-“Det kan tänkas stämma, jag kan inte allt om världen och kommer nog aldrig göra. Vad jag förstått så har vi inte förmågan att bli alv-gammal.” Det var väl en tanke i sig som stämde. Att kunna bli så gammal skulle ju kunna ge en chansen att lära sig mycket om världen och inte det som hon själv bara hunnit göra, skrapa på dess yta.

Hon följer…[Read more]

Hon kunde inte tänka sig minnas att hon hört de som kommit att byta sina namn över tid, om man bortser från det att folk gick in i ett bindande som äktenskap för då kunde namn bytas ut.

Studerade alven, den gjorde henne nyfiken men samtidigt vaksam. Det fanns något där som fick henne att vilja avvakta och vänta, men hur kunde man göra det med nå…[Read more]

Det var lovande att höra draken skratta. Att hon inte försökte fånga henne igen var ju plus det.

Fågeln hoppar omkring lite som om att hon hade svårt va stilla när det fanns mycket att titta på.

-“Ja, jag är liten i jämförelse men svår att mätta.” Det var en sanning i sig som heter duga det.

Den nästa frågan som kom hennes väg är en som får h…[Read more]

Nog visste hon att alla väver sin magi på olika vis, ingen den andra lik i fullo. Alltid fanns det något som särskiljer dem. Hon klippte med ögonen, skrattat fick henne att få en viss klump i magen.

Att näsan kom så nära hennes hand får henne att först tro att åldern började ta ut sin rätt hos alven.

Hon visste ju att folk fick försämrade si…[Read more]

Joij kom att ge ifrån sig ett kraxande, något som gick att liknas vid ett skratt. Hon visste att det var nog så dumt att retas med en drake, speciellt som hon funnit en! Hon rös inombords när det är att värmen kom att stryka mot hennes fjädrar.

När klorna pressas ihop så skuttar hon runt lite som om att hon då visste att det var mer än började…[Read more]

Joij kände av de trådarna av magi, det var ett virrvarr, en virvelvind som yr där omkring och hon följer de med blicken.
Fascinerad, hade inte sett något liknande innan och trots formen av en fågel så kunde man nog höra de exalterande kraxandet, små skuttande och det är inte så att hon hinner ta sig undan när klorna sjunker ner.

Ett mirakel är…[Read more]

Förvånande lätt att hälla upp te, men överraskad när fatet började röra på sig så fort hon ställt ner kannan igen. Det var inte något man såg varje dag, inte alls faktiskt så det är med beundran hon studerade fatet som hade fötter, men plötsligt började gå iväg.
En huvudskakning men höll i den varma koppen med sina två händer.

-“Det förkla…[Read more]

Tegwyen kunde inte hjälpa att följa med, anledningen antagligen inte mer än att det fanns en nyfikenhet som behövde stillas!
Att det sedan var att få komma undan regnet var ju ett plus, men vatten är inget som brukade störa henne alls.

-“Är det anledningen till varför vädret var så plötsligt och överraskande..?” En viss undran. Annars bruka…[Read more]

Mörkeralver, hon försökte minnas vad hon minns om dem. Det var inte mycket mer än historier, hon lät se över på henne alven som gick framför henne. Det såg inte ut som det kunde vara en mörkeralv, eller? Hon visste inte hur de fysiskt skulle se ut. Alver hade spetsiga öron men hon visste inte större skillnad på dem mer än de var namngivna på…[Read more]

Hon fick inte ihop det, vart hade den här kommit ifrån. Det var ju inte så länge sedan hon landat, landat är att ta i men att hon då kommit att uppenbara sig här!

-“Jag.. är omöjlig.” Hon höjde ett ögonbryn, varför skulle hon vara det. Det var som kugghjulen snurrade där inne men de verkade som inte klaffa alls med varandra och det får den uppe…[Read more]

Oväder hit, oväder dit. Det var inte som om att hon kunde hjälpa sig mer än att hon blivit överraskad av vädret. Vädret som hade tagit en illa törn till att bli som det är just nu, klart det skulle spricka upp när man minst anar det.

Hon hade haft svårt att välja för stormen, det var för hon behövde hålla sig ur synhåll och det var därför hon s…[Read more]

Joij tog till skyn, hon blickade över omgivningen. Det var en viss frihet att hålla sig där uppe och hon kunde nästan känna blickarna från halvvätten som blängde efter henne. Inte för att det skapade något obehag, utan gjorde situationen mer intressant om det är att någon reagerade så där så måste ju det här vara olikt något annat hon gjort.…[Read more]

Joij såg ut ungefär som om att hon försökte koncentrera sig på att lyssna, loj som en katt? Ja fanns risk för henne att se ut så. Hon tolkar då Llwyds ord som några av de hårdare som kom hennes väg på en längre tid, men var det för att hon skulle förstå allvaret i situationen. Det må hända.

Hon sträckte lite på kroppen, den är inte stor men st…[Read more]

Att de fann hennes visande med hela kroppen något givande, lustigt är något som hon skulle kunna förstå. Hade hon skiftat skulle det bara ta onödig energi, så det fick väl hållas på.

Hon skulle definitivt vilja påvisa att det är så att prinsessan inte är ensam, om det nu inte var så att man låtit resten av sällskapet vara något bli förkol…[Read more]

Joij hörde nog vad hon sa, blicken letade sig dit och hon gav ifrån sig ett läte som nog kunde misstänkt vara som början på ett skratt om det inte vore för formen hon rörde sig i. Hon lufsar runt och svansen viftar på sig, hade garanterat kunna tugga på båda två så länge som tillfälle och tillåtelse gavs.

Det handlade om att hon var någon som u…[Read more]

Joij vred på huvudet, de röda ögonen kom att möta Llwyd när hon sa något om bra nosat. Det lockade fram ett snett leende hos henne, men det är inte mycket mer än det som kom att leta sig fram.

Den annars orädda kroppen kände väl en viss anspänning till att behöva få utlopp för något som fanns där i skuggorna en bit bort. Hon visste ju också…[Read more]

Joij visste att hon ville få se mer, men att ens få kliva över till andra sidan vore galet men det är väl speciellt och så att det var väl att om man väl passerade så var det när på en omöjlighet att hitta tillbaka. Så hon borde inte ens tänka på att hon ville få titta in där på andra sidan slöjan, igen.
-“Du.. är fin.. Joij förstår.” Det var v…[Read more]

Joij tyckte det var spännande, hon hade inte sett någon som Eir innan. Hon hade sett andra insekter, men de var ofta mindre och inte alls så roliga. De råkade gå sönder om man rörde vid dem, men hon vågade ta i mer här när hon rörde vid Eir för att hon visste inte om hennes beröring kändes. Blicken höjdes för att se upp längst Eir, hen va så s…[Read more]

Joij hade nog ingen tur alls med att ens kunna skrämma Eir, för hen tycktes älska alla former som hon tog vilket hon fann givande, fast ville hon ens skrämma henom. Eir va ju alltid så fin med henne så hon skulle nog visa henom allt hon kunde om hen bara ville. Så hon blev förvånad när hen kom fram, först givit henne lite utrymme. Hon kuttrade f…[Read more]