Alven gick ut efter honom, och stod en stund i tystnad innan han tog till orda igen.
‘Jag ska be en yngre alv besöka dig imorgon, så att du inte tynar bort i tristess.’ sa han med ett litet roat leende över hur de unga och dödliga alltid tycktes vilja att allt skulle hända med en gång.
‘Hur låter det?’ frågade han, och såg hur några alver jus…[Read more]

Han såg väl mer förbryllad ut över skrattet och suckade tyst. Xharin misstänkte nog att hon skrattade åt honom, men vad gjorde det han flinade lite själv hon hade ett mycket smittsamt skratt måste sägas. Tillslut småskrattade han med, det var väl tur att han kunde skratta åt sig själv ibland så uppstyltad var han inte; alltid. Han måste ha låti…[Read more]

Sandor betraktade drottningen där hon stod, och lyssnade till hennes ord. Det fanns något beundrande där i hans ögon och han tog in hennes mod över att stå där och tala så självsäkert inför alla de samlade. Hon inspirerade åtminstone honom med sitt sätt att vara där i all sin enkelhet, utan att befästa sin auktoritet med guld och juveler, utan…[Read more]

Det tycktes som hon slappnat av lite nu, det var bra, så han hade inte gjort något för konstigt igen. Alltid något men det skulle nog komma fler tillfällen att göra bort sig eller säga mer än han tänkt. Enda baksidan med att ha funnit en person att resa med.

Xharin höjde på ögonbrynet just då hon sade ”uppe på land”? Vänta lite? Va? Trollkarle…[Read more]

Den gamle alven log lite melankoliskt, och såg ut genom ett av fönstren lite frånvarande en stund. Han tyckted bortkopplad från nuet en stund som var något längre än bekväm för dödligt folk, med minnesbilder som passerade framför hans ögon. Till sist tycktes han återvända, och vände blicken mot Luka.

‘Det är länge sedan vi haft en drake bland o…[Read more]

Ëarmelindo log svagt åt hans fråga, och skakade på huvudet.
‘Nej, jag står bara i gläntan och väntar då någon nykomling anländer, om jag inte är där för att njuta av vyn. Den har ett speciellt lugnt som jag alltid funnit behagligt.’ förklarade alven stillsamt.
‘Följ mig, så ska jag visa dig var du ska bo.’ sa han, och tillsammans vandrade de bla…[Read more]

Audgisil log lite över ungdomarnas ordväxling, och skakade lite på huvudet. Allt hade alltid varit en tävling mellan dem, men samtidigt gjorde tävlingen dem starkare, och med tiden skulle de alla behöva vara så starka de kunde.

‘Ge mig lite tid med flickan, så ska jag göra vad jag kan för henne.’ sa völvan till sist. Audgisil tvekade först, men…[Read more]

Xharin småskrattade lite , hon var då för lustig som om han ens sett en ängel än mindre lyckats fånga en. MEN tanken var intressant. Lite för intressant; för om han kunde så skulle han kunna fråga mer om tornet och kanske det även skulle bli lättare att uppnå vissa mål. Fast änglar fanns väl ändå inte längre så..

Trollkarlen harklade sig, men b…[Read more]

Alven log lite, och det var som om han kunde ana alvens oro. Ett litet skratt lämnade hans läppar och han fortsatte vandra längs med avenyn, hans långa ljusa hår som gyllene silverstrålar som fladdrade med hans ljusa kläder i hans rörelser som hade något onaturligt graciöst över sig. Han knäppte sina händer bakom ryggen, och såg från staden t…[Read more]

Audgisil satt på huk framför Maeve med ryggen vänd mot Eirik, och då sonen talade vände han huvudet bara så lätt åt sidan utan att riktigt se på honom men ändå tilltala honom.
‘Sa vi inte åt er att vänta utanför?’ frågade Audgisil, inte hårt, art eller högt. Han behövde inte ta sådana knep för att visa då han var missnöjd, för han hade aldrig v…[Read more]

Undra vad hon funderade över? han frågade inte men tyckte det så lite roligt ut hur hon knöla ihop ansiktet medans hon tänkte.

Han såg mycket glad ut, detta var vist en kvinna som hade koll på sina legender! Han var inte van att hitta människor som hade koll om han nu sade något alls om sitt torn då. Han var till naturen mycket förtegen…[Read more]

Alven tycktes nöjd över vad Luka hade visat honom, och hans främmande och oändligt djupa sinne drogs långsamt ifrån honom. Värmen och visheten som fanns där försvann, och lämnade kanske Lukas sinne i en gråare tillvaro. Men då de stod där igen, ansikte mot ansikte, hade han ett varmt leende på sina läppar.
‘Jag hoppas du kan förlåta mig, L…[Read more]

Völvan betraktade allt framför sig i tystnad, och vad hon såg tycktes nöja henne. Hon hade hört gudarnas röst genom Maeve och var än en gång övertygad om att släkten Ulfhedna var ämnade att styra, och således också ämnade för något stort. Kanske inte bara för dem själva utan för hela deras folk.

Medan völvan och Maeve såg varann i ögonen reci…[Read more]

Xharin funderade på om han just skrämt henne, för hoppnings vis inte hon verkade inte vara lättskrämd precis inte om hon nu ville följa med till en skog folk sade att ingen kom ut ifrån. Men istället verkade hon bara nyfiken på hans torn av alla saker. Trollkarlen log blekt; hur förklarade han det? Skulle han ens göra det? Undrade om hon hört l…[Read more]

Eärmelindos sinne var starkt, och även om han inte höll kvar Luka med våld så var det svårt att dra ifrån sig hans sinne. Det uråldriga som var hans tankar tycktes röra sig i komplicerade och långa tankemönster svåra för vanliga dödliga att sätta fingret på. Alvens sinne försökte lugna ned Luka med varma sinnesbilder om honom själv. Han var Lu…[Read more]

‘Visa dig för mig…’ sa völvan, hennes gröna ögon intensivare än förr. Det låg makt i hennes ord, som gick djupare än vanliga ord och kanske till och med djupare än magi.
‘Visa mig, Oden, vad du genom ditt kärl i denna flicka gjort. Visa mig vad din vilja är.’ völvans medvetande rörde vid Maeves, och de verkade båda försvinna ut ur deras kroppar,…[Read more]

Aines sätt att tilltala Caspian fick honom att stanna upp ett ögonblick. De senaste åren vid Paladinorden hade han så gott som behandlats som en jämlike utan sina gamla titlar. Det fyllde honom med någon slags nostalgi och självvikt som han samtidigt visste att han var tvungen att avfärda i denna roll. Men då igen borde han kanske inte ha presente…[Read more]

Alven betraktade Luka med de intensiva isblå ögonen, och tog ett steg närmare. Hans kläder rörde sig med hans mjuka rörelser nästan som rinnande vatten.

‘Se in i mina ögon, Luka.’ sa han stillsamt och då Luka gjorde som han bad sträckte alven ut med sitt sinne mot Lukas. Deras medvetanden rörde vid varandra och Eärmelindos främmande, uråldriga oc…[Read more]

Xharin log roat åt henne, han gladde sig åt att ha funnit någon som inte tyckte han var spritt språngande galen eller ägnade sig åt jakten på något omöjligt. Nu återstod det väl bara att försöka att inhandla förnödenheter och liknade något mer skulle han inte behöva.

Han skrattade lite torrt: “Det min nya vän var vad de sade om mitt torn också.…[Read more]

Audgisil såg på Ranghildr, och sedan Gerda, innan han med en suck reste sig. Han visste själv det var bäst att stiga åt sidan, så han inte skulle bli frustrerad på völvan då hon uttalade sina spådomar. Inget var hugget i sten, det visste han. Men Gerda var familj, och han var tvungen att respektera Ranghildrs önskan att blanda in henne.

Ge…[Read more]