Det tog henne ett tag att fundera över saken tyckte han allt, men han vart väldigt lättad då han fick lov att bjuda henne så de bli lite mer kvitt eftersom hon bjudit på rummet. Trollkarlen andades ut lite tyst och log långsamt.
“Då så jag går ned och beställer” sade han och försvann ut ur rummet innan hon fick för sig att trots allt protestera.…[Read more]

Ayperos stod stilla en lång stund och hade ett underligt lugn över sig där i stormen av striden, medan han studerade vad som skedde nedanför dem. Nästan som en staty stod han, tills han till sist rörde sig igen genom att vända sina mörka ögon mot Nenya.
‘Vi har kungligt besök, bäst att välkomna honom.’ sa han med ett vasst leende.
‘Se till att ha…[Read more]

Han blinkade lite ugglelikt åt solstrålarna, helt vaken var han inte än men det var ju svårt att inte smittas av hennes glada humör. Xharin som annars var ganska butter på morgonen log brett åt hennes ystra uttalanden.
“Ja, det ser så ut minsann. Inte illa efter allt det där regnandet.” han stärkte på sig igen och ställde sig upp han kände sig r…[Read more]

I tumultet vid den östra porten hade Aethriatan hjälpt upp sin hustru då fienden började retirera. För ett ögonblick försvann Maeve och Nenya från hans synfält då fiender och fränder rusade omkring i kaoset. Han oroade sig för att Nenya skulle dräpt prinsessan, för i sanning var han inte allt för orolig för att Nenya skulle ge sig så lätt om hon…[Read more]

Trollkarlen somnade genast då han lagt sig till rätta vilket var ett rent under med tanke på hur hård sängen var och för en gång skull sov han riktigt bra han som annars sov med ett öga öppet minst sagt. Den här natten sov an som en stock.

Xharinyon vaknade till ett väldigt försiktigt godmorgon; han såg sig lite förvirrat om. Ja, just det han…[Read more]

Han drog själv på munnen, det där var det löjligaste kast han någonsin lyckats med. Xharin såg på påsen med mynten sedan på henne igen.
“Visst jag bjuder gärna nästa gång” han suckade gjorde en kort gest åt påsen och lika plötsligt förflyttade den sig till han fot så han kunde plocka upp den utan större besvär, han gäspade trött.

“Tro mig de…[Read more]

Han satt kvar på sängkanten och flätade ihop sitt allt för långa hår i en slarvig fläta, det enklast så. Även om det såg lite lustigt ut då han slängt flätan framåt bredvid skägget. Sängen knakade lite då han böjde sig för att ta upp ett föremål ur sin packing en liten påse med mynt.
“Här är väl ungefär vad jag är skyldig dig för rummet” sa…[Read more]

Kiel betraktade alven bakom sig, men hennes protesterande hindrade inte honom att fortsätta smyga längs med korridorerna. Trots allt hade lutan ett starkt sentimentalt värde, och skulle han inte komma därifrån utan den var det knappt värt att komma därifrån alls. Eller så kändes det åtminstone, så han var tvungen att försöka.
‘Jag litar på dina…[Read more]

Davant hade så klart rätt i att det fanns mycket Ayperos berättade, saker han inte berättat åt någon. Inte ens åt Nenya, som han anförtrott med det mesta. Men i sanning så hade Ayperos aldrig ljugit, och var alltid sanningsenlig i det han sade, även om det ofta kunde tolkas och uppfattas på olika vis.

‘Jag måste väl få ha några hemligheter?’…[Read more]

Ayperos avgrundsmörka ögon studerade den ljusa varelsen framför sig och magin den utförde för att rädda den obetydliga mannen han nästan dödat. Något nonchalant hade han precis tänkt svara innan lågorna omfamnade husen omkring dem på torget kring porten. Omkring dem ropade krigarna av förvåning och rädsla, men det var Ayperos döende trupper…[Read more]

Ayperos lyssnade på då Davant försökte hitta ursäkter för varför det inte skulle bli så som Ayperos hade bestämt. Det hela var lite roande, samtidigt som det var irriterande och försummade onödig tid. Inte för att Ayperos hade bråttom. Så han lyssnade på Davants rabblande, innan han gav Nenya en blick för att sedan se på Davant igen.
‘Nenya var…[Read more]

Det var inte mycket till rum en skranglig säng och en ‘stol’ eller fåtölj, visst för han väl vart med om värre nu men detta var han inte riktigt beredd på. Xharin suckade tyst och märkte knappt då hon knuffade undan honom mot väggen, då han hade mer ögon på sängen, det fanns inte ens en chans att de skulle få plats där båda två utom man var så a…[Read more]

Öl. Hon bokstavligen stank av det i detta laget, men kanske det var lika bra för det dolde lukten som kom då man reste på vägarna utan större tillgång till att tvätta sig. Inte för att hon på något vis var orenlig, men det var inte alltid så lätt att hålla sig hygienisk då man reste omkring. Men trots att hon var dränkt i öl så kunde hon ju inte…[Read more]

Ayperos mörka ögon studerade Davant hela tiden medan han yttrade sina ord. Det var som om han analyserade alla rörelser och alla ord, och vad han hade tänkt säga trots att orden blev osagda. Kanske han till och med kände av vad som egentligen rörde sig där i Davants huvud, men om så var fallet sa han inte det högt. Trots allt var det hur folk ager…[Read more]

Det var typiskt hennes tur. Det räckte inte med all skit hon var tvungen att hantera på färden hit. Här hade hon tänkt ta en öl, lite mat och sova lite innan hon reste vidare i lugn och ro – men som vanligt tyckte världen om att skita på hennes huvud. Ungefär som då fåglar sket på en i förbifarten, men mycket oftare. Så istället för att bara k…[Read more]

Ayperos lyssnade på Davants ord. Så klart visste han redan allt detta, men det var ändå intressant att höra att mannen var så ärlig med hur han förhöll sig själv till världen och sin familj.

‘Och vad hindrar dig från att bli er familjs överhuvud, och ta din fars rikedomar?’ undrade han, mer som en tanke snarare än en uppmaning till en konspirati…[Read more]

Ayperos hade ett litet leende på sina läppar då han följde Davant tillsammans med Nenya. Mannen hade en speciell personlighet, och med tanke på alla århundraden av personer han mött så var det något speciellt att komma upp bland de mer minnesvärda. Om detta inte lede till något mer skulle det åtminstone roa honom denna kväll. Vad som hände däreft…[Read more]

Aethriatan drog undan sin vrist från Aetas och gjorde en grimas. Hennes blodtörst hade gjort honom svagare, något han inte hade räknat med att bli här i mitten av striden.
‘Aetas, något är fel.’ sa han, lite svagare än innan. Han blickade hastigt på krigarna som stod omkring dem och skyddade dem så gott de kunde från motståndare.  N
‘Ta dig ti…[Read more]

Det tog honom en liten stund att förstå att det bara fanns ett rum. Hans leende stelnade sakta till en trött grimas så pigg på att dela rum med en främmande ung kvinna var han inte. Nåja det kunde väl varit värre det kunde fått behöva lämna värdshuset helt, för att söka en annan plats att sova på.

Xharin vart lite förvånad över att hon betalade,…[Read more]

Då de sista ljusstrålarna försvann bakom trädtopparna och slutligen omfamnades av natten tycktes allting bli tyst och stilla. Det var som om allting omkring dem höll andan i väntan på vad som skulle komma. Det snöblandade regnet som tidigare fallit hade slutat falla och hästarna frustade lite nervöst, men inte så högt som de brukade.

E…[Read more]