Gharf hade helt missat den lilla flickan i snöyran, men hade inte tid att stanna upp och reflektera då fler döda dök upp i stormen. Så han svingade sitt svärd i långa swoshande rörelser som drunknade i vinden och kunde känna motståndet som vibrerade upp i armarna då det träffade fiender här och där.

‘Vi måste röra oss!’ ropade han genom vinden ti…[Read more]

Så som mörkret skingras på dagen återvänder det också om natten, och skuggorna tog stilla tag i Djans hjärta. Han var inte längre ensam, och hålet hans mor lämnat i honom då hon övergett honom i döden var plötsligt fyllt av en kärlek. Som den kärlek bara en mor har till sina barn. Men det var en sträng kärlek, en kärlek som inte gav utrymme för mi…[Read more]

Ett ekande djupt skratt som både lät hatiskt, mörkt och kärleksfullt lockande på samma gång fyllde det ekande utrymmet där han stod.
‘Vill du verkligen veta vem jag är?’ frågade hon, rösten verkade komma från flera håll.
‘Nå väl, vänd dig om…’ sa rösten stilla, och bakom honom kunde han höra de skrapande rytmiska stegen som så många hade djup a…[Read more]

Då Djan rotade omkring i Seras huvud och i hennes sinnen fanns det först bara en känsla av något som var annorlunda. Det kunde så klart bara vara faktumet att alla sinnen fungerade olika, och hade olika melodier – så att säga – på samma vis som alla platser var olika. Men det var något som alltid fanns där, något som bevakade honom. Och det var in…[Read more]

Kvithera fann hela ordväxlingen tämligen underhållande, och gissade ändå att Saga sa vad hon sa för att få behålla sin heder. Men hon gjorde inget problem av det, trots allt skulle hon inte heller vilja försöka häva öl med det sällskapet som fanns här. Då Jasper började tala igen vände hon sin uppmärksamhet till honom, och hummade lite över…[Read more]

Kvithera betraktade Saga lite roat, och samtidigt med ett höjt ögonbryn. Samma min som man hade då man såg någon som gjorde något lätt groteskt, och lätt imponerande på samma gång.
‘Kvithera… Trevligt att träffa dig Saga.’ sa hon lite släpande, lite vaksamt, lite osäker över vad hon skulle tycka om hela denna situation. Plötsligt satt de där al…[Read more]

För allt hans smygande så spelade det inte så stor roll, trots att Encaz var gammal var han inte döv. Och heller var han inte blind. Dörrens knarrande kunde lika väl varit ett stort skrik i den spända tystnaden som låg mellan Encaz och flickans pladdrande. Gubbens uppmärksamhet vände från den så kallade flickan till den andra bakom honom och h…[Read more]

Encaz hummade något för sig själv, han hade precis tänkt återvända till sitt arbete då flickan började pladdra igen. Och inte ens han i hans fokus kunde missa hennes patetiska försök till att förföra honom. Eller att försöka få bort honom från hans arbetsrum. Det hela gjorde honom misstänksam, för att inte säga det minsta. Bäst att ta reda på vad…[Read more]

Encaz var så djupt inne i sitt arbete att han knappt var medveten om rösten och rörelserna i arbetsrummet först. Men det var som om en envis fluga irriterade honom, och till sist fick han höja sin blick irriterat från sitt arbete.
‘Vad?!‘ snäste han irriterat över avbrottet i sitt arbete. Han hade så klart fortfarande sina glasögon med alla dess…[Read more]

De hade så klart inte brutit sig in i vilken gubbes herrgård som helst. Nej detta var herrgården som tillhörde den berömde magikern Encaz. Dessutom var han inte bara en berömd magiker, utan här var han Encaz, den första magikern.  ‘Vad har jag sagt?’ kunde man höra hans stämma, en ilsken farfaderlig röst.

‘Ingen ska under någon som helst omstän…[Read more]

För Sandor var det tydligt att Vasilij inte hade återhämtat sig från striden än med tanke på vad han såg framför sig nu, och likaså hade striden påverkat översteprästinnan på något vis. Hade hon haft en vision? Han hade dock inte tid att ge det mycket mer tanke just då. Men trots det kunde han inte neka de märkliga saker han sett i staden. De märk…[Read more]

Här ute fanns det inget som hindrade hans kraftiga hugg och svepningar med tvåhanssvärdet. Då Feylin tar hand om den odöda han tillfälligt knuffat bakåt vände han sig om. och med hugg som själva gav ifrån sig dova swoshande läten som vinden stoppade han dem med. Men hur länge det skulle kunna fortsätta visste han inte, denna kalla vind gjorde…[Read more]

Det gick så klart inte förbi Gharf att dessa två kvinnor inte hade mycket respekt för honom, och för att vara ärlig gjorde det honom inte mycket. Han stod för det han gjort, på samma vis som Feylin envist och stolt marscherade förbi dem. Vad annat kunde han göra än att skaka lätt på huvudet åt ungdomens dåraktighet, men samtidigt hade han varit…[Read more]

Rösterna som når Gharfs öron fyllde honom med lite kraft och hopp. Delvis för att det gav honom ett mål, och delvis för att de behövde alla krigare de kunde få denna dag. Då han hör fler döda komma in efter honom ger han dem bara en blick, men fortsätter framåt. Trots allt var han snabbare än dessa varelser som en gång varit människor han…[Read more]

Barastars ledare Gharf var en man som började närma sig sextio år. I sin ungdom hade han varit deras främsta kämpe, och det hade gett honom positionen han hade idag. Under årtionden han suttit på Styrkans säte hade ingen lyckats besegra honom i tvekamp, och senast hade varit bara några veckor sedan. Han skulle inte erkänna det eller visa det offen…[Read more]

Utanför höll resterna av Karms armé på att samla sig, hjälpa och rädda de de kunde, samla ihop kropparna på de som var kvar. Så snart de kunde skulle de mobilisera sig och återvända till Hannadon, men Sandor hade en del diplomatiska ärenden att avsluta först.  Det enda som höll igång honom just nu var ren beslutsamhet och viljestyrka. S…[Read more]

Den rödhåriga flickan höjde ett ögonbryn åt hans ordlek, och skrattade lite åt det hela med en skakning på huvudet som fick hennes hår att yra omkring lite, nästan som eld i det behagliga skenet inne i värdshuset. I hans ord kände hon igen sig allt för väl, och var nästan förvånad. Trots allt var den överväldigande majoriteten av de som studerade…[Read more]

Ett handtag sa mycket om en person, och hans stadiga och snälla – nästan för försiktiga – grepp sa att han var en person som sällan tog för sig eller stod i rampljuset. Det sa också att han inte var en person som ofta kom fram och talade med främlingar på detta vis, och det gjorde henne något nyfiken över hur det kommit sig. Likaså berättade h…[Read more]

Då Jasper dök upp vid Kvithera gav hon honom en lite vaksam blick. Hon kunde inte minnas när någon varit trevlig mot henne för trevlighetens skull, och sedan hon kom hit hade hon hållit sig mest för sig själv förutom då hon skapat oreda omkring sig. I vanliga fall skulle hennes uppmärksamma blick ha märkt honom långt innan han dök upp vid henne…[Read more]