Alltid. Ordet ekade i hennes huvud. Mod och respekt i denna hopplösa situation? Det var knappt att hon hann tänka tanken innan Dastan slet sig loss från sina rep, kastade sina knivar och rebellerna som sprang in för att skydda dem. Det var nästan för mycket för att tänka på, men hon försökte tvinga sig att hålla sig fokuserad och med. I smyg tacka…[Read more]

Oberörd och omedveten om det som skedde i mörkeralvernas och Djans sinne, fortsatte Akila att snurra på kniven så att den skar allt djupare in i bordet. Faktum var att hon var koncentrerad på kartan och sina egna tankar om att erövra världen i Sharahs ljusa namn att hon inte ens lade märke till Zaal’eks ord. Även om det var mer till för Djan a…[Read more]

Lite förvånad över det vänliga bemötandet kastade Tussie en blick över båda två. Från huvudet ner till fötterna. Lite stora, men åtminstone stod de väl balanserat och bra? Sedan vände hon lite generat blicken upp igen och tog tag i sin svans som hon höll lite nervöst medan hon tog till orda.

“Tack för gästvänligheten!” började hon, det var väl b…[Read more]

Ibland? Han skulle nog sträcka sig till rätt ofta åtminstone om han frågade sig själv. Fast en komplimang var en komplimang och han nickade glatt åt det. När hon hastigt rörde hans arm rodnade han något och harklade för att se efter hennes kvicka fötter. Han kastade en fundersam blick mot brinken när han förslog att han skulle vara utanför. Det…[Read more]

Aldrig varit på ytan? Vilket hemskt öde. Det var trots allt där som de flesta äventyr startade. Hon slog ner båda händerna igen och granskade sina kort. Nedvänt låg de, som om hon inte hade tänkt spela mer. Hon rynkade på ögonbrynen. Kanske det skulle vara en dåraktig idé men vad skulle lite sällskap göra för illa? Dessutom var det inte som om det…[Read more]

Minsann verkade han inte allt för övertygad över om hon kunde hjälpa honom. Hon kunde se det i hans tveksamma blick och för ett ögonblick önskade hon att hennes rådgivare Djan varit närvarande så han kunde måla upp en bild av vad de kunde åstakomma tillsammans. Hon var övertygad om att denna trollkarl kunde hjälpa henne i hennes mål.

“Det kr…[Read more]

Ett litet skratt kom från Vésiva. Om hon hade vetat att de skulle behöva en båt innan, hade hon tagit den vägen från början in i skogen. Trots allt hade hon ett magnifikt skepp, med ett flertals små roddbåtar till. Hon skakade på huvudet.

“Nej, jag behöver ingen båt. Något vattenlevande?” frågade kvinnan lite nyfiket och satte sig ner igen och…[Read more]

Smärtan skar igenom hennes tankar och det var nästan svårt att se klart. Tankarna var svårt att samla ihop men hon försökte att fokusera sin blick på Dastan. Vad var det han sa?  Vänner… här? Allt oljud och hurrande fick henne att tvivla på det han sa. Kanske han trots allt hade tappat allt vett? Hon spände käkarna för att försöka att kon…[Read more]

För många sekler sedan hade trollen härstammat från småtrollen, som är skogstrollen nuvarande avlägsna släkting i Vindrfellbergen, och dess för innan härstammat från de stora bergatrollen. Troll, i sig var, inget släkte som vanligtvis var ute och ströva.

Egentligen var inte skogstroll mörkrets eller nattens folk, det var ett val de hade gjort at…[Read more]

Fortfarande med ett hysteriskt skratt hade Akila ett hårt tag om sin dotters tunga. Långsamt skar hon av milimeter för milimeter på tungan. Vad hade prinsessan för bruk för den tungan längre? Allt som kom ifrån hennes mun var idiotiskt, naivt och vilken död person behövde tala? Mitt i att ta en bit till öppnades dörren, drottningens ögon smalna…[Read more]

“Där är kämparandan! Precis som jag sa!” utbrast Vinga glatt, trots allt verkade det som om Sloan äntligen förstod orden och kanske han till och med skulle gå med på det hon hoppades att Lucas skulle erbjuda. Hon knuffade till Lucas lite exalterat och ögonen glimrade till.

Orden fick hans kinder att hetta till ännu mer, men han kunde inte rå för att skratta åt hennes ord. Hon var uppfriskande ärlig, nästan brutalt. Han trodde dock aldrig han skulle bli kallat något som liknade en penis gjord av socker. Var det ens möjligt? Han skakade på huvudet åt det hela.

“Låt inte mig hindra dig” sa han, med ett litet skro…[Read more]

Tystnaden var olidlig, det var som om luften stod still. Att tiden hade stannat. Akila strök, nästan en moderlig hand över Seras hand. Om det inte vore för mörkret och ilskan i hennes blick kunde man tro att den var kärleksfull. Utan att tveka bet Sera hårt i drottningens ena finger. Ett krak hördes och det var uppenbart att ett ben hade krossats…[Read more]

Som för att besvara hennes löfte strök han sin tumme över hennes hand rygg för att hålla kvar den i sin hand lite längre än vad som egentligen var acceptabelt för etikett.

“Ja… Du har väl rätt” sa han med ett svagt leende för att släppa handen och röra sig mot sin frukost igen och tog upp en druva för att stoppa den i munnen, lite väl långs…[Read more]

Ett sorgset leende och en kram som varade lite för länge för. Ärligt talat var hon rädd för att släppa Alienna. Speciellt efter de orden, kanske det var dåraktig och tänk om hon skulle vandra in i sin egna död? Det verkade trots allt vara det som alven framför henne trodde. Och hur kunde hon ha fel? Alla de år av visdom hon hade.

“Det hoppas jag…[Read more]

Tristian reste sig upp och gick fram till Katarina för att sedan lyfta hennes hand milt för att sedan böja sin nacke något och ge hennes hand en lättsam kyss med blicken på henne. Det fanns en lockande och nästan lekfull glimt hos kungen.

“Är du säker på att du inte ska, uppehålla mig något mer, Katarina?” frågade han med hennes hand fortfarande…[Read more]

Milt och nästan kärleksfullt lade Sera sin hand över Aliennas hand och klappade den innan hon långsamt skakade på huvudet. Det var inte lätt att säga det.

“Älskade Alienna, jag måste  försöka. Jag lovar att vara försiktig” svarade hon ärligt. Det var svårt att ge henne det beskedet, för hon visste vilken risk hon hade tagit för att varna henne.…[Read more]

Lite motvilligt nickade han, åt hennes fråga såg han på henne med ett svagt men allvarligt leende. Han knäppte sina händer för att lägga dem i sin famn.

“Räcker det inte att din dotter får ett bra liv, vid sidan om rikets andra mäktigaste man? Hennes blod kommer att leva vidare i familjen Gérin”

–

Kanske det hade varit en dum idé. Hennes egna…[Read more]

Förstås var det ett senare problem och inte någonting han kunde hantera senare. Han gjorde en gest med sin hand, som om det inte spelade någon roll längre.

“Låt oss återgå till vad vi förhandlar om, ska vi inte?” frågade han med ett milt leende som för att dölja ilskan. Även om den hade börjat lägga sig nu.

–

Att ta det från början? De hade…[Read more]

Återigen var hennes svarta lockar ett virrvarr runt henne och att några av lockarna träffade drottningen i ansiktet verkade hon inte bry sig om. Nej. Det kunde inte vara sant. Hon var tvungen att se det med egna ögon. En suck lämnade Seras läppar och med ett rosslande andetag greppade hon tag i Aliennas händer och mötte hennes blick igen.

“A…[Read more]