Lite retsamt höll hon upp mappen så att de var precis utöver räckhåll för hennes vän. Trots allt var Sera längre än de flesta och det var alltid något roande att retas. Till slut lät hon mappen nå Hultas fingrar med samma varma skratt. För henne själv hade hon redan hunnit göra några små justeringar, inte så att det märktes allt för mycket men någ…[Read more]

Lite för avslappnat satt Sera i sin säng, lutandes mot den kala väggen med en bok i famnen. Fast det såg inte riktigt ut som om hon var intresserad av det, utan snarare ett annat föremål som låg framför det. De mörka fingrarna höll upp en mapp med olika papper i och det fanns ett finurligt leende på hennes läppar när hon vände blicken mot s…[Read more]

Finn hade inte tagit allt för lång stund att plocka upp pinnarna och hade snart en fullfamn likaså. För vem brydde sig om storlek och skönhet när det kom till ved? Åtminstone hade han inte hört några krav. Han lyssnade inte riktigt på vad Corrin sa och nickade lite åt det hela lite disträ och i andra tankar. När väl han hörde hans bedjan såg han…[Read more]

Hon lyssnade på hans ord och nickade då och då som för att visa att hon fortfarande lyssnade, fastän hon hade blicken ner i vinglaset för att iaktta den skvalpande röda vätskan. Det skulle inte vara särskilt svårt att få fram de vampyrer som behövdes för att skapa det kaoset som skulle behövas.

“Hus Tossel har skapat ett namn om sig i Österhamn.…[Read more]

Salims ord ekade i hennes huvud. För att vara ärlig, klandrade hon mest sig själv. Hon hade varit förblindad av sin kärlek, naiva sätt och… självisk. Om hon inte hade vandrat in på det sättet hon hade gjort kanske varken hon eller Dastan skulle blivit fångade eller torterade. Kanske det hade varit bättre om de bara hade låtit henne dö. För vad…[Read more]

Att andas lugnt och sansat var svårare än vad Toss först hade trott, men han hann hämta andan när allas uppmärksamhet riktades till främlingen som hade mage att avbryta dem mitt i samtalet. Sen hade han förstås inte lika stor mage som Toss själv. Det var ett fantastiskt verk i sig, fylld med godheter och ibland skvalpade den som havet själv. Me…[Read more]

Vésiva nickade lätt åt hans ord. Så länge de sedan kunde komma in i skogen och finna de rikedomar de en gång talat om. Om de inte skulle finna dem skulle de åtminstone ha ett äventyr att tala om – även om det inte gjorde henne rik.

“Det är en lång väg ner till värdshuset. Vi skulle kunna göra ett vindskydd av träd och löv?” föreslog hon oc…[Read more]

Lite i sina egna tankar, stannade hon upp och lade ögonen på Wreax. Ett litet tag var hon tyst, som om hon försökte att pussla ihop om hon hade missat något. Var det något ärende som hon hade bett Wreax om? Nej. Ett litet leende fanns på hennes läppar och hon nickade mot mannen för att sedan räta till sig själv så att hon stod där med en rakare…[Read more]

Lite disträ och omedvetet lade Finn en hand över Kathyrin axlar och började dra den fram och tillbaka för att skapa värme åt sin vän. Trots allt kände han sig rätt varm, i alla fall ännu. En eld lät inte för fel, åtminstone lyste de upp mörkret som skulle omsluta dem helt snart. Han släppte sitt grepp om Corrin för att sedan ta tag i lyktan. Han n…[Read more]

Sällskap. Det var ingenting som hon hade förväntat sig, hon hade varit helt inställd på att vara en lång och ensam resa. Detta gjorde det mycket lättare. Speciellt med två, eller åtminstone en som kunde läsa karta! Det skulle förenkla saker och kanske de skulle få med sig mer mat. För hon hade förstått nu att det var mer väg och natur än städer…[Read more]

En förklaring var inte nödvändigt. Inte nu. Hennes pik fick irritationen att växa inom Tristian. Mestadels för att han aldrig varit helt nöjd med att ha honom som drakriddare. Men å andra sidan höll det hans dåre till bror fri från stridens hetta och blod. Bara tanken på blod fick honom att må illa, men han svalde snart tanken och försökte tän…[Read more]

Lite förvånat, men nyfiket lyssnade Nenya på vad Davant föreslog. Dess direkta och hårda natur behagade henne. Något hon hade saknat och hennes blick glimrande till något och det fanns ett gillande leende på läpparna som nästan var lite otäckt när de talade om sådana mörka ting som brukade få de flesta att bli bekymrade och äcklade istället.

“Ja,…[Read more]

Orden från Dastan fick Sera att stanna upp i sitt domedagstänkande. Det berörde henne, tyckte han verkligen det? Eller var det enbart ett sätt att försöka hålla hennes dystra tankar tydliga. Omedvetet fnös hon till över hans ord. Ge inte upp nu. Varför skulle hon inte göra det? Hon var äntligen fri från kronan, men till vilket pris?

“Till m…[Read more]

Det var löjligt att springa ikapp på det här sättet. Men åtminstone så kom de snabbare fram, trots människans klumpiga framfart var hon inte allt för långsam. Och för att vara ärlig mot sig själv, så hade han funnit det rätt roande. Både sällskapet och deras springkamp. Han nickade leendes som en hälsning mot Aeriel för att låta sin blick vandra m…[Read more]

Belåtet smackade Akila med sina läppar och hon lade en mild, nästan moderlig hand på hennes kind och strök den ner mot hennes haka för att höja hennes huvud mot hennes egna bärnstensfärgade ögon. Det var inte svårt att se att hon var nöjd med resultatet av deras samtal. Ett steg närmare. Även om det var ett litet steg.

“Vad kan du göra för mig?…[Read more]

Rösten till kaptenen skar igenom öronen på Toss och jublet fick det att bulta i hans huvud. Förstås var det alltid tacksamt att vara på land igen. Men efter så många dagar till sjöss gungade staden framför honom. Lite yr i skallen, greppade han tag om en trästolpe på bryggan och väntade på att världen skulle sluta snurra. Ja, det kunde ju inte…[Read more]

En verklig sorg. Ja. Det var det.  Något som de skulle ändra. För det fanns inte riktigt något annat alternativ. De stackars människorna som levde utan ljus, utan hennes vägledning.

“En sorg och ett svek mot de stackars människorna. Jag vill göra någonting åt det. Få Sharahs ljus att nå även de mörkaste delarna av världen” påpekade Akila me…[Read more]

Oroligt lät Finn sin blick vandra mellan de mörker som fanns omkring dem. Vem visste vad som lurades där? Tänk om något skulle hoppa på dem! Vad hade de egentligen för något att kämpa med? Nog var Finn bygd för att kunna ta ner en buse, men han hade inte riktigt hjärtat eller hjärnan för den delen.

“Är det verkligen… vilt?”

En påfrestande dag, det kunde ingen motsäga. Mest av allt ville han spendera kvällen med Ieyna, men om han kände sin familj rätt skulle det bli mer drama efter att han annonserade förlovningen mellan Kael och Nilla. För att finna lite styrka drack han det sista i sitt glas. Även om det inte gav någon effekt, kunde han inte längre skjuta upp det h…[Read more]

Ett skratt föll ur kvinnans läppar, hon drack en klunk av vinet igen och placerade det nu tomma glaset på bordet framför sig. Hon kunde riktigt se hur hans tankar vandrade iväg åt alla möjliga håll. Tvivel, farscination någon slags irritation… Det var verkligen en blandad kompott. Lite i sina egna tankar drog hon sin tungspets över underläpp…[Read more]