Skyddad från magi och omringande människor kanske, men elden som fick kyrkans fönster att explodera var en annan sak, liksom glassplittret från dessa. Drottningen hade en hand vilandes mot magen och den andra höjd mot Nenya, så när glaset kom flygandes mot henne så hann hon inte värja sig för dem helt och hållet. En skärva träffade henne över k…[Read more]

Väl framme vid källan så såg hon till att ordna en plats där de kunde sitta och vila. De var delvis skyddade av en klippavsats ovanför och värmen som steg från källan hade lämnat barmark där de slog sig ned. Luften var lite fuktig, men den var varm och hon tog av sig den tjocka pälsen hon burit över axlarna. Bättre att spara den värmen till d…[Read more]

De hade observerat från skuggorna tillräckligt länge. När häxan fick en uppjagad folkmassa att tränga in i kyrkan och slakten där nere började så var det inte mycket mening med att hålla sig i det dolda längre. Ayperos steg fram först, men Isra var precis bakom honom. Hennes ljusa blick sökte efter Nenya och när hon fick syn på henne så nagla…[Read more]

Sättet på vilket Aslög inte verkade minnas vilken dag som var vilken, hur hennes rörelser liksom var lite ryckiga och onaturliga, allt det i kombination med det döda i hennes blick var nog för att göra vem som helst nervös. Tanken på att spendera hela natten i hennes sällskap fick en klump att formas i magen, men de hade inte mycket till val. Så d…[Read more]

’Senaste gruppen fick mig nästan’… Jovisst, tänkte hon lite bistert, osäker på hur hon skulle navigera detta minfält till situation. Hur skulle de hantera Aslögs tillstånd och samtidigt hålla Bodil och hennes män i mörkret? Kanske var de två saker som inte gick att förena, och de skulle helt enkelt bara få bita i det sura äpplet och låta sa…[Read more]

Aslögs närvaro fick håret att resa sig på Maeves armar, men det var mer än bara hennes uppenbara tillstånd som väckte fruktan hos henne, det var också det faktum att hon riskerade att avslöja deras redan så knaggliga lögn om att de inte kommit till Ranheim tillsammans… Lyckligtvis var Bodil och hennes män en liten bit bort, så de kanske inte hö…[Read more]

Hennes tankar gick liksom hans till häxan som tagit Nenya och hon nickade medhållande till hans ord om att hon antingen var desperat, eller hade fått hjälp av någon eller något. Kanske… Men nej, om det var Lloth så borde de ha misstänkt det redan, eller? Hon bet sig i underläppen medan hon funderade, hennes grå ögon fästa på en punkt långt bo…[Read more]

Det var sällan Ismat kände sig vilsen, men i just detta sammanhang kände hon sig som ett bortkommet barn. Både Sera och Salim talade om henne som om hon var någon slags representant för deras tro, och hon som vanligen bara var van vid att viska förväntades nu tala med auktoritet inför dessa… Dessa barbarer. Och de hade ju trots allt rätt, hon…[Read more]

I stridens hetta var det lätt att glömma både tid och rum, och för en stund så var så fallet även nu, trots att fienden inte var levande. Ena stunden stod hon sida vid sida med Bodil, och i nästa var hon rygg mot rygg med monsterjägaren. I den stunden glömde hon bort var de var och i vilket sällskap, det var hon och han, kämpandes sida vid sida so…[Read more]

Hon hade varit säker på att Arands hugg skulle klyva draugens huvud från dess kropp, men så fastnade det bara där, halvvägs genom den tjocka nacken, och Arand tvingades ducka för sitt eget svärd. Hon kunde höra Bodils varnande rop, men monsterjägarens befallning om att ta den odödas uppmärksamhet gav henne ingen tid att se sig om. Istället ka…[Read more]

Hon betraktade honom under tystnad när han verkade sträcka sitt sinne utåt, hon kunde genom bandet de delade förnimma det som en lätt vibration i luften och hon visste redan innan han sade det att han inte funnit det han letade efter. Det var lite besvärande, förstås, men som Ayperos själv sade sekunden därefter så var det väl just när det var…[Read more]

”Nej, du är Iselems rättmätiga drottning. Jag borde buga djupare”, svarade hon med ett litet roat leende åt Seras ord, men för henne var det sanningen. Ormdrottningen må ha tagit hennes titlar, men trots det så hade framtiden aldrig varit tydligare. Sera skulle sitta på tronen, annars skulle de alla gå under, och kanske var det därför som h…[Read more]

Hon hade avrått prinsessan från den dumdristiga idén, men hade hon lyssnat? Givetvis inte. Hon hade, som vanligt, gjort precis som hon själv fann för gott. Det enda Ismat hade kunnat göra var att erbjuda en säker plats att mötas på, meddela Salim och förgäves försöka se vart detta skulle leda dem. Hon var inte säker på att Sera skulle uppskat…[Read more]

Kanske var det bara till hälften ett skämt från Bodils sida, men Maeves min surnade en aning. Hon mindes allt för väl hur Turins folk redan försökt sig på den taktiken, att dräpa henne medan hon sov. Det var lika fegt nu som då, men hon fick snart släppa tankarna på det hela. De klev ned i en dal som förvånansvärt nog fortfarande bar spår av gr…[Read more]

”Det ena behöver inte utesluta det andra. De kan få hjälpa oss på vägen först, och sen renas”, svarade hon med en liten road fnysning innan hon vände blicken mot Izotar igen och lyssnade på det han hade att berätta.

Att Nenya hölls i en kyrka i stadens mitt var både oturligt och något osmakligt, men det fanns väl något poetiskt över det hela om…[Read more]

Passet, det som hon och Arand passerat på sin väg in till Ranheim, nu låg det åter framför dem, men tydligen gömde sig en varmvattenkälla där… Om de hade vetat det hade de kanske inte behövt dräpa männen i vaktstugan för att få skydd från vädret, men det var förstås inget att grubbla över nu. Gjort var gjort och om nu ryktena om gengångare var s…[Read more]

Resan mellan Karm och Iserion var längre än hon förväntat sig, men det hade också givit henne tid att fokusera och träna, att resa sina sköldar och skärpa sitt sinne för det som skulle komma. Ändå kände hon sig fruktansvärt oförberedd när de väl nådde den dystra staden och i maklig takt närmade sig de höga murarna och den beryktade järnport…[Read more]

En del av henne var irriterad över avbrottet, över att de tvingades promenera upp i samma jävliga bergspass som de nyss lyckats ta sig ned ifrån, bara för att jaga ett påstått monster… Men den andra delen av hennes själ hade också längtat tillbaka ut dit, bort från intrigerna och till det enkla i att strida och överleva. Att hon kanske skulle…[Read more]

Nej det var verkligen inget trevligt samtalsämne, och hon hoppades innerligt att det inte skulle vara för sent för Nenya. Trots allt hade hon kommit att bli en del av Isra lika mycket som Ayperos, de hade sammanflätat sina sinnen så pass länge att frånvaron av henne kändes som ett tomt, gapande hål i själen. Men det var som Ayperos sade, världen d…[Read more]

Ju längre tid som gick desto säkrare blev hon på att detta var ett misstag. Att bege sig ut mitt under rådande krig, under vad som var tänkt att vara ett avgörande drag i kampen mot Hrafn, för att jaga odöda… Allt för att hon ville få ett par extra ögonblick med monsterjägaren, och de skulle till råga på allt inte ens vara ensamma. Hon hade kommit…[Read more]