Leendet var fortfarande sorgset där hos henne och hon drog en hand genom sitt bronsröda hår för att möta hans blick.

“Vem vet, far? Förutom gudarna. Kanske jag inte kommer till Valhalla efter detta.” sa hon, lite trött på allt som hade skett. Men hon ryckte sedan på axlarna – som om det hela inte skulle betyda något. För att sedan nicka åt h…[Read more]

Egentligen hade hon tänkt säga något åt honom, skämta åt det som han sa och börja hjälpa till med att få fartygen bort ifrån stranden och ut på böljorna igen. Fast det som hon sa fick henne att tappa fattningen och orden. Ett litet skratt lämnade hennes läppar, han kunde väl inte vara… seriös? 

Nej. Det var säkert ett av hans många skämt och ho…[Read more]

Kramen, som hon inte ville annat än att besvara, var varm och det fick en klump i magen att bildas. Tänk om de skulle skada Freggi? Bara tanken gjorde henne illamående och som svar på kramen strök hon sin kind mot hennes huvud. Vad mer kunde hon göra, fastbunden som hon var?

“Freggi… Det är ingen fara” viskade hon, tyst. För vad spelade det för…[Read more]

“Du menar att jag växer, syster? Omöjligt!” sa han med samma skämtsamma och sarkastiska ton för att sedan dra in magen lite när hon drog i fållen till tunikan. Handen var farligt nära hans mage och det skulle inte förvåna honom om hon skulle kittla honom. Så varför inte göra det lite svårare åtminstone?

Han log milt mot henne och gjorde en ges…[Read more]

När väl Ejvald lade en arm omkring henne, vaknade hon först till men sedan kröp hon närmare honom för att lägga sitt huvud mot hans bröstkorg och somna mer lugnt. Hon sov längre än väntat men när hon väl vaknade sträckte hon på sig och satte sig upp. Slängde fötterna över sängkanten och såg på Ejvald med ett litet sorgset leende.

“Jag vill i…[Read more]

Ranghildr kunde känna hur kinderna hettade till och en rodnad dök upp på hennes kinder. Trots allt hade hon alltid haft svårt med att höra sådana mjuka ord. Det sa väl ofta sig själv? Hon harklade sig lite, nästan lite obekvämt för att sedan sluta ögonen. Det var inte svårt att somna, faktum var att det tog henne allt för kort tid. Så kort att h…[Read more]

“Det passar mina blåa ringar under ögonen” sa han, i en ton som lät som en flicka som kritiserade sin klädsel. Blicken var likaså kritisk och skakade på huvudet när han tog tag i tyget. Faktum var att han inte allt för sällan hade samma kläder på sig – till sin mors förfäran.

En liten beklagande suck kom ifrån hans läppar innan han drog av sig si…[Read more]

Skrattet från Akila fyllde salen. Det som en gång hade varit ett glatt skratt, som fått andra att le gav istället gåshud. Som om blodet hade frusit till is. Orden fick Yanara att spärra upp sina ögon förfärat. Så klart ville hon inte möta döden själv ännu, fast det var snarare Shaira hon var orolig för. Bedrövat svalde hon sina skrik och blick…[Read more]

Lite fundersamt höjde hon ett ögonbryn åt Etinennes kommentar om gruvan och log lite snett över det hela, men var fortfarande lite tyst som om hon inte riktigt visste vad hon skulle kommentera först. Hon tog tugga, efter tugga innan hon harklade sig och såg på henne med ett svagt, snett leende.

“Och vad om det var något annat? Något mer spännand…[Read more]

Trots Lissandras förklaring var inte Toss helt övertygad att förbannelsen var personlig. Det var allt för vanligt att de i närheten blev indragna med och oavsett om hans liv vanligtvis var med i spelet mellan liv och död. Ville han inte riktigt försämra de oddsen och gav till ett litet missnöjt grymtade åt orden.

“Är du rädd för att förlora dina…[Read more]

Av någon märkligt anledning var hon nästan glad över att få stanna där. Inte förstås att de var nära skogen, men att gå långt… Det var ingenting som hon ville nu. Hon satte sig ner och höll sig vaken. Åtminstone ett tag. Länge nog tills den äldre herren hade sovit några timmar och omgivningen var tyst omkring dem. Det var som om hon knappt kund…[Read more]

Ett litet skratt lämnade Vésiva igen. Egentligen hade hon inte sett att det här skulle leda till detta. Det här var faktiskt roligt, uppfriskande nästan. Hon skakade på hvuudet och såg på sanden som hade sparkats upp i luften. Intressant var det åtminstone. Hon satte sig ner i sanden, som var så mjuk och varm efter solen hade gassat en hel dag.…[Read more]

Åt hennes kommentar fnös han lätt, men hur länge kunde han vara irriterad på henne? Inte länge. Faktum var att de tänkte allt för lika för det och han gav henne ett snett leende och knuffade tillbaka mot hennes egna axel. Lite mer mesigare än vad Isra hade gjort mot honom. Inte för att han skulle säga att han hade ont – att hon hade lyckats kom…[Read more]

Det var lite som om en vikt hade lyfts från hans bröstkorg när Isra skrattade och drog honom ut från biblioteket. Han kunde inte rå för att instämma i skrattet. Vad skulle han göra utan henne och hennes sätt att få de mest vardagliga och trista sakerna att kunna genomlidas?

“Vad är det för fel med mitt hår nu? Det är inte ens några dammråttor som…[Read more]

Ännu en suck lämnade hans läppar och han böjde sitt huvud för att försiktigt placera en mild kyss på hennes fingertoppar för att sedan dra bort sin hand. Förstås hade hon rätt, även om han inte riktigt ville erkänna det åt henne, eller för någon för den delen.

Han reste sig upp och nickade lite, som för att visa att han förstod vad hon sa och men…[Read more]

En liten suck undslapp hans läppar och han stängde igen boken med en försiktighet för att sedan göra en gest omkring sig med ett litet snett leende.

“Kan jag inte gömma mig här?” påpekade han med ett litet kort skratt, för han visste att det skulle vara en dum idé och dessutom kunde han inte lämna sin syster åt adeln. Deras vassa ord var värre ä…[Read more]

En sida till. Bara en till. Hur många gånger han hade sagt det till sig själv var han osäker på och han ryckte till något när han hörde sin systers bekanta röst. Lite till sin förfäran lade han märke till att hans grepp om sidan hade varit lite för hårt och skrynklat till pappret, nästan på gränsen till att det var helt längre. En kort svordom sla…[Read more]

Det var inte riktigt någon idé att protestera. För all del hade han en poäng med det som han sa och hon grimaserade lite motvilligt samtidigt som hon lade sig ner med sina kläder. Smutsiga som de nog var. En liten inre röst proteseterade mest för hon kunde se hur Sif skulle bannat henne och hon kunde inte rå för att skratta lite.

“Sif skulle g…[Read more]

Att han ryckte till fick henne att rycka till, mest för att hon inte var beredd över det en hans flin fick henne att knuffa honom på ena sidan och sedan skaka på huvudet.

“Och vad ska jag sga? Att det kommer gå dålgit?”

Precis innan Ranghildrs ilska hade tagit henne bort från salen höre hon Arands röst om att säga adjö till Kettil. Det var som en kyla som spred sig inuti henne, men vad kunde hon om inte acceptera detta? Han var redan död och åtminstone kunde hon lämna några ord till honom… eller hans ande. Hon drog djupt efter andan för att sedan röra sig…[Read more]