne något, även om hon så klart hört om situationen där under vattnet. Hon rynkade lite på ögonbrynen över det.

“Du menar att lill’flickan skulle vara på flykt?” frågade hon, rak på sak som hon var och lade huvudet på snedden lite…[Read more]

Ett tag var hon tyst, som om hon begrundade lite vad han sa och hur han rörde sig. De rörde sig ner för korridoren för att snart vara utom synhåll och hörhåll från de andra. Hon hörde den närmsta tjänarens steg men de var på väg bortåt.

Oväntat tryckte hon honom mot väggen. Hårt nog för att få facklan att flickra till av den lilla vindputs som…[Read more]

Lite förvånad blev hon över att känna Eiriks seniga hand på hennes axel och fick hindra sig själv ifrån att gå till försvar. Ett varmt leende fanns på hennes läppar när hon fick syn på sin son och hon klämde hans hand ömt och milt.

“Eirik, min son!” hälsade hon glatt men höll sig själv ifrån att krama honom hårt. Han skulle inte uppskatta det,…[Read more]

Så klart var hon medveten om det, precis som alla andra etikett och regler som var tvugna att följas. Bara tanken fick henne att vilja spy eller göra en grimars över situationen. Hon lade sitt ansikte i båda händerna samtidigt som hon skakade nätt på huvudet åt det hela.

Åt Maeves fråga, höjde hon huvudet och betraktade sin dotter med rynkade ögo…[Read more]

“Varje sekund är väl kanske att ta i” sa hon med ett litet flin för att skaka på huvudet åt det hela. Det var aldrig något som hon själv hade varit allt för bekväm i med klänning men hon hade börjat bli van att ha dem. Lite trött och sliten följde hon efter Maeve för att fånga upp lita nya kläder till sig själv på vägen.

Hon drog till sig en p…[Read more]

Åt hennes ord skakade hon lätt på huvudet för att rufsa till Maeves hår för att låta blicken vandra mot vattnet som fanns på golvet. Inte det mest smarta som hon hade gjort – men det hade varit värt det för hennes dotters skratt och roade ansiktsuttryck.

“Jag sa redan att jag skulle fläta ditt hår, tösen min. Jag har till och med lagat en klä…[Read more]

“Åh? Så jag skulle vara tvungen att stå ut med din stank längre?” frågade hon med ett litet roat leende och blinkade med ena ögat igen och fann det lite skönt att höra hennes skratt igen och retsamma svar. Lite mer som det skulle vara.

Hon satte sig vid sidan av Maeve och strök sina händer över hennes axlar så hon skulle få lite mer värme ifrån…[Read more]

“Hrafns män är besvärliga. Jag tror vi får byta strategi snart…” sa hon och strök ännu en hand genom håret. Hon hade förstås en idé, men samtidigt var det något som både hennes make och barn skulle säga emot så hon valde att inte tala om den nu.

Lite förvånat såg hon på Maeve om hennes fråga och nickade lätt för att ta hinken med vatten oc…[Read more]

Ett hest skratt lämnade Ranghildrs läppar, som om hon inte hade skrattat på länge och hon klappade Maeve lite nöjt och glad över hennes respons och att se ett genuint flin där hos henne.

“Ja, Eirik är lite egendomlig av sig – bara han inte tappar sig själv där. Asgeir, disciplin, är det sant?” sa hon lite och såg på henne med en road blinkning.…[Read more]

Att Maeve satte sig bredvid henne och satte hennes hand mellan sin dotters händer fick henne att le lite större och hon kunde inte rå för att någon tår rann ner för hennes kind – mest av lättnad över att ha dem hemma igen. Trots allt hade Kettils död tagit hårt på henne och oron hade växt inom henne mer och mer.

Utan några ord drog hon in Maeve…[Read more]

Ranghildr kunde inte rå för att skaka på huvudet åt det hela. För det kändes som om något inte var helt rätt med denna man. Fast å andra sidan kunde hon inte riskera att vara allt för otrevlig mot en av Sandors män, om han nu verkligen var det. Jävla politik. 

Heder är för idioter och dårar som karmanerna. Orden från Ejvlad ekade inom henne o…[Read more]

Milt strök hon sin tumme under bännmärket och hummade lite oroligt över det som hon sa. I för sig hade Maeve alltid haft ett häftigt temprament  – och speciellt hon själv skulle inte riktigt ha något att säga åt det då hon inte heller var av den lugna sorten. Men samtidigt kändes det som om hon hade en annan ilska bubblande inom henne.

“Två…[Read more]

Ett litet hummande slapp ifrån Ranghildrs läppar och hon höjde ögonbrynet samtidigt som hon såg på Maeve. Trots allt var det inte svårt att se hur något hade upprört henne, eller snarare någon. Det var inte svårt att gissa vem det var heller. Hon suckade tyst åt det hela för att stryka sina fingrar över hennes handrygg innan hon släppte den o…[Read more]