Det var som om läpparna var klistrade mot varandra, hur än Sera försökte att sära på dem fick hon inte ut något annat än en litet hummande men det kvävdes av alla andra ljud omkring dem. Ögon spärrades upp av irritation och ilska. Inte lyssnat? Bara döma honom? Det var som om de två ögonen var som ett mörkt stormande hav. Till slut lyckades hon ö…[Read more]

Samtidigt som han lyssnade på Katarina sippade han på vinet. Det smakade väl, även denna gång. Lite mörkt, syltigt och kanske var det lite svarta vinbär i det? Han var inte så bra å det. Han försökte, mest för att det lät softiserat och att han inte ville verka som dum framför alla adelskvinnor och män. Och dels för att hans fru alltid tjatade…[Read more]

“Det roligaste är väl att en halshuggnig är väl snarare en benådning av vad man gjort ibland.” sa hon med ett litet flin och nickade sedan instämmade till Lucas ord. Han hade rätt, så klart. Det var något hon hade insett länge sedan. Hon sträckte på sig och såg ut över skaran som fanns omkring henne. Kanske hon skulle finna ett slags hem här ändå?…[Read more]

Ännu ett namn som ropades upp. Tristian borde känna till alla namn och trots att han var välkänd med de flesta underlättade det alltid att hans rådgivare viskade namnet i hans öra. Dock behövde han inte detta till de som precis stigit in i salen. Han log lätt och på vägen dit tog han för sig av två vinglas. Ett charmigt leende på läpparna och…[Read more]

Hans ord fick henne att skratta till, ett flickaktigt skratt som man kanske inte skulle tro passade till en sådan krigare. Hon bet sig lätt i läppen, som om hon inte var säker på om hon skulle fortsätta prata om sina tankar och suckade till slut.

“Det är just det. Om de skulle få reda på det som jag är rädd. Det ändrar alltid allt.” sa hon med…[Read more]

Jag… Att orden dröjde sig kvar gjorde inte Sera mer hoppfull och hon drog argt en hand över kinderna för att torka bort tårarna över situationen. Det var dåraktigt. Hon tog ett steg bakåt.

“Jag skulle aldrig lyssnat på mitt hjärta. Ibland är inte kärlek nog.” sa hon tyst och sorgset.

Vinga hade varit helt inne i sina egna tankar och minnen, nästan som om hon ryckte till när hon blev tilltalad. Hon log lite ursäktande och klappade till hästens hals. Hennes leende blev större och hon nickade till en hälsning.

“Jag sov bra… Och vad med dig?” frågade hon, fortfarande lite disträ och strök undan ett par hårstrån som hade kommi…[Read more]

Resan till palatset var inte allt för lång, men tillräckligt lång och solen stod högt i skyn. Drottningen längtade till sina salar som svalkade henne och ett stort glas kallt vatten. Hon svingade av sig hästen snabbt och kastade nonchalant tyglarna till en tjänare.  Knäppte med fingrarna för att få en vakt att försiktigt peka på Djan för att få ho…[Read more]

Vad i Hels namn var det han babblande om? Bara sättet han andades på, yttrade varje ord fick henne att bita ihop sina tänder. Hon om något hade försökt få ett rebellisk uppror. Men sättet han höll på med nu skulle vara hennes undergång med. Hon reste sig hastigt upp och drog till sig sin väska och sin hand. Det fanns tårar som rann ner för henn…[Read more]

När väl de började luta sig mot att de skulle röra sig och hon såg vart hon skulle ta vgen. Svingade hon sig upp på hästen och hade ett stabilt tag om tyglarna. Det var länge sedan hon hade ridit. Var det… tre år sedan nu? Hästen rörde sig oroligt under henne, men hon drog lite hårdare om tyglarna och hästen verkade lugna sig till slut. Hon kl…[Read more]

Vinga hade fått någon sömn och putsat upp sig själv. Håret var en del uppsatt i en liten tofs som gjorde att hon såg lite mer ren och frisk ut. Hon hade satt på sig sin rustning, hon satt ner och putsade slipade sin yxa med ett litet leende. Hon kisade mot solen som hade bemödat sig att titta fram bakom de mörka molnen. Kanske det till och med…[Read more]

“Tvåhandad yxa, kastknivar eller nävar” sa hon simpelt med ett litet leende och sedan ryckte hon lätt på axlarna.

“Det utesluter inte de andra, men de är de som jag använde mest de sista åren” fortsatte hon, hon var trots allt tränad i de flesta stridsarter men hon hade fastnat med yxan till slut.

Att hon skulle börja på botten var ingenting…[Read more]

En enkel, men bestämd nick svarade hon för välkomnandet. Kanske var det inte den bästa idén hon hade haft. Men vem vet? Kanske det här skulle leda till något bättre. Faktum var att tanken att återvända till Kaelred gjorde henne nervös och hon såg bort mot horisonten när hon följde efter Lucas.

“Tack…” sa hon lite disträ och hade svårt att slut…[Read more]

Det glimmade till lite i Vingas ögon och hon tappade inte leendet fast den allvarliga tonen i Lucas sätt. Hon sträckte på sig och slog ihop sina ben för att visa sin respekt. Irritationen var inom henne, varför skulle hon avslöjat vem hon var? Nå, hur illa kunde det gå? Om hon inte behövde visa vem hon var så skulle allt ordna sig.

“Ja,…[Read more]

Eldens dag. Hon hade helt glömt av den dagen. Faktum var att hon inte hade spenderat eller firat den på snart åtta och hon skakade nätt på huvuet åt det hela. Att hon skulle vara en idol för någon gick helt förbi henne.

“Det låter inte som den värsta plikterna.” sa hon med ett litet leende och sedan såg hon hans skratt och spärrade upp ögonen.…[Read more]

Skrattet fick henne lite förbryllad och hon drog ett djupt andetag när hon insåg att det inte hade varit det smartaste draget att avslöja sin mästare. Fast, det var väl andra än kungens familj som använde Sloan… Hon suckade och log lite snett. Granskade mannen framför sig lite mer noggrannt och kunde inte rå för att skratta lite lätt själv. Ett…[Read more]

Det var år sedan hon hade hört kaeliska och hon rynkade lite på näsan åt det. Som om det hela väckte smärtsamma minnen och hon log svagt åt honom.

“Ung ja, det var min första riktiga strid.” sa hon simpelt och försökte räkna på sina fingrar. Det var ett par år sedan. Var det samma år som hon hade försvunnit från Kaelred? Ja… Det var det nog.…[Read more]

“Ja… jag stred med alverna ett flertals gånger när Iserion gick till attack. Och sen något i Karm” sa hon lite fundersamt, inte helt säker på hur mycket hon ville gå in i detalj i det hela och gjorde sedan en uppgiven gest med sina händer. Som om hon gav sig. Hans andra fråga fick henne att tvivla på sitt svar. Vad var det hon egentlig…[Read more]

“Slant ja, jag sa aldrig en snabb slant. Jag har inte så bråttom härifrån som den där benige soldaten har.” sa hon med ett flin och gjorde en nick bakåt. Hon förstod förstås ingenting alls om vad de sa, kanske var det bäst på det sättet också.

Till slut drog Linn en suck och ryckte på axlarna lite lojt. Som om hon inte riktigt hade något att för…[Read more]

Linn drog en fundersam hand genom det smutsiga håret medan hon betraktade orkena och mannen framför sig. Det fanns ett litet roat flin på hennes läppar, lite för självsäkert för en kvinna kanske. Hon kunde inte rå för att se hur soldaten hade varit obekväm med bara tanken på sällskapet till orkerna. Kanske hade det hela varit en dum idé?

Fast h…[Read more]