Orden var tydligare nog. Hon kunde nästan känna den bittra smaken på sin tunga och hur skuggorna blev längre i rummet enbart genom att tala om det. Hon slutade med sitt skakande och höll hårt om Alienna i en kram. Även om hon älskade sin mor, var det ett mörker hon hade lagt märke till de senaste året och förväntat sig att det skulle döda henne.…[Read more]

Händerna vägde tungt på hennes axlar och hon hade svårt att möta hans blick. Det var hennes fel att det skulle bli så. Hon bet sig i underläppen och det var sällan som Vinga grät eller kände sig tårögd men trots det var hennes ögon mer fuktiga.

“Sloan, du är min familj.” sa hon ärligt och lade sina händer på hans händer för att se in i hans ögon.…[Read more]

Orden som rann ur Aliennas mun tyckte inte Sera uppfatta. Hon kunde se hur munnen rörde sig fram  och tillbaka men det var som om ljudet inte nådde hennes öron. Oförstående såg den unga prinsessan tillbaka på Alienna och rynkade på sina ögonbryn. Sedan skakade hon på huvudet så att hennes svarta lockar blev till ett virrvarr runt omkring hen…[Read more]

Säker?  Förvirrat lade Sera armarna om hennes forna familjevän och sedan rynkade hon på ögonbrynen och drog sig undan kramen för att placera sina händer på Aliennas axlar för att möta hennes blåa blick med sin egna.

“Vad gör du här? Det är inte säkert. Mor är sjuk” påpekade Sera med en avsmak i hennes röst som avslöjade att hon inte riktigt va…[Read more]

Egentligen skulle hon ha försvunnit från Thel Shaen för några dagar sedan. Ju flera dagar hon spenderade här, ju större var chansen att hon skulle få tredje ögat efter sig. Ännu en dag hade grytt och Sera strök sitt finger över vinglasets kant. Lite lojt, det var som hon hade satt sitt huvud under vatten för allting tycktes röra sig långsamt. Ti…[Read more]

Lite skeptiskt kastade Finn en blick mot främlingens fötter. Var det verkligen sant? Han tvivlade lite på det. Trots allt blev till och med hand kall om sina fossingar och då hade han ju också varma skor som skyddade fötterna. Utan att tveka reste han sig upp och drog en hand över sin haka medan han funderade.

“Det finns ju den dära… skomaka…[Read more]

Vinga var som ett åskmoln och stannade inte förrän hon hörde hans fråga. Hon gnisslade nästan tänder och gjorde en ilsken gest framför sig. Att folk såg på dem verkade inte vara något bekymmer för henne.

“Att säga till kungen att han är ett rövhål, att han aldrig kommer möta Erethil på sättet han behandlar dig och..!” utbrast hon ilsket, men de…[Read more]

Våldasmt var sättet som hon tog sig fram på. Det gjorde nästan ont i Camthalion att se hur många kvistar som bröts i onödan. Allt sådant försvann dock när hon kallade honom för sockertopp. Sockertopp? Han hade aldrig hört det ordet innan och det förvirrade honom. Han rynkade på ögonbrynen oförstående en stund.

“Sockertopp? Vad är det?” frågade…[Read more]

Frågan som Sloan ställde försvann lite efter att han började berätta vad som hade hänt honom. Hon slog hårt ner stopet och ögonen tycktes nästan fatta eld av ilska.

“Den gubbjäveln.” utbrast hon, utan skam för att kalla sin far vid ett sådant namn. Efter allt som Sloan hade gjort för honom, hennes familj och Kaelred. Ilskan bubblade inom henne,…[Read more]

Vinglaset vilade tungt i hennes utsträcka hand, där hon satt tillbakalutad och det fanns en elegans även i hennes mer avslappnad tillställning. Hon drog en hand genom sitt svarta hår och de många guldarmbanden gav till ett behagligt klirrande ljud som tycktes eka i salen. Tystnaden i rummet, efter att alla väntade på ett svar från henne, var beha…[Read more]

“Behövlig” påpekade Vinga med ett skratt och slog sitt stop mot hans så att ölet kom över deras händer. Däremot verkade Vinga mindre brydd om det och skakade enbart av sin hand så det skvätte lite omkring henne.

“Berätta mer om dig, Sloan. Jag blir orolig för dig.” sa hon och nickade mot honom och sitt svärd.

–

På bordet stod mat och nypressa…[Read more]

Att Djan instämde i hennes hysteriska skratt och fnitter var det enda hon behövde. Egentligen inte ens det. Hennes ögon fokuserade på en punkt i kartan. En kniv i hennes hand drog ett långsamt snitt över namnet Älvskogen på kartan hela vägen till Brinkeland där hon körde ner kniven så att den satt fast i bordet.

“Medan vi håller drottning Ali…[Read more]

Du gjorde vad du var tvungen att göra. Meningen kändes som ett slag mot ansiktet. Som när Lucas vann deras första duell. Hon ville säga emot honom, men det var inte ett rätt ställe eller tid att diskutera detta vidare. Hon gjorde en grimars och det kändes som hennes svar skulle göra Sloan besviken men hon suckade lite lätt.

“Första året var ja…[Read more]

Alviska vän? Orden fick honom att le med en viss rodnad. Såg denna människa honom som en vän? Trots alla år som han levt hade hade inte många vänner, Aeriel var en av de få. Var det kanske något mänskligt? Han hade glömt av att svara när han hamnade i sina tankar igen och märkte inte något förrän tystnaden blev påtaglig. Han harklade sig och…[Read more]

Det skulle bli en lång dag. Utan att tveka drog hon i sig hela stopet, slog ner det i bordet för att sedan gestikulera efter ett nytt stop. Snart nog var värden där med två nya stop. Hon höll handen hårt omkring stopet och var ett tag inte säker på vad hon skulle säga. Hela situationen kändes overklig.

“Jag är ledsen för hur självisk jag…[Read more]

“Det kan vi vara två om. Åt helvete med hela kungafamiljen” muttrade Vinga och tog sig en stor klunk av ölen och skakade av sin hand som hade fått öl på sig när han viftade med stopet. Hon sjönk ner mittemot honom och kastade en blick mot hans svärd. En sorgsen min kom upp på hennes ansikte och hon rynkade på ögonbrynen. Han var orsaken til…[Read more]

Den hårda kramen besvarade Vinga med en lika hård kram. Ett tag såg det ut som om hon inte ville släppa sin forna mästare och vän. Ett litet sorgset leende fanns på hennes läppar. Han verkade verkligen inte som sig själv. Hon hann före honom till bardisken och beställde två stop öl innan hon styrde sina steg till Sloan igen.

Försi…[Read more]

Äntligen. Ett ställe som hon kände sig mer hemma. Palatset gav henne bara en oändlig huvudvärk, eller om det var Kael. Hon skulle precis beställa ett stort stop till sig själv innan hon blev avbruten av en röst. Rösten var något hon kände igen, men mannen den tillhörde förvånade henne. Var det verkligen Sloan?

“Sloan…?” frågade hon, förvirrat…[Read more]

Vinga fnös lätt åt honom för att sedan se mot fönstret för att undvika sin brors blick. Hon var medveten om att det fanns en sanning där. Mer än vad hon ville erkänna.

“Vid Erethil, sluta tro dig veta allt Kael” påpekade Vinga irriterat, nästan väste fram.

–

Det var en fin morgon. Solen sken, behaglig värme och Arlin hade talat med henne he…[Read more]

Ett varmt skratt kom ifrån Finn när han hörde om fötterna. Det var en simpel lösning och han älskade den. Däremot visste han inte om han själv skulle ge upp sina skor. Inte för att det skulle göra en sådan skillnad då de var så slitna att det var som att gå barfota. Han ryckte lätt på axlarna åt det hela. Till slut var det inte hans val. De and…[Read more]