Det var år sedan hon hade hört kaeliska och hon rynkade lite på näsan åt det. Som om det hela väckte smärtsamma minnen och hon log svagt åt honom.

“Ung ja, det var min första riktiga strid.” sa hon simpelt och försökte räkna på sina fingrar. Det var ett par år sedan. Var det samma år som hon hade försvunnit från Kaelred? Ja… Det var det nog.…[Read more]

“Ja… jag stred med alverna ett flertals gånger när Iserion gick till attack. Och sen något i Karm” sa hon lite fundersamt, inte helt säker på hur mycket hon ville gå in i detalj i det hela och gjorde sedan en uppgiven gest med sina händer. Som om hon gav sig. Hans andra fråga fick henne att tvivla på sitt svar. Vad var det hon egentlig…[Read more]

“Slant ja, jag sa aldrig en snabb slant. Jag har inte så bråttom härifrån som den där benige soldaten har.” sa hon med ett flin och gjorde en nick bakåt. Hon förstod förstås ingenting alls om vad de sa, kanske var det bäst på det sättet också.

Till slut drog Linn en suck och ryckte på axlarna lite lojt. Som om hon inte riktigt hade något att för…[Read more]

Linn drog en fundersam hand genom det smutsiga håret medan hon betraktade orkena och mannen framför sig. Det fanns ett litet roat flin på hennes läppar, lite för självsäkert för en kvinna kanske. Hon kunde inte rå för att se hur soldaten hade varit obekväm med bara tanken på sällskapet till orkerna. Kanske hade det hela varit en dum idé?

Fast h…[Read more]

Skallandet fick allting att ringa. Allt snurrade om henne och det var svårt att fokusera på något. Hon kunde höra hur Sloan sa något men hon var inte riktigt säkert på vad. Lite irriterad på situationen, spottade hon ut både blod och saliv i Sloans ansikte som svar på hans fråga. Innan hennes vett gick tillbaka och hon såg på honom med en ursäk…[Read more]

Hon gav till ett skrik över slaget, som gjorde ont i hennes armar men hon kastade sig åt sidan och greppade tag i sitt svärd. Även om det kändes som om hon knappt kunde hålla det längre. För att sedan ta sig upp på fötter och hugga mot honom i en serie av slag som Sloan hade nötat in i hennes huvud. Hon missade ett slag genom att han parerade g…[Read more]

Ett… två… Hon räknade stegen även om gruset gjorde ont i i hennes ögon och smärtan var igenom hela kroppen. Utan att förvarna honom greppade hon tag i hans fot med båda händerna och tryckte uppåt så att han skulle tappa balansen. Hennes ögon glimmade till och hon gav ifrån sig ett litet vrål. Man kunde se att hon tog i med det hon hade.

Vinga fnös till bara åt orden och höll en hand kring buken fortfarande. Hon hade blicken neråt och verkade inte reagera på det som Sloan sa utan satt kvar tyst och i sina egna tankar.Varför skulle hon ens kommentera hans ord? Hon höll blicken på Lucas skor, för att se om ha kom närmare.

Luften gick ur Vinga och hon föll motvilligt ner mot marken och höll för buken. Hon gostade till när hon luft igen och spottade ut lite blod. Men höll sig fortfarande till marken med blicken nere.

Slaget kom direkt på näsan och läppen, hon kunde känna hur blodet började sipra ner till hennes mun. Hon kände hur armarna gav lite till vika men hon vägrade säga något åt det och gav ifrån sig ett litet högre vrål och slog mot honom i en slags piruett.

Att få ett knä i ryggen så hårt, fick henne att tappa andan som hastigast. Lite förvånad var hon, men samtidigt fick det hennes ögon att glimma till  lite exalterat. Hon visste förstås att hon lovat att inte hitta på sina egna trick för Sloan – men han spelade inte heller snyggt. Så varför skulle hon?

Hon steg hastigt åt sidan, snabb i fötter…[Read more]

Över ordet prinsessa grimaserade Vinga lite. Bara ordet fick henne att vilja spy. Det lät för sött och passade inte riktigt in på Vinga. Lite mer robust och pojkaktig till sinnet. Vinga som hade stått lutad mot stenmuren med svärdet riktad mot marken medan de två pratat. Reste sig upp, inte allt för snabbt och slog några slag framför sig som fö…[Read more]

Hon lyssnade inte riktigt till hennes ursäkter, för att vara ärlig så brydde hon sig inte så mycket om dem. Hon hade dessutom inte något att be om ursäkt för. Så varför skulle han höra på det? Camthalion log bara milt åt det hela. Resa? De två?

“Men vad med din kärlek, jag vill itne röva bort dig från henne” påpekade Camthalion allvarligt och la…[Read more]

Prinsessan såg nonchalant upp på mannen. Lät sina bärnstensfärgade ögon vandra upp och ner över den robusta mannen. Eller riddare som Sloan så väl kallade honom. Ett smalt leende dök upp på hennes läppar och hon korsade sina armar där hon stod. Inte särskilt adligt eller enligt etikett spottade hon på marken precis framför denne Lucas.

“Han se…[Read more]

Lite motvilligt hade drottningen saktat ner. Hon tyckte om fart och att komma fram så fort som möjligt, men hon insåg att det skulle upplevas som oartigt. Inte för att hon egentligen brydde sig, men hon kunde känna en stor kraft i från denne man. Och vad vore inte dumt om inte en mäktig trollkarl vid hennes sida?

“Så, bäste Xarnir, börjar d…[Read more]

Sättet han talade med Sera gjorde henne ilsken. Trån synvinkel? Som om hon hade låtit sin bakgrund färga allt hon gjorde. Minsann inte. Hon kanske inte hade behövt kämpa på samma sätt… Men hon hade åtmistone talat med de som hade och förstått. Till en del i alla fall. Hennes blick mörknade något och för en stund skulle man kanske tro att hon v…[Read more]

Vésiva följde trollkarlens blick mot träden och rös till av minnet. Vad fan var det som hade hänt? Träd skulle inte röra sig så. De hade inte ens rört vi dem om mindre skada dem!

“Det får vi väl reda på tids nog.” hummade hon och tog sig för huvudet, inte för att de minskade den bultande huvudvärken överhuvudtaget.

“Vad ska vi göra nu?”

Orden som föll ur Djans munn var ingenting som Sera fann i sitt tycke. Hon visste mycket väl att det var mer till livet än svart och vitt. Men mörk magi… Bara tanken fick henne att rysa. Hon ville slita bort sin hand från hans, men hans närhet var inget hon ville gå miste om. Hon lät sin klarblåa blick fästas i hans.

“Att mörda människor…[Read more]

Igen så var det allt för många frågor, det var nästan för många för att kunna räkna de på fingrarna men Camthalion log bara åt sin syster och strök en lugnande hand genom hennes hår milt.

“Jag blev väl bara trött på ditt kärlekstjafs med Leifi” påpekade Camthalion lite retsamt, samtidigt som det fanns något däri. Ärligt talat så hade han svårt fö…[Read more]