Lite krampaktigt nästan tog hon tag i vedträet och höll det i sin hand medan han funderade på vad han skulle svara. Rodnaden var tydlig på hans kinder, även om han gav ifrån sig ett litet generat skratt åt hennes kommentar. Han lade vedträet bland de andra – inte kanske lika prydligt som hon gjort förstås – men nästan rakt – för att med samma ha…[Read more]

Förvirrat stannade vätten upp. Låter perfekt? Det hela hade ju varit ett skämt – alla förstod väl det? Men ändå så verkade dvärgen babbla på. Hon var tvungen att rynka något på ögonbrynen och fokusera för att ens följa med på alla ord som lämnade hennes läppar.

“Llwyd” hälsade hon tillbaka till slut, nästan lite tafatt som om hon inte riktigt va…[Read more]

Något glansig var hennes blick fortfarande där den vilade på Elbereth där de satt, försiktigt hade hennes hand rört sig mot hennes och hon höll den milt. Det var ovanligt för Ninurith att vara tyst, men trots det verkade orden fattas henne nu.  En blandning av sorg, men även ilska som brusade upp inom henne. Allt som hon försökte att maskera med…[Read more]

Ett litet tag hade hon hoppats på att när dvärgen äntligen hade uppfattat vad det var för märke att hon skulle komma med på ett enkelt sätt och nickade entusiastisk när hon började berätta att hon kände igen märket. Däremot dröjde det inte allt för länge innan hennes ögonbryn drog ihop sig och flera rynkor dök upp i hennes panna.

“Ett tredj…[Read more]

“Ingen vet om det här! Mer än dina föräldrar och mig” viskade hon, för att låta blicken över fängelsecellerna. Ännu var de närmaste tomma och hon drog lätt efter andan. Försökte att samla sina tankar och tänka logiskt, hennes essä. Fast just nu verkade det inte riktigt gå. Istället kände hon enbart hur paniken började brusa upp i henne.

Speciell…[Read more]

Reaktionen förvirrade vätten och hon kunde inte rå för att stå kvar med medaljongen i sin hand, fortfarande dinglande framför sig. Det var som om hon fortfarande kunde känna hennes avtryck på axeln och stanken av bränd magi i luften. Inte förrän en dvärgs axel slog in i hennes sida vaknade hon till. Hon kisade med sina ögon i sin omgivning fö…[Read more]

Han svarade inte på hennes fråga om han gömde sig från henne, kanske hade hon redan hunnit för långt bort – men förmodligen snarare för han valt att inte höra det. Speciellt då kinderna fortfarande brände och var röda. Fast säkert var det bara kylan som fick det att bita i kinderna igen?

Med en duns släppte han ner veden, efter att skickligt bal…[Read more]

Först hade hon tänkt rätta till sitt egna kallenamn, men samtidigt hade hon väl inte presenterat sig… och hon var ju en vätte. Så för denna gång verkade hon låta det vara. Däremot verkade hon lite förvirrad över dvärgens andra ord. Inte kunde hon väl tro att hon menade sanning? Bara tanken fick henne att skratta ett skratt mellan sina tände…[Read more]

“Parasit, hm?” frågade hon och inspekterade magen något och drog en hand lite överdrivet över sin haka som om hon hade haft mer än de blonda fjun som knappast syntes på hennes haka. Som en vis guru som samlade sin vishet och tankar i lugn och ro.

“Parasiter har en tendens att komma tillbaka vet du? Jag kan tänka mig att mina föräldrar hade hop…[Read more]

Frågan varför han hade sagt det han hade sagt… förvånade honom och fick honom att få lika röda kinder som den djuprödaste lingonen på hösten. Hade hon trots allt inte flirtat lite grann? Kanske var det som de andra flickorna som skojat med honom. Som den gång när de hade lurat av honom alla kläder för att sedan låta honom gå naken ifrån sjön…[Read more]

Förstås var det dåligt. Även Renn insåg det, trots att hon försökte att övertala sig själv att det varit det rätta just då. Hon var i sina egna tankar och hade kommit ut ifrån den trånga gången för att inte riktigt höra hennes gnällande. Istället skulle hon se Renn ganska snart – helt vit i ansiktet.

“Vi… vi har ett problem” sa hon, nästan so…[Read more]

Kanske var det lika bra att Elbereth hade upptäckt Ninurith först, hon brukade trots allt inte vara den tystaste – eller den som brydde sig om etikett. Fortfarande med sina föräldrars förfäran.  En liten skakning på huvudet för att vakna sig ur sina egna tankar, lät hon blicken vandra mot rösten som tilltalade henne. Egentligen hade hon inte rikti…[Read more]

Blickarna och viskningarna som följde alven som hade rört sig igenom Nela’thaënas, var inget som alven ifråga lyssnade på. Eller kanske ens var medveten om, inte på det sättet som hon lite drömmandes såg upp i himmelen. Då och då snubblade hon till när en sten kom ivägen, eller när hon råkade gå in i någon – men de flesta tycktes undvika henne in…[Read more]

För sig själv svor vätten, det var inte som om hon inte kunde känna de mörka blickarna som kastades mot henne. Även fast hon försökte ignorera dem och undvika de dvärgar som försökte gå in i dem. Förstås inte allt för märkligt vad hennes folk gjort mot deras – fast å andra sidan. Vad hade de inte gjorde mot hennes? Bara tanken på konflikten fick h…[Read more]

En vulkan av känslor brusade upp inom Nenya. Orden skar genom henne som vassa knivar och det var svårt att inte låta kinderna bli blöta av tårar. Tårar som hon många gånger känt över Ayperos. Osäkerheten över hennes egna framtid, trots kärleken hon kände för honom och på senare tid, även Isra.

“Bara för att du var blind av kärlek, är det då…[Read more]

Något förvånad över hur snabbt Rhig hade hunnit komma till rätt slutsats hummade hon lite imponerat till samtidigt som hon nickade åt hennes antagande och frågor. Den sista frågan var hon tvungen att tänka lite längre på, det kändes som en evighet samtidigt som om ingen tid alls hade passerat. Eller hade det inte alltid varit så här?

“Nästa…[Read more]

Nenya trodde inte att hon skulle levt längre, att kvinnan framför henne skulle pulverisera henne… eller vad nu häxor som henne gjorde med sina fiender. För att omfamna smärtan, som aldrig kom, slöt hon ögonen. Men det kändes nästan lite… löjligt när hon lade märke till att hon stod där hel. Lite försiktigt öppnade hon ena ögat, nästan med en r…[Read more]

Orden som hade kommit ifrån Sloan fick henne att rodna, det var svårt att se någon annan färg än rött i hennes kinder. Varför skulle han säga så för? Blicken och orden som Verena yttrade var inte heller något som hjälpte till. När allt väl var klart, svingade hon sig upp på hästen. Den röda färgen hade avtagit nu, men då hon påpekade att de skul…[Read more]