En kort nickning för att svara Lucas, innan hon vände sin uppmärksamhet till sin gamla mästare.

“Bättre än att låta din blick vara fast på botten av glaset för resten av ditt liv” påpekade Vinga med ett litet leende och gav hans axel en uppmuntrande klapp på axeln. För att sedan kasta blicken på det rostiga svärdet som inte alls var lika välvårda…[Read more]

Mästare av charm? Kanske Corrin inte hade varit det förut, men sannerligen var det svårt att hålla sinnet helt klart när de där brösten skumpade på det viset. Finn skakade på sitt huvud för att få bort tankarna från det och bestämde sig för att luta sig mot husfasden till byggnaden.

När han sträckte ut handen genom fönstret flinade han och…[Read more]

Ja. Faktum var att Vinga inte trodde det skulle vara så lätt att övertala Sloan men det gjorde henne glad och nöjd att han inte behövde övertalas mer. Hon nickade nöjt åt Lucas innan hon slog Sloan glatt i ryggen. Hon rynkade på näsan lite över hans ord om hennes och Lucas första möte och för att vara ärlig var det fortfarande något hon skämd…[Read more]

Ett litet tag gick luften ur Camthalion. Söt och hård. Orden fick honom att rodna mer. Vad var det denna kvinnan ville påpeka? Att han skulle finna en människa som henne något annat än äcklig? Tanken var löjlig… fast det var sant. Även om hennes ord var raka, provocerande och grova så kunde han inte annat än att medge att de fick hans hjärta…[Read more]

Alltid. Ordet ekade i hennes huvud. Mod och respekt i denna hopplösa situation? Det var knappt att hon hann tänka tanken innan Dastan slet sig loss från sina rep, kastade sina knivar och rebellerna som sprang in för att skydda dem. Det var nästan för mycket för att tänka på, men hon försökte tvinga sig att hålla sig fokuserad och med. I smyg tacka…[Read more]

Oberörd och omedveten om det som skedde i mörkeralvernas och Djans sinne, fortsatte Akila att snurra på kniven så att den skar allt djupare in i bordet. Faktum var att hon var koncentrerad på kartan och sina egna tankar om att erövra världen i Sharahs ljusa namn att hon inte ens lade märke till Zaal’eks ord. Även om det var mer till för Djan a…[Read more]

Lite förvånad över det vänliga bemötandet kastade Tussie en blick över båda två. Från huvudet ner till fötterna. Lite stora, men åtminstone stod de väl balanserat och bra? Sedan vände hon lite generat blicken upp igen och tog tag i sin svans som hon höll lite nervöst medan hon tog till orda.

“Tack för gästvänligheten!” började hon, det var väl b…[Read more]

Ibland? Han skulle nog sträcka sig till rätt ofta åtminstone om han frågade sig själv. Fast en komplimang var en komplimang och han nickade glatt åt det. När hon hastigt rörde hans arm rodnade han något och harklade för att se efter hennes kvicka fötter. Han kastade en fundersam blick mot brinken när han förslog att han skulle vara utanför. Det…[Read more]

Aldrig varit på ytan? Vilket hemskt öde. Det var trots allt där som de flesta äventyr startade. Hon slog ner båda händerna igen och granskade sina kort. Nedvänt låg de, som om hon inte hade tänkt spela mer. Hon rynkade på ögonbrynen. Kanske det skulle vara en dåraktig idé men vad skulle lite sällskap göra för illa? Dessutom var det inte som om det…[Read more]

Minsann verkade han inte allt för övertygad över om hon kunde hjälpa honom. Hon kunde se det i hans tveksamma blick och för ett ögonblick önskade hon att hennes rådgivare Djan varit närvarande så han kunde måla upp en bild av vad de kunde åstakomma tillsammans. Hon var övertygad om att denna trollkarl kunde hjälpa henne i hennes mål.

“Det kr…[Read more]

Ett litet skratt kom från Vésiva. Om hon hade vetat att de skulle behöva en båt innan, hade hon tagit den vägen från början in i skogen. Trots allt hade hon ett magnifikt skepp, med ett flertals små roddbåtar till. Hon skakade på huvudet.

“Nej, jag behöver ingen båt. Något vattenlevande?” frågade kvinnan lite nyfiket och satte sig ner igen och…[Read more]

Smärtan skar igenom hennes tankar och det var nästan svårt att se klart. Tankarna var svårt att samla ihop men hon försökte att fokusera sin blick på Dastan. Vad var det han sa?  Vänner… här? Allt oljud och hurrande fick henne att tvivla på det han sa. Kanske han trots allt hade tappat allt vett? Hon spände käkarna för att försöka att kon…[Read more]

För många sekler sedan hade trollen härstammat från småtrollen, som är skogstrollen nuvarande avlägsna släkting i Vindrfellbergen, och dess för innan härstammat från de stora bergatrollen. Troll, i sig var, inget släkte som vanligtvis var ute och ströva.

Egentligen var inte skogstroll mörkrets eller nattens folk, det var ett val de hade gjort at…[Read more]

Fortfarande med ett hysteriskt skratt hade Akila ett hårt tag om sin dotters tunga. Långsamt skar hon av milimeter för milimeter på tungan. Vad hade prinsessan för bruk för den tungan längre? Allt som kom ifrån hennes mun var idiotiskt, naivt och vilken död person behövde tala? Mitt i att ta en bit till öppnades dörren, drottningens ögon smalna…[Read more]

“Där är kämparandan! Precis som jag sa!” utbrast Vinga glatt, trots allt verkade det som om Sloan äntligen förstod orden och kanske han till och med skulle gå med på det hon hoppades att Lucas skulle erbjuda. Hon knuffade till Lucas lite exalterat och ögonen glimrade till.

Orden fick hans kinder att hetta till ännu mer, men han kunde inte rå för att skratta åt hennes ord. Hon var uppfriskande ärlig, nästan brutalt. Han trodde dock aldrig han skulle bli kallat något som liknade en penis gjord av socker. Var det ens möjligt? Han skakade på huvudet åt det hela.

“Låt inte mig hindra dig” sa han, med ett litet skro…[Read more]

Tystnaden var olidlig, det var som om luften stod still. Att tiden hade stannat. Akila strök, nästan en moderlig hand över Seras hand. Om det inte vore för mörkret och ilskan i hennes blick kunde man tro att den var kärleksfull. Utan att tveka bet Sera hårt i drottningens ena finger. Ett krak hördes och det var uppenbart att ett ben hade krossats…[Read more]

Som för att besvara hennes löfte strök han sin tumme över hennes hand rygg för att hålla kvar den i sin hand lite längre än vad som egentligen var acceptabelt för etikett.

“Ja… Du har väl rätt” sa han med ett svagt leende för att släppa handen och röra sig mot sin frukost igen och tog upp en druva för att stoppa den i munnen, lite väl långs…[Read more]

Ett sorgset leende och en kram som varade lite för länge för. Ärligt talat var hon rädd för att släppa Alienna. Speciellt efter de orden, kanske det var dåraktig och tänk om hon skulle vandra in i sin egna död? Det verkade trots allt vara det som alven framför henne trodde. Och hur kunde hon ha fel? Alla de år av visdom hon hade.

“Det hoppas jag…[Read more]

Tristian reste sig upp och gick fram till Katarina för att sedan lyfta hennes hand milt för att sedan böja sin nacke något och ge hennes hand en lättsam kyss med blicken på henne. Det fanns en lockande och nästan lekfull glimt hos kungen.

“Är du säker på att du inte ska, uppehålla mig något mer, Katarina?” frågade han med hennes hand fortfarande…[Read more]