Aenya verkade nästan lika förvånad som Bain över att väktaren låtit dem passera. Bara så där, utan invändningar, utan frågor, utan att kalla på rådets soldater. Vad betydde det egentligen?

Stödde Eärmelindo deras sak, eller menade han vad han sagt om en gemensam morgon och en bro mellan skogsalver och högalver? Kunde hon och Bain verkligen bli…[Read more]

Meren hade stått tyst och lyssnat till det som sades, utan att lägga sig i alltför tidigt. Det var uppenbart att ökenalven var av det mer reflekterande slaget, en sådan som inte talade om hon inte ansåg att orden behövdes. Hon lät de olika strategierna läggas fram innan hon till sist höjde handen för att be om ordet. När hon fick det tog hon ett…[Read more]

Faegrim såg på de båda händerna som slöts om varandra och det fanns något milt i hans leende över att betrakta de två oerfarna finna något djupare i varann. Finns fråga hade varit försiktig, nästan rädd, men ändå fanns där ett beslut som skulle ta dem vidare.

“Mot främmande länder, ja…” svarade han. “Men inte ensamma.”

Han höjde sitt glas m…[Read more]

Dastan stod tyst medan Sera talade. Han avbröt henne inte, lät varje ord falla över kartan framför dem som ännu en pjäs i det spel de snart skulle tvingas spela med människoliv som insats. Hans ansikte var annorlunda jämfört med kvällen innan. Det var samlat. Den varma lättsamhet som funnits kvällen innan hade lämnat plats åt den gamle general…[Read more]

Dastan lade genast märke till hur drottningens uttryck förändrades. Han log ursäktande och skakade långsamt på huvudet. “Nej, min drottning… det är jag som ska be om ursäkt.” Han gjorde en liten avvärjande gest med handen. “Det var inte min mening att göra er obekväm. Ni ställde en oskyldig fråga, och jag råkade ge ett betydligt tyngre svar ä…[Read more]

Natten gav slutligen vika.

Först märktes det bara i himlen. Stjärnorna bleknade en efter en och den djupblå himlen över öknen började sakta övergå i kalla nyanser av grått och violett. Långt bort, där sanddynerna mötte horisonten, bröt en tunn gyllene linje mörkret. Kylan låg fortfarande kvar över lägret. Små eldar glödde mellan tälten, och…[Read more]

Meren betraktade de två med varierande ansiktsuttryck, något allvarsamt då de talade om drottning Akila, och något uppmuntrande då Sera var så blyg och försiktig med att dela med sig om sig själv. En nickning av ömsesidig respekt över Dastans inbjudan till vänskapen.
“Ni säljer er själv alldeles för billigt, ers höghet, det lilla jag hört om er…[Read more]

Dastan hade knappt hunnit sjunka tillbaka i sina egna funderingar förrän Akilas harkling drog honom tillbaka till nuet. Han höjde blicken mot henne. När hon åter räckte fram vinflaskan tvekade han först, innan ett uppgivet, roat leende drog över läpparna. “Nå väl, om det är min drottnings önskan.” Orden följdes av ett lågmält skratt. Den här…[Read more]

Dastan tog varsamt emot pergamentet och lät blicken vandra över de slitna raderna. Han läste långsamt, en gång, sedan ännu en gång, innan han till slut räckte tillbaka det till sin drottning. “Hm..” Han valde sina ord med omsorg. “Att skriva direkt till Iselems drottning när utgången av ett krig ännu är oviss… det kräver antingen desperation…[Read more]

Knuffen mot axeln fick Dastan att dra lite generat på mungipan. “Det gläder mig att höra, min drottning.” Han skrattade lågt och skakade på huvudet. “Jag tror ändå att ni just lyckades ta tio år av mitt liv.” Den sista rodnaden över kinderna började sakta lägga sig. Hennes sätt att avdramatisera situationen gjorde sitt. Det var en sida av Akila so…[Read more]

Akilas ord träffade honom betydligt hårdare än den näve sand hon kastat bara några ögonblick tidigare. Dastan blinkade till. “…Jag…” Han hann inte längre innan orden fastnade någonstans mellan hals och tanke. En torr harkling lämnade honom medan blicken, för första gången sedan han klivit in i salen, sökte sig någon annanstans än mot drottn…[Read more]

“Du har rätt,” sade han lågt. “Hon var en storslagen kvinna.” Han sneglade mot Sera med ett litet leende.

När Meren tackade honom vände han sig mot henne och böjde huvudet lätt och placerade högerhanden mot sitt bröst. Hennes ord verkade göra honom en aning obekväm, inte för att han ångrade vad han berättat, utan för att han sällan lät andra komm…[Read more]

Den lilla skvätten sand träffade hans stövlar och Dastan sänkte blicken mot dem med ett uttryck av spelad förvåning. Sedan såg han tillbaka på drottningen och skakade långsamt på huvudet. “Ett angrepp mot rikets general.” Han lade en hand mot bröstet. “Jag är osäker på om lagen ens omfattar sådant.” Ett stilla leende vilade kvar innan han forts…[Read more]

Meren noterade att Sera var lite frånvarande, men gjorde ingen sak av det. En naturlig nervositet inför en svår och viktig kamp, speciellt för en så ung som henne. Hon avundades inte bördan som lagts på den unga prinsessan, hon själv åtminstone hade åren nog för att hålla huvudet relativt kallt trots pressen.
“Jag ser att ni är en analytisk ma…[Read more]

Dastan stod kvar ett ögonblick vid dörren. Den svala luften i salen var en välkommen kontrast till den brännande eftermiddagen utanför. Han förde en hand över sin renrakade hjässa av gammal vana innan han bugade djupt. “Min drottning.”

När han reste sig igen fanns ett svagt, nästan ursäktande leende i mungipan. “Jag försäkrar att min blick inte v…[Read more]

Dastan satt tyst en lång stund efter att Meren talat, med blicken på henne, som om han försökte se kvinnan bakom titeln snarare än ledaren framför honom. Till slut nickade han långsamt. “Jag tror…” sade han lågmält. “…att det krävs mer mod att göra det du gjort än att vinna ett dussin slag.”

Hans blick gled ut över öknen. “Att leda soldater…[Read more]

blbläbläb

“Tja, vi må vara unga jämfört med erat folk.” skrockade Dastan harmlöst över Merens kommentar och förde upp en strimma hår bakom örat, som hade fallit ner framför hans ansikte. Han placerade sedan sin handflata prydd av valkar från årtal av strider över sitt bröst och nickade tacksamt. “Dina ord hedrar oss, Meren.”

Dastan lät ett mjukt leende…[Read more]

Erbjudandet verkade inte falla jägaren i smaken, han gav bara en grimas i frustration över mörkeralven som kommit i hans väg och lagt sig mellan honomo ch hans byte. Vaksamt såg han på Yazfein, övervägde sin motståndare, övervägde trollet. Även om han var beslutsma på sitt mål tänkte han inte offra sitt liv för en kamp han inte kunde vinna. Nå…[Read more]