Faegrim höjde ett ögonbryn åt uppvisningen, för honom såg det inte ens påklistrat ut med gesterna hon gjorde. Men så hade han ju inte sett henne innan förtrollningen hade gjorts.
‘Vad är det för ett gäng?’ undrade Faegrim lite oskyldigt, trots allt var han inte så insatt i tjuvgillena och allt annat som styrde Celeras under ytan. Han såg sig nyf…[Read more]

Arlin gav lilla Alma ett varmt leende följt av en nickning, och även om han inte spenderat tid med den unga flickan hade han känslan av att hon var lika skarp som sin mor. Men med något behagligare temperament. Däremot vändes hans uppmärksamhet till Nilla, som han betraktade med ett lite mera genuint leende. Hennes instruktioner var enkla, men de…[Read more]

Nashwar kunde inte låta bli att bli imponerad av omgivningen, det var ett vackert palats, det fanns ingenting annat att säga om det. Ett leende smög sig på henne då det faktiskt sjunk in att hon skulle få träffa drottningen. Hon hade stött på extravagans förut, hon hade varit på besök både till högt uppsatta inom det militära, men även bland and…[Read more]

Tirrins giftiga ord gjorde Arlin illa till mods, trots allt var hennes humörsvängningar smittsamma och fick det att krypa under hans skinn. Hon var en ung och intelligent flicka som förstod mer än de flesta i hennes ålder, men i denna fråga verkade han inte kunna nå fram till henne. Han hade svårt att förstå avundsjukan, trots allt var hans väns…[Read more]

Arlin himlade med ögonen lite smärtsamt åt Tirrins kommentar.
‘Den… fina kvinnan som du kallar henne… har något min far vill ha. Något din far inte gett oss.’ förklarade han.
‘Om hon och jag skulle gifta oss, skulle hennes far ge oss krigare som vi kunde använda för att skydda min familj, och mitt hem. En väldigt ond man dödar och bränner n…[Read more]

Arlin gav Tirrin ett litet sorgset leende. Trots allt var världen inte så enkel.
‘Om jag kunde. Det är din far som bestämmer, och min med.’ sa han lite ursäktande.
‘Du vet att jag skulle stanna här med dig om jag kunde, Tirrin, eller ta dig med mig så du skulle få se Draksten.’ Hans blick höjdes flyktigt mot dusterna och underhållningen som pågic…[Read more]

Arlin himlade lite med ögonen åt Tirrins vassa ord och den ogillande attityden som radierade från henne. Och sanningen var att den inte gjorde gott för honom, då han såg Tirrin som sin enda vän där i Kaelred. Trots allt hade han lite dåligt samvete, vilket mest hade att göra med hur han inte haft lika mycket tid med Tirrin som vanligt.…[Read more]

Ithia hälsade på Wreax enkelt innan hon satte sig ned bredvid Kheezai. Det var en behaglig frukost, som påminde henne lite om hennes egen barndom, även om detta var av den enklare sorten i jämförelse med vad hon hade varit med om i Iselem. Men jämfört med vad hon åt i templet var detta en festmåltid, givetvis. Hon kunde inte annat än att nicka…[Read more]

Faegrim gav sin vän en hastig blick, men hans ögon var fäst på den trollska figuren som uppenbarat sig som ur en saga framför dem. Han var så försjunken i sina tankar att han knappt hörde hennes fråga innan han harklade sig.
‘…Faegrim! Det är mitt namn, alltså.’ sa han och rodnade generat över sin oartighet över att ha stirrat så.
‘Sätt di…[Read more]

Taewyn nickade vid passliga tillfällen över Aeriels berättelse, och det hela lät väldigt ståtligt och sagolikt på något vis. Hur hon berättade om alverna, och platserna, de exotiska namnen hon inte förstod men som nästan lät som musik på alvens tunga. Det var något väldigt behagligt att lyssna på henne säga de orden där de slank in i hennes utlän…[Read more]

Sloan gav Lucas en något ostadig nickning, men det verkade finnas mer mål där i hans blick än innan.
‘Så… Resa världen runt?’ hummade Sloan frågande åt Vinga och dels åt sig själv.
‘Svärdet i handen, som förr i tiden?’ sa han och tog upp sitt svärd, och granskade det kritiskt som om han inte hade sett det på fler år.

–

Nere på fältet hade spä…[Read more]

Ithia ryckte på axlarna lätt, trots allt brydde sig inte Kheezai allt för mycket om yttre framträdanden och så hade det varit sedan starten. Om Wreax inte klarade av att hantera det, ja då var han en betydligt svagare man än han försökte framstå som. Så istället låtsades hon inte om det och gav sin vän ett uppmuntrande leende.
‘Det låter fantast…[Read more]

“…Alltid.” viskade den forna kaptenen unisont med Seras mimande. Dastans blick skannade ännu en gång av salen och allt folk som befann sig i den. Än hade inte den livade och högljudda stämningen i salen avtagit. Dastan slöt sina ögon och och ett djupt andetag. Det var dags.

Hastigt, slet han ur båda sina händer ur repet som var knutet bakom ha…[Read more]

Aeriel såg åter igen på Taewyn med ett leende och nickade instämmande. Camthalion var inte någon som gav upp i första taget, direkt.
“Eh?” Den blonda skogsalven kliade sig på hakan och funderade en stund. Hon hade trots allt inte reflekterat över hur länge de känt varandra.
“Jag och Camthalion träffades först för många år sedan, innan jag tjän…[Read more]

Sloan verkade inte riktigt höra orden först, eftersom hans blick var fäst på borgen och allt ont som kommit därifrån de senaste åren. Så klart var han själv skyldig, men mycket av det hade varit för hans lojalitet till kronan och landet. Och vad hade det gett honom? Ingenting. Han vände blicken långsamt till Lucas och Vinga.
‘Ja.’ sa han, utan a…[Read more]

Ithia gav Kheezai en road glimt och ett höjt ögonbryn över synen, och ett litet skratt kunde inte undgå att lämna hennes läppar. Trots allt var synen något komisk. Nå hon hade inte varit så mycket bättre dagen innan då Kheezai väckt henne ur hennes sömn på värdshuset.
‘Frukost står på.’ påpekade Ithia.
‘Och din demonstration, ifall du glömt?’…[Read more]

Ayperos gav henne ett leende och en nickning som visade att han höll med henne. Tid hade de utan tvekan. Då de väl var vid palatset igen, och det var dags att gå skilda vägar för natten tog han några steg nära henne. Med en gest som inte var blyg tog han hennes händer i sina, och såg henne i ögonen med sina mörka ögon som reflekterade alla små lju…[Read more]

Arand fnös lite åt hennes förnärmade skämtsamhet, och påståendet om att vara kunglig.
‘Visst, visst.’ sa han med en avfärdande handgest.
‘Ursäkta mig, ers högvördighet.’ hummade han och böjde huvudet teatraliskt för henne, men det fanns ett leende där, och han kom på att det var länge sedan han bara kunnat slappna av med någon.
‘Druvor…[Read more]