Kettils ord var visa, visare än hon mindes att han hade varit när hon lämnade honom i Caras Idhrenin, men kanske var det så att döden också innebar en viss vishet.

”Du har mitt ord”, mumlade hon som svar på sin brors ord innan hon backade undan för att ge sina föräldrar och syskon plats att ta farväl.

Handen som hennes far lade på hennes axel…[Read more]

Faegrim var inte helt för nöjd över att höra om gravgårdar och förbannelser. Det var spännande så klart, men kanske lite för spännande. Men kanske var det för Finns skull som Faegrim fyllde hjärtat med stål, och gav Finn en uppmuntrande klappning på korsryggen, han nådde trots allt inte så mycket högre än så.
‘Oroa dig inte, vi har en duktig magi…[Read more]

Arands blick följde Maeve då hon talade till sin spöklika bror, men det var Audgisil som la en stödande arm om sin dotter och klappade henne lätt på ryggen. Då hon talat och Ranghildr återvände mötte han henne för att stå vid hennes sida då hon talade till deras son i sitt sista farväl. Det var med enkla ord som Ranghildr tilltalade sin son, men…[Read more]

Åt hans ord så nickade hon bara, för det var trots allt sant. Att frakta någon av hans natur till sjöss var kanske inte det bästa alternativet, men att resa över land hade tagit allt för lång tid och varit allt för vanskligt för att det skulle vara klokt. Hon hade förstås sett till att säkra rummet ordentligt så att han inte skulle kunna fly. Des…[Read more]

Han hade ju rätt i det, ett faktum hon länge skämts över, men varför skulle hon bry sig om hans åsikt? Hon försökte knappast imponera på honom, försökte inte vinna någon tillit eller bygga upp något vänskapsband. På ett vis var det skönt att slippa dölja de bitarna av sig själv.

”Givetvis gör jag det. Varför skulle jag annars slå så lågt?”…[Read more]

Det var kanske tur att hon inte visste vad han tänkte, för då hade hon antagligen givit honom en snyting. Nu visste hon lyckligtvis inte det, utan betraktade honom bara när han rörde sig en aning för att kunna vända sig mot henne. Hon kunde se smärtan i hans ansikte när han gjorde det och kanske gav det henne lite tröst att veta att hon åtminston…[Read more]

Det var inte förvånande att han hade listat ut det, men det gjorde detsamma. Han var fortfarande i hennes förvar och när hon väl överlämnat honom i Celeras så var han inte längre hennes problem. Hon skulle bli rikligt belönad för sitt arbete, kanske tillräckligt för att kunna göra en resa. Det var länge sedan hon skådat sitt förra hem och kanske f…[Read more]

Om situationen var obekväm för honom så var den också så för hennes del, om än på ett helt annat vis. Hon var van vid uppdrag som slutade med att det tilltänkta målet dog, inte att hon skulle behöva spendera flera veckor med det i en instängd hytt. Trots det så var hon glad över att ha någon form av sällskap just då, även om sällskapet inte d…[Read more]

”Gott, gott. Då får du ju som du vill”, sade han med ett leende åt Saskia, men hans händer höll fortfarande om hennes armar. Hade de alltid varit så mjuka? För en liten stund blev hans blick drömmande, tills han insåg att han höll henne lite för hårt och släppte taget.

Mindras hade svept sin mantel om hennes axlar och nu kom han med Eomunds…[Read more]

Att resa till havs var inget hon gjorde ofta, men de få gånger det skett så hade det gått bra och hon hade inte upplevt något vidare stort obehag, men detta… Det var något helt nytt. Hon blev inte illamående, kanske för att hon inte hade förmågan, men hon kände sig som en instängd katt i en bur som säkerligen skulle börja sjunka vilken minut so…[Read more]

Han kan inte låta bli att skratta åt hennes kommentar om hur Sif hade bannat henne, hans fru hade bannat dem båda ordentligt för vad de tänkte göra sen också. Tanken på Sif gjorde att det högg till i hans hjärta lite, även om åren gått så hade saknaden inte lagt sig och skulle aldrig göra det. Men Ragnhildr och hennes familj hade gjort den lätt…[Read more]

Ejvald ler lätt och lägger en hand på hennes axel med samma flin än för att sen skaka på huvudet. Hon hade mycket att lära än det var tydligt, men han gjorde så gott han kunde trots att flickebarnet var lite naiv ibland. “Man utmanar inte ödet genom att fråga vad som kan gå fel. Det ger bara gudarna en chans att fundera på hur de på värsta sätt s…[Read more]

Brand hade just avslutat sitt samtal med trälen när Leida kom tillbaka med mjödet som han tar emot tacksamt men dricker inget, blicken vilar fundersamt på Hrafn’s följe som satt på andra sidan. Det hade aldrig sagts hur man borde klä sig vid ett ting men nog var det en chans att visa sig från sin bästa sida. Härkläderna som Hillevi och dennes säl…[Read more]

Och så fortsatte det i ett par dagar. Nervgiftet härjade i hans kropp ett bra tag, även efter det att han helt fått tillbaka känseln i kroppen.  Kanske hade det varit mer humant att hålla honom förgiftad, med tanke på den smärta som hans brutna ben måste orsaka honom, men om det var något Moira tänkte på så visade hon det inte utåt. Hon spen…[Read more]

Åt hans ord så blinkade hon bara menande, som om de delade en hemlighet som inte skulle yttras högt. Han verkade plötsligt inte lika mån om att försöka vara elak, men kanske var det bara för att maten hade gjort honom illamående, något som syntes i hans ansikte, på viset vilket han verkade kämpa för att hålla maten nere. Ett klokt drag, tänkte…[Read more]

Till skillnad från honom så höll hon sällan dörren till sitt rum låst och kanske tyckte hon att han var lite väl paranoid som gjorde det, för hon himlade med ögonen bakom hans rygg. Hon sade dock inget om det, utan trängde sig bara förbi honom in i rummet när dörren väl var öppen.

”Vänta ska du få se… Men den kanske inte passar längre, du ka…[Read more]

Om han hade illvilja i ögonen när han såg på henne nu så sken hennes upp av något annat, något mycket roat och nöjt. Hon hade uppenbarligen funnit en riktigt öm punkt, för även om han trodde att hon skulle ta illa vid sig vid hans ord så var det snarare tvärt om. Nu hade han visat att också han gick att bryta och hon visste precis vilka knappar…[Read more]

I en smidig rörelse slängde hon upp benen på sängkanten igen och lutade sig bakåt i stolen. Hon snurrade lite på kruset hon hade i handen, fortfarande med ett leende över läpparna. Han var en man som förlitade sig mycket på ord och sin förmåga att övertala andra, eller virra bort dem, men om han haft någon baktanke med sina ord så verkade det in…[Read more]

Hon hade satt sig ned på stolen igen men gjorde ingen ansats till att sträcka sig efter boken igen. Hon skulle ha koll på honom, särskilt nu när hans händer var fria. Nog skulle han inte kunna ta sig särskilt långt, men hon var en kvinna som höll sitt ord och om han skulle försöka med något dumt så skulle hon med glädje utdela det straff hon ho…[Read more]

Hans besvärade stön drog hennes blick från boken och upp på honom istället. Han såg inte särskilt pigg ut, trots att han varit utslagen så länge, men vem kunde klandra honom? Han verkade i alla fall ha sin humor i gott behåll, vilket antagligen var ett sätt för honom att hantera situationen, något som hon kunde uppskatta, även om hon inte skrattad…[Read more]