Kiel vågade knappt andas då alven öppnade dörren, och de tycktes stå där i en evighet. Men det var tyst, och ingenting hände. Varsamt pressade Kiel upp dörren och kikade in. Ingen där. Men snarare kunde man höra ljudet av muntert prat utanför vakthuset, och se ljuset av lyktor genom ett av de grumliga fönstren. Kanske de var ute och rökte, elle…[Read more]

Ayperos mötte ljusets ord med en apatisk kyla, som om hennes närvaro och plötsliga uppenbarelse inte hade någon effekt på honom. Sant var att han inte hade sett henne på länge, men lika sant var att hon lika länge varit bortom hans tankar. I korthet hade han antagit att hon var död, och världen hade varit en enklare plats för det. Nu då hon var…[Read more]

Asgeir verkade lite förvånad och ställd över hennes plötsliga vändning i tilltal och energi, och gav ifrån sig ett litet osäkert leende. Många hade försökt utnyttja honom för hans fars ställning, men utan nytta. I norden var man tvungen att förtjäna sitt namn, och i slutändan spelade det inte allt för stor roll vems son eller dotter man var.…[Read more]

Hon kände adrenalinet pulsera då ljudet av nycklar skramlade, och dörren plötsligt öppnades. Med nöd och näppe hade hon hunnit ur synhåll, men hon var rädd för att hon inte varit snabb nog att ta sig upp för trappan till den andra våningen. Nu fanns det inte tid längre för att smyga och vara försiktig – hon var avslöjad – och det enda hon kunde…[Read more]

Asgeir betraktade den märkliga kvinnan med ett något förvirrat ansiktsuttryck. Vad var det hon talade om? Hon verkade heller inte riktigt förstå vad han talade om, men åtminstone erbjöd hon honom sin hjälp – vilket var något han inte hade förväntat sig. Frågan var om han kunde lita på henne? Men just nu hade de ont om tid, och om hon kunde hjälpa…[Read more]

Desto längre striden pågick, fick Arand långsamt känslan av att detta var en strid de inte kunde vinna. Men han var envis, och bara han kunde släppa lös bärsärken kanske det kunde distrahera Ayperos tillräckligt för att de skulle kunna såra honom. Den dödliga dansen fortsatte tills ett ljus plötsligt fyllde salen, och Arand var tvungen att…[Read more]

Resan genom Karm var relativt händelselös. Även om det var oroligheter på gång var det få som verkligen hade någon större önskan att beblanda sig med ett sällskap som deras. Resan genom landet tog dem drygt en månad av intensivt resande, under vilken de konverserade lättsamt då de inte var för fokuserade på resan framåt – men de lärde stadigt k…[Read more]

Asgeir tvekade lite då han hörde hennes röst. Den verkade genuint överraskad och fylld av rädsla. Det kunde så klart också Turins män – eller i detta fall kvinna – vara men han tvivlade på det. Trots allt verkade hon något malplacerad i det hela, och hade ett utseende som fick honom att tvivla att hon var på någons sida. Kanske en völva, elle…[Read more]

Sandor som främst observerat och gett order nickade eftertänksamt åt Nicolaus förslag. Han förstod viken av hans ord, och samtidigt var det även dags för honom att stå sida vid sida med sina män. Trots allt, vad var han för konung om han bara var beredd att observera? Hans nickning var beslutsam, och hans ögon hade en glimt av iver i sig.
‘Ja,…[Read more]

De vackra höstlöven och frosten som så vackert ramade in dem gav inga intryck av att det någonsin skulle skett – eller kunde ske – något våldsamt i denna plats. De vittnade ingenting om den pågående konflikten och långa kriget som förpestade Kaldrland, men i slutändan slutade vissa aldrig törsta efter blod… och blod ledde oftast till mer blod. D…[Read more]

Konungen lyssnade på Nicolaus förslag, och gav sitt samtyckte. Denna dag skulle Karms och Märehns taktiker som så många gånger använts mot varandra åtminstone denna gång förenas till en. Kanske var det en historisk dag, att se de två strida vid sida på detta vis, för även om de var allierade enligt lag var det sällan de stod som riktiga vapenb…[Read more]

Gatuflickan tog risken och pressade sig lite närmare golvet. Tydligen blev det en affär, trots den hisnande summan pengar som var i fråga. Frågan var om hon skulle försöka följa köparen och plocka lite guld, eller handlaren. I slutändan var valet inte speciellt svårt, för hon fick en känsla av att köparen inte skulle tveka med att döda henne p…[Read more]

Ayperos lät sin blick fara över slagfältet och fäste sig på Märehns kavalleri som red sig genom linjerna, och han kunde inte annat än att ge ifrån sig en fnysning av avsmak.
’Tror de att de kan skrämma oss med dessa bevingade ryttare?’ frågade han högt i luften. Bara Nenya var närvarande och kunde kommentera påståendet om hon så önskade.
’Kanske d…[Read more]

Ovanför på vinden gömde sig en liten figur. Hon låg platt på golvet, med ansiktet pressat mot plankorna så hon kunde se ned på vad som hände genom en liten springa i golvet. Dammet kittlade hennes näsa, men hon hade länge sedan lärt sig att kontrollera sig och hålla sig tyst som en mus. Hennes klara blåa ögon betraktade varorna där inne. Några vä…[Read more]

Ayperos stod stilla en lång stund och hade ett underligt lugn över sig där i stormen av striden, medan han studerade vad som skedde nedanför dem. Nästan som en staty stod han, tills han till sist rörde sig igen genom att vända sina mörka ögon mot Nenya.
‘Vi har kungligt besök, bäst att välkomna honom.’ sa han med ett vasst leende.
‘Se till att ha…[Read more]

I tumultet vid den östra porten hade Aethriatan hjälpt upp sin hustru då fienden började retirera. För ett ögonblick försvann Maeve och Nenya från hans synfält då fiender och fränder rusade omkring i kaoset. Han oroade sig för att Nenya skulle dräpt prinsessan, för i sanning var han inte allt för orolig för att Nenya skulle ge sig så lätt om hon…[Read more]

Kiel betraktade alven bakom sig, men hennes protesterande hindrade inte honom att fortsätta smyga längs med korridorerna. Trots allt hade lutan ett starkt sentimentalt värde, och skulle han inte komma därifrån utan den var det knappt värt att komma därifrån alls. Eller så kändes det åtminstone, så han var tvungen att försöka.
‘Jag litar på dina…[Read more]

Davant hade så klart rätt i att det fanns mycket Ayperos berättade, saker han inte berättat åt någon. Inte ens åt Nenya, som han anförtrott med det mesta. Men i sanning så hade Ayperos aldrig ljugit, och var alltid sanningsenlig i det han sade, även om det ofta kunde tolkas och uppfattas på olika vis.

‘Jag måste väl få ha några hemligheter?’…[Read more]

Ayperos avgrundsmörka ögon studerade den ljusa varelsen framför sig och magin den utförde för att rädda den obetydliga mannen han nästan dödat. Något nonchalant hade han precis tänkt svara innan lågorna omfamnade husen omkring dem på torget kring porten. Omkring dem ropade krigarna av förvåning och rädsla, men det var Ayperos döende trupper…[Read more]

Ayperos lyssnade på då Davant försökte hitta ursäkter för varför det inte skulle bli så som Ayperos hade bestämt. Det hela var lite roande, samtidigt som det var irriterande och försummade onödig tid. Inte för att Ayperos hade bråttom. Så han lyssnade på Davants rabblande, innan han gav Nenya en blick för att sedan se på Davant igen.
‘Nenya var…[Read more]