De var förstås barbarer. Hennes tankar gick osökt till den kaldrländska pojken som hon skurit halsen av, han som på något vis lyckats förföra hennes halvsyster. Dessa människor delade samma råa, burdusa själ som Kaldrländarna och även om hon kunde uppskatta deras rättframhet så var det något inom henne som ogillade allt det där andra, som såg n…[Read more]

Hon visste att hennes mor misstyckte en aning, det syntes på den lilla rynkan mellan hennes ögonbryn, men trots det så sade hon inte emot. Det var med viss lättnad, insåg hon, då hon var van vid att hennes mor satte sig på tvären, men kanske var det annat nu. Nog för att hon kallade både henne och Arand, vilket i sig var något skrattreta…[Read more]

Svaret på hennes inbjudan hade kommit förvånansvärt snabbt men det passade henne bra. Hon hade hunnit skicka bud till Ayperos och Nenya där de befann sig i Iserion och trots att förberedelserna med armén var i full fart så var det inget som syntes utåt när delegationen från Barastar anlände till Antrophelia.

I palatset var stämningen dock annorlu…[Read more]

Vid hennes ord så reste sig hennes mor upp från sin plats där hon suttit och trots att lukten av mat som spred sig i stugan var lockande så fick det henne att må lite illa. Kanske var det allt för länge sedan hon ätit. Tacksamt tog hon istället emot den stora sleven doppade den i vattenhinken innan hon förde den till sina läppar och drack. Hon…[Read more]

Åter påmindes hon om varför hon valt att skona Vésvia, trots hennes övertramp med Fëani och hennes hand i dennes flykt. Hon var inte bara användbar, hon var också väldigt medgörlig och enkel att ha att göra med. Kanske skulle hon till och med kunna sträcka sig så långt som att säga att hon faktiskt tyckte om henne, att hon såg henne som en vä…[Read more]

Hon tog tacksamt emot flaskan med sprit som hennes mor räckte henne, även om hon nog hellre önskat att det var vatten. Hennes strupe kändes torr och rå, och när hon satte läpparna till flaskan och började klunka i sig dess innehåll så brände det så illa att hennes ögon tårades. Men det släckte den värsta törsten och dämpade den värsta smärtan oc…[Read more]

Hon visste att hon aldrig skulle förstå det verkliga djupet av sorg och förtvivlan som hennes föräldrar kände inför sin yngsta sons död, hon hade ju själv inga barn, men trots det så förvånade det henne hur oceremoniellt hennes far kastade ifrån sig Turins krossade och blodiga skalle. Kanske hade hon trott att han skulle sätta den på en påle, h…[Read more]

Där hon satt i den leriga snön och såg skeppen lägga till i hamnen så var det nästan så hon brast ut i gråt av lättnad, men ropen som skallade kring dem, som ekade mellan husen, höll tårarna tillbaka. Hon var ingen ledare, men hon förstod lika väl som Arand att den rollen givits henne oavsett om hon ville eller inte, och just då, när hon hjälp…[Read more]

Vägen från Ranheims långhus ned till dess hamn var inte särskilt lång, men för Maeve tycktes den sträcka sig i en oändlighet. För varje steg hon tog kändes det som om en liten bit av hennes väsen nöttes bort och tröttheten som hemsökt henne under de senaste veckorna tog ut sin rätt. Vreden som drivit henne hela vägen till Turins dörr hade nu lä…[Read more]

Tystnaden som föll efter hennes ord tycktes nästan öronbedövande och för en kort stund var allt tyst, tyst och stilla. Sen återvände ljudet igen när Aslögs slägga föll och krossade det som var kvar av Turin Hrafns ansikte. Hillevi skrek av förtvivlan medan hennes forna fränder försökte fly undan platsen eller helt enkelt gav upp inför det uppe…[Read more]

Hon kunde höra hans ord, såg hans läppar röra sig, men vreden lät henne inte reflektera över dem, inte nu. Senare skulle hon minnas orden och hur rädslan i Turins ögon försvunnit och ersatts av ett obehagligt lugn, ett lugn som inte borde finnas hos en man som dog så som han dog, som hon dödade honom. Men just då var det bara hans död som var vikt…[Read more]

Isra såg ned i sitt vinglas medan hon begrundande den andra kvinnans ord. Söka hjälp… Det kändes främmande, så länge som hon stått ensam, men nu var planerna i rullning och hon visste att det vore dumt att tacka nej till potentiella allianser. Frågan var bara vad hon hade att erbjuda, eller snarare, vad hon var villig att erbjuda. Hon trodde kna…[Read more]

Den hesa, tunna viskningen från Arand bröt på något vis igenom dånet av hennes eget blod som rusade i öronen och för en sekund såg hon bort från Turin, mot monsterjägaren som följt henne in i döden. Han stod där, blek och utarmad och för ett kort ögonblick tycktes vreden i hennes ögon ge vika, som för att återta kontrollen.

&nbs…[Read more]

Det var uppenbart att Maeve började tappa fattningen helt, hennes anfall var våldsamma och vårdslösa, slagen var hårda men finessen var som bortblåst. Turins hånfulla ord rann av henne som vatten, ty för sitt inre såg hon inte bara mannen framför sig, hon såg sin brors döda, uppsvällda kropp, hans blanka ögon som stirrade ut i etern. Hon kände det…[Read more]

Hon visste inte vad hon väntat sig, men hon hade trott att han skulle munhuggas med henne först, att han skulle dra ut på det hela så länge som möjligt för att köpa sig själv mer tid, att han skulle ha haft någon storsint, genomtänkt plan i rockärmen. Men han gjorde vad hon minst av allt förväntat sig och attackerade först.

”Hede…[Read more]

Skrattet var något oväntat, men kanske fanns det mer bakom det, det var omöjligt att säga. Visst var det kanske en konstig fråga, speciellt med tanke på att Vésvia utåt sett inte var inblandad i Barastars politik… Men drottningen visste att hennes inflytande sträckte sig långt, och en så känslig fråga som denna ville hon helst av allt undvika a…[Read more]

Stridens hetta hotade att ta över henne, hon kunde känna det i varje steg hon tog, desto närmre hon kom långhuset. Det var det där bekanta bruset som gjorde hennes synfält smalare och kanterna suddigare, som fick hennes hjärta att banka som en trumma i bröstet. Det hotade att svälja henne, och även om det alltid varit en del av beräkning…[Read more]

Förändringen i luften gick nästan att ta på när fränder vände sig mot varandra och gamla band slets sönder med avlossandet av en pil. Om hon inte hade varit mitt i det med yxa och sköld så hade det kanske fått henne att stanna upp men nu var det som om förvirringen och förräderiet omkring henne inte fanns. Allt hon såg var Aslög och de fiender…[Read more]

Den familjära gesten förvånade drottningen en aning, men hon visade det inte utåt, mer än genom ett litet, mjukt leende. Hon visste förstås redan det som Vésvia delade med sig av, men det bådade gott att hon pratade om det snarare än att vifta undan sina kopplingar till Barastar när Isra så uppenbart fiskade efter något där.

”Våra…[Read more]

Hon visste förstås redan det som Vésvia berättade för henne, men att hon delade informationen utan tvekan eller bortförklaringar var väl den egentliga frågan som Isra velat få svar på. Och sitt svar hade hon. Det fick henne att le.

”Jag förstår…” Sade hon med samma lilla leende innan hon ställde ned vinglaset på bordet men höll ännu händerna…[Read more]