Så klart. Varför skulle något vara annorlunda från nu till då? Även fast människokrypen hade korta liv, kändes det onödigt med ett sådant avslut, eller kanske början på deras äventyr. Hon suckade när resten av vakterna höll sina spjut mot dem och började komma närmare. Hon lade armarna i kors och verkade inte alls orolig för vapena som riktade…[Read more]

Var det ett nej på hans fråga? Han antog det, för helst höll han sig så långt bort som möjligt för den där människan. Om det ens gick att kalla honom det. Äcklig, förrädare. Han kunde inte rå för att le lite åt Neaduins fråga.

“Mina fränder kommer inte skjuta dig.” försäkrade han henne, även om de förmodligen skulle få ställas till svars.

Alienna? Ett lågt skratt kom ifrån drottningen och hon var inte säker på om hon hörde rätt först. Men tjänaren intygade på att drottningen om Älvskogen var där. Kunde det vara mer passande?

“Se så, det är ofint att låta gäster vänta.” uppmanade hon och avfärdade iväg tjänaren med en nonchalant gest. Så som han skulle vara en irriterande fluga s…[Read more]

Inte en min rörde hon när mannen framför dem offrades. Det var för det bättre. Att offras var det enda som gjorde denne mans liv värt att leva. Om ens det. Skriket var patetiskt. Trots allt uppfyllde hans Lloth önskan och för det borde han vara stolt. Tanken på sin härskarinna fick henne att le lite för sig själv när hon kände en värme inom si…[Read more]

Vesiva stirrade på sina kort framför sig, hon hade så klart redan sex kort. Tre för mycket och en av dem råkade vara en fyra. Triumferade lade hon fram fyran, dunkade bestämt i bordet och drog korten åt sig själv som hon lade på bordet. ven om ett av korten åkte tillbaka upp i hennes hand. Hon log brett och drog ett nytt kort för att börja med…[Read more]

Gå efter den arga trollkarlen? Aldrig i livet! Så klart skrek han inte ut det, men varje del av kroppen var emot det. Han tog en stor klunk av ölen för att samla sig själv för att sedan samla lite tankar och mod. Han harklade sig sedan.

“Vi skulle ju kunna hitta… en annan trollkarl. Ja, en som inte är ond eller arg”

Camthalion hade inte riktigt varit beredd på hennes ropande och verkade vakna till ur några tankar. Hans öron ryckte till och han såg på henne med ett svagt leende. Han såg sig runt omkring, som för att räkna ut var de var någonstans innan han drog en hand över stammen som de passerade.

“Inte allt för långt kvar, vill du ha avlastning med den där…[Read more]

Ett skrockande kom ifrån Camthalions läppar när han mhörde Neaduins kommentar och han skakade nätt på sitt huvud åt den. Människor. De tycktes allt sakna hyfs. Han nickade lätt som ett enkelt farväl till både Aeriel och sedan Taewyn för att med snabba fötter snart komma ikapp Neaduin.

Det var en märklig känsla inom honom. Nästan som om han skull…[Read more]

Enbart lukten av människornas mat fick Camthalion att rynka på näsan. När han sedan tog tuggan kunde han enkelt konstatera att det smakade på samma sätt – smaklöst och tung mat. Kanske därför de flesta människorna var som de var. Han böjde sig fram till Aeriels öra.

“Smaklöst, som de flesta människorna, inte sant?” frågade han på aela och skratt…[Read more]

Det var klart allt skulle ordna sig. Sanningen visade alltid vägen! Åtminstone denna gång. De andra gångerna behövde man ju inte fokusera på. Han nickade lätt åt det hela.

“En elak trollkarl, som förstörde Corrins liv.” sa han och försöket att inte låta sin blick dras mot Corrins nya bröst igen. de var betydligt mer tilltalande än vad de hade var…[Read more]

Camthalion vaknade till. Sträckte på sig med ett litet nöjt leende. För att sovit så lite såg han nästan irriterande utvilad ut.  Han drog ner sin huva och avslöjade det solblonda håret. Han försökte få något fason på håret genom att använda sin hand som kam och sedan lät han sitt enda violblåa öga betrakta Aeriel med ett svagt leende innan den ha…[Read more]

Åt förslaget nickade Camthalion enkelt och satte sig lite mer tillrätta vid ett träd. Inte hade han tänkt gå in i det tältet igen – inte utan inbjudan. Det var första och sista gången han hamnade upp och ner på av den rubusta, men vackra kvinnan tänkte han och log lite åt det. Även om han fortfarande var lite öm efter behandlingen kunde han int…[Read more]

Det var lite som om hungern hade avtagit och så fort som Camthalion satte brödbiten i munnen kändes det bara som om brödet växte i munnen på honom. Han svalde det till slut med en obekväm min och drog handen genom håret för att sedan sträcka på sig. Ett litet tag verkade som om han inte lyssnade på ordväxlingen mellan alla, men verkade vakn…[Read more]

Camthalion var inte helt säker på vem denna Oden var, men förstod att det var någon som hon såg på med vördnad. Han log bara lite lätt över hennes ord och ryckte på axlarna som om det inte vore något speciellt det han hade gjort. Blicken följde Sunniva så långt det gick, han hoppades innerligt att hon skulle komma iväg.

Han hörde nog hur Aeriel…[Read more]

Den rubinröda blicken rörde sig över det mindre rummet de nu var i. Det var en evighet sedan hon hade varit där, fast de mörka kala väggarna och stenbordet i mitten var den samma. Ifrån sin väska tog hon upp ett pergament men en karta. Hon ägnade inte ens någon av de en blick men det fanns ett farligt leende på hennes läppar.

“Jag är inte din mäs…[Read more]

Trevligt? Långt ifrån, hon kunde se hur Zaa’lek hade en viss förvåning i hans ansikte. Fast hon tillägnade inte den någon uppmärksamhet, inte nu. Det fanns viktigare saker att ta itu med nu. Hon nickade mot Zaa’lek, att svara honom tycktes överflödigt. Speciellt när Lloth började tala igen. Hon böjde huvudet vördnadsfullt åt henne, som för att v…[Read more]

Den unga kaptenen lyssnade på både Neaduin och sedan Aeriel. Även fast det var mindre risk att de människorna bedrog dem – trots allt hade de nyss dödat av sina egna – så höll han med Aeriel. Däremot ville han inte visa för Neaduin och Taewyn att han hade dessa misstankar. Innan tiden rann för fort bort från dem gjorde han en gest mot Aeriel.

“…[Read more]

Den utmanande blicken var ingenting som Camthalion lade mycket tid på. Han suckade trött och nickade åt henne. Innan han knuffade på deras nyfångade fånge, det var en hårdknuff som inte visade någon empati för människans smärta. De hade inte riktigt tid att stå att prata, de kunde göra det på resande fot istället.

“Jag tror dig. Det har jag re…[Read more]

Tanken på tortyr fick Camthalion att bli illamående, inte på grund av blodet men för att det visade hatet som de flesta människor hade ont i sinnet och inga svårigheter att tortera en alv på det sättet. Vad hade hans frände gjort? Ingenting.

Han knöt sina nävar och skakade bittert på huvudet åt det hela för att sedan röra sig ut mot fången som…[Read more]

Efter att ha hört sitt namn steg Ziyaté fram ur skuggorna. Hon hade stått där hela tiden. Betraktat dem med sina röda ögon. Det fanns en slags nonchalans på sättet hon rörde sig över golvet. Rakryggad och med en stolthet som inte visade att hon hade bedragit sitt släkte. På hennes hand glimmade ringen som band henne närmare Lloth, dess lila st…[Read more]