Ett litet melankoliskt leende dök upp på hans spruckna läppar över hennes ord.
‘En vän…’ mumlade han tyst. Ja han kunde nog behöva en vän i denna håla, och kanske det var allt som behövdes för att få dem ut därifrån? Samtidigt hade han inte förväntat sig att berätta något om sig själv, inte ens sitt namn, och han tänkte inte pressa henne helle…[Read more]

Alvinnans gröna ögon betraktade honom lite roat över hans uppenbara fundersamhet.
‘Vördade Ëarmelindo skickade mig, ambassadör Luka.’ förklarade hon simpelt. ‘Han ansåg att ni troligtvis skulle trivas bättre i yngre sällskap, så han skickade mig, eftersom jag är en av de yngre alverna i Dal’elath.’ förklarade hon med sin musikaliska accent som n…[Read more]

Den gamle trollkarlen log vagt, det där var minst sagt lite av en överraskning han hade tagit henne för människa. På ett sett var det skönt hon inte var det det minskade hans möjligheter att göra bort sig totalt vilket han ofta gjorde då det gällde det sociala. Men han önskade han vetat mer om ‘sjöfolket’, nåväl ingen kunde väl veta allt. Han förs…[Read more]

Ett litet sarkastiskt skratt lämnade den unga mannens något svullna läppar, och han hostade genast som resultat för ansträngningen. Han drog ett rossligt andetag för att lugna sig själv – hade han någonsin varit så törstig förr? Och här oroade han sig över sin luta då han kanske inte skulle överleva morgondagen.
‘Det är inte allt för bekvämt, ne…[Read more]

Eärmelindo log, men tackade artigt nej till erbjudandet och tillät istället Luka spendera kvällen så som han önskade. Ett behagligt lyster låg över staden då den var belyst av de tusentals lyktorna under natten, så som stjärnhimmelen man kunde glimta ovan ifall man råkade befinna sig på en plats där grenarna inte täckte skyn. Gryningen därp…[Read more]

Paladinen böjde lätt på huvudet i ett accepterande över hennes förslag.
‘Om ni önskar att jag tilltalar er vid ert namn, kan ni använda mitt förnamn med om det behagar er, min dam.’ svarade Caspian, och betraktade katten lite fundersamt. Det fanns någon slags skepticism i blicken, trots allt hade han inte rest med en sådan varelse förut och han fö…[Read more]

I hörnet i samma cell hade en figur suttit livlös och tyst i ett av hörnet, och vid första anblick hade man kanske trott att han var död. Faktum var snarare att han fått ordentligt med stryk av vakterna och tuppat av. Ett smärtfyllt stön lämnade hans läppar då han började få tillbaka sina sinnen, och smärtan började pressa mot hans medvetandes ka…[Read more]

Xharin tog sig samman igen, hoppades på att han inte gjort bort sig helt och granskade fjällen? Han hade nog trott det var en slags märklig tatuering och inte tänkt närmre på det efter han träffat henne. Han log tillbaka åt hennes ursäktade min, nej nej det gjorde då inte honom något. det var därför hon var lite udda. Men på det hela tyckte han de…[Read more]

Audgisil studerade Eirik en stund med sina ljusblåa ögon, men var för trött för att argumentera om saken just då och förblev tyst. Istället vände han blicken till Ranghildr, för även om han hade kunnat förklara vad som skett fann han att orden inte räckte till. Detta var något som passade bättre för en mor att tala om – hur Maeve hade blivit utn…[Read more]

Alven gick ut efter honom, och stod en stund i tystnad innan han tog till orda igen.
‘Jag ska be en yngre alv besöka dig imorgon, så att du inte tynar bort i tristess.’ sa han med ett litet roat leende över hur de unga och dödliga alltid tycktes vilja att allt skulle hända med en gång.
‘Hur låter det?’ frågade han, och såg hur några alver jus…[Read more]

Han såg väl mer förbryllad ut över skrattet och suckade tyst. Xharin misstänkte nog att hon skrattade åt honom, men vad gjorde det han flinade lite själv hon hade ett mycket smittsamt skratt måste sägas. Tillslut småskrattade han med, det var väl tur att han kunde skratta åt sig själv ibland så uppstyltad var han inte; alltid. Han måste ha låti…[Read more]

Sandor betraktade drottningen där hon stod, och lyssnade till hennes ord. Det fanns något beundrande där i hans ögon och han tog in hennes mod över att stå där och tala så självsäkert inför alla de samlade. Hon inspirerade åtminstone honom med sitt sätt att vara där i all sin enkelhet, utan att befästa sin auktoritet med guld och juveler, utan…[Read more]

Det tycktes som hon slappnat av lite nu, det var bra, så han hade inte gjort något för konstigt igen. Alltid något men det skulle nog komma fler tillfällen att göra bort sig eller säga mer än han tänkt. Enda baksidan med att ha funnit en person att resa med.

Xharin höjde på ögonbrynet just då hon sade ”uppe på land”? Vänta lite? Va? Trollkarle…[Read more]

Den gamle alven log lite melankoliskt, och såg ut genom ett av fönstren lite frånvarande en stund. Han tyckted bortkopplad från nuet en stund som var något längre än bekväm för dödligt folk, med minnesbilder som passerade framför hans ögon. Till sist tycktes han återvända, och vände blicken mot Luka.

‘Det är länge sedan vi haft en drake bland o…[Read more]

Ëarmelindo log svagt åt hans fråga, och skakade på huvudet.
‘Nej, jag står bara i gläntan och väntar då någon nykomling anländer, om jag inte är där för att njuta av vyn. Den har ett speciellt lugnt som jag alltid funnit behagligt.’ förklarade alven stillsamt.
‘Följ mig, så ska jag visa dig var du ska bo.’ sa han, och tillsammans vandrade de bla…[Read more]

Audgisil log lite över ungdomarnas ordväxling, och skakade lite på huvudet. Allt hade alltid varit en tävling mellan dem, men samtidigt gjorde tävlingen dem starkare, och med tiden skulle de alla behöva vara så starka de kunde.

‘Ge mig lite tid med flickan, så ska jag göra vad jag kan för henne.’ sa völvan till sist. Audgisil tvekade först, men…[Read more]

Xharin småskrattade lite , hon var då för lustig som om han ens sett en ängel än mindre lyckats fånga en. MEN tanken var intressant. Lite för intressant; för om han kunde så skulle han kunna fråga mer om tornet och kanske det även skulle bli lättare att uppnå vissa mål. Fast änglar fanns väl ändå inte längre så..

Trollkarlen harklade sig, men b…[Read more]

Alven log lite, och det var som om han kunde ana alvens oro. Ett litet skratt lämnade hans läppar och han fortsatte vandra längs med avenyn, hans långa ljusa hår som gyllene silverstrålar som fladdrade med hans ljusa kläder i hans rörelser som hade något onaturligt graciöst över sig. Han knäppte sina händer bakom ryggen, och såg från staden t…[Read more]

Audgisil satt på huk framför Maeve med ryggen vänd mot Eirik, och då sonen talade vände han huvudet bara så lätt åt sidan utan att riktigt se på honom men ändå tilltala honom.
‘Sa vi inte åt er att vänta utanför?’ frågade Audgisil, inte hårt, art eller högt. Han behövde inte ta sådana knep för att visa då han var missnöjd, för han hade aldrig v…[Read more]

Undra vad hon funderade över? han frågade inte men tyckte det så lite roligt ut hur hon knöla ihop ansiktet medans hon tänkte.

Han såg mycket glad ut, detta var vist en kvinna som hade koll på sina legender! Han var inte van att hitta människor som hade koll om han nu sade något alls om sitt torn då. Han var till naturen mycket förtegen…[Read more]