Viskningen var så tyst, att det knappt hördes mot den sprakande elden och hennes egna bultande hjärta. Det slog så hårt, att hon inte ens var säker på att ingen annan hörde det. Trots det hörde Ranghildr den, men orden stack som en kniv i hennes hjärta. Vad kunde de göra mer? Lite orolig och rädd mötte hon hastigt sin makes havsblåa blick. Det sk…[Read more]

Audgisil hade alltid varit bättre på att tala och hon var tacksam för att han instruerade deras dotter på vad som skulle göras. En enkel nick, som för att säga att hon var redo när hon hade fått i ännu en tråd i bennålen. Det var långa minuter och Ranghildr hade nog aldrig skakat på sina händer så som hon gjort då. En sista gång bet hon av tråden…[Read more]

När Maeve sköt flaskan bort från henne, tryckte Ranghildr flaskan tillbaka med ett litet bestämt grepp. Så här illa hade hon aldrig varit däran, men hon hade fler än en gång känt hur alkoholen brände bort allt i såret och ibland ens eget vett.

”Ta fler klunkar Maeve. Det kommer inte lindra all smärta, men det kan inte bli värre. Ge hit nålen Au…[Read more]

Det tog en bra stund för Ranghildr att göra rent ansiktet, hon var noga med att allt torkat blod skulle bort. Sedan sköt hon undan den blodiga hinken med sin fot, som nästan genast byttes till en ren trähink som en av tvillingarna räckte fram. Vem det var såg hon inte. En kort blick på ansiktet. Hon nickade, men det var något i Maeves ansikte…[Read more]

Innan Maeve hade hunnit kraxa fram att hon ville ha vatten hade Ranghildr burit fram båda trätunnorna med vatten i. En av grötslevarna höll hon i handen, den som annars brukade vila vid hennes midja i bältet. Försiktigt höll hon med ena handen kring Maeves nacke för att stödja henne så hon kunde dricka från sleven som hade lite vatten. Att vattne…[Read more]

Fundersamt drog den yngre kvinnan sitt finger åt norr mot Telkar där de var nu. De var en lång bit till Älvskogen, även om hon inte hade allt för mycket emot att resa. Skulle det ta många dagar. Hon knackade till lite på kartan, precis nedanför Solberget på en skog. Harklade sig lite medan hon kliade sig i nacken.

“Det är långt till Älvskogen,…[Read more]

Vinga var inte den som bad om förlåtelse, speciellt när det enbart handlade om ett fåtal känslor. Hon hade dessutom all rätt att vara bitter. Det var han som hade frågat om hennes liv, vad hade han förväntat sig för svar av en legoknekt? En dans på rosor? Kanske hade hennes liv varit det. Om hon inte hade motsatt sin familj. Fast skulle det vara e…[Read more]

Det knakande ljudet fick henne att grimasera. Ett ljud som hon aldrig tyckt om. Om det inte var ett ben till en av hennes fiender under en våldsam behandling av henne. Då kunde det knakande och ljudet av något som brast vara som en längtansfull suck. Ett tecken på att skadan gick igenom.

Många skulle irritera sig på det sneda leendet som alltid…[Read more]

Hastiga utandningar likt ett skratt for ur Ziyatés läppar och hon placerade sin haka i sin ena hand medan hon lutade sig mot bordet. Den röda blicken konstant betraktande alven framför sig men öronen var på spänn. Om något… av mer oväntat kaliber skulle ske. Det ryckte till i hennes mungipor och hon sträckte sig nonchalant efter sitt glas för…[Read more]

Leendet var märkligt på högalvens läppar, som om det inte riktigt passade henne. En glimt av det bakom ridån? Fascinerande.  Vad var denne alv för någon. Det fanns något mörkt över henne. Något som Ziyaté inte helt kunde sätta fingret på. Något som väckte henne ur den vanliga tristessen i vardagen.

”Korridorer? Ah… Jag brukar se liv som böcker. F…[Read more]

Jag lyckades. Orden fick henne att le, ett av hennes  bredare leenden. Ett av de leenden hon brukade ha när Maeve hade satt någon på plats. De flesta gångerna som hon egentligen skulle ha klappat till henne eller höjt fingret. Kanske var det att hon såg sig själv i flickan. Det fanns stolthet där i blicken, men hon kunde inte riktigt dölja si…[Read more]

Allt gick för fort för att Toss skulle följa med. Han hade gått ner för trappan och hållt för sina ögon så att han inte skulle vara oartig mot den talande säcken. Och nu låg han där, pladask på marken. På råga till allt gjorde hans käft ont. I ena sekunden hade han sett säckens fötter framför näsan, men sedan hade hon sprungit iväg med samma skju…[Read more]

Utan att fråga, hade hon rest sig upp. Lite för hastigt och exalterat för att stolen låg nu på rygg på golvet. Det verkade inte Vésiva tänka på utan ställde sig vid sidan av mannen. Lät ett av sina fingrar löpa kring pappret medan hon hummade lätt. Pekade sedan på en liten älv som rann ner från De vita bergen och delade Älvskogen i två sidor.

“A…[Read more]

En enkel nickning till om hon skulle vilja ha ännu mer vin. Varför inte? Hon skulle behöva mer vin för att hålla sina nerver under schack. Det var som om högalven framför henne ständigt balanserade på en fin gräns mellan tolererbar, roande och oerhört irriterande. Det var svårt att inte le åt hennes försök att få ut information från henne. Ett…[Read more]

Ranghildr Ulfhedna (f.d. Asbjörndottir)
Kön: Kvinna
Ålder: 45 år (föddes 1373 TT)
Ögonfärg: Isblåa ögon
Hårfärg: Brons färgat, men mörknat lite med åren.
Födelseort: Frostheim
Lojalitet: Kaldrland, speciellt hennes familj Ulfhedna

 
Bakgrund
Föddes mitt i en av de värsta snöstormarna som Frostheim fått uppleva och sades ha fått sitt rebellis…[Read more]

Ännu en dag. En dag för mycket. Varje steg kändes allt för tunga i de höga stövlarna och djupa snön, men hon kunde inte vandra i de allt för tomma salarna längre. Hon kunde inte låta sin dotter frysa i den bitande kölden.  Maeve måste leva. Något inom henne sade det, även om fler och fler hade trott motsatsen. Inte för någon hade vågat yttra orde…[Read more]

De röda rubinerna till ögon betraktade alven när hon tog ännu en klunk från sitt egna glas av vinet. Som lent silke rann det ner för hennes strupe och smakarna var så eleganta som enbart alver hade tid, kunskap och tålamod nog att få fram. En liten ljusglimt i den annars ständiga flödet av tid. Ett litet leende fanns på läpparna. Märkligt nog…[Read more]

Hur hon gjorde vadå? Bli en drake? Nej, det vore väl en dum fråga. Han gjorde ju likadant. Skepnadskifte var inte främmande för den mannen framför henne. Tanken på det fick henne att rysa. Alla ben som ändrades, smärtan. Det var något hon kunde vara utan. Åtminstone verkade Luka inte rädd längre och det gladde Vinga. Till skillnad från Luka ku…[Read more]

Magi, det var nog en av sakerna som Vésiva inte förstod sig på. Helt utan att ens lyfta på ögonbrynen trummade hon på bordet med sina fingrar som för att fylla den korta tystnaden som fanns emellan dem. Sedan lyssnade hon på vad mannen sa igen. En dikt? Ah, jo! Det var sällan hon förstod sig på sådant. Men lite eftertänksamt knackade hon på borde…[Read more]

Leendet fick Vésiva att slappna av och sucken visade att hon gjorde rätt i att lita på den där handlaren. Finaste tobaken i Nirai, det hoppades hon att det var. Om han inte slutade röka sin skit, kunde det åtminstone röka något i klass med honom själv. Eller ja, ingen kunde väl vara lika bra som honom… men det var ett bra försök åtminstone.…[Read more]