Han hade rätt i att hon hade föga intresse av detaljerna, men hon behövde likväl få veta hur denna man förväntade sig att målet i fråga skulle levereras. I de få fall som hon faktiskt behövt leverera ett mål till en uppdragsgivare så hade det alltid varit i ett icke-levande format.

”Eftersom ni valt att kontakta mig så behöver jag knappast för…[Read more]

Det var inte vanligen den typ av uppdrag hon tog, något den här mannen säkerligen redan visste. Vanligen anställdes hon för att röja folk ur vägen, inte för att hämta dem levande, men hon hade trots allt gjort något liknande förut, och om hon kunde se till att hålla mannen i fråga utslagen under större delen av tiden så skulle det kanske inte bl…[Read more]

Hånet i hennes moders röst skar djupt och plötsligt kändes beslutet om att hålla Yazfein och deras relation hemlig inte lika fel. Om det var så här hennes mor reagerade när hon trodde att det var en äldre man som hennes dotter delat säng med, hur skulle hon inte reagera på sanningen?

”Du testar mitt tålamod, mor”, högg hon irriterat. Hon k…[Read more]

Det kokade inom henne och hon såg samma känslor speglade hos sin mor, ett faktum som inte undgick henne. Trots det kände hon sig irriterad över hur hennes mor talade till henne, och om henne.

”Han är Sandors rådgivare, inget annat”, sköt hon tillbaka kort, som om det skulle övertyga hennes mor.

”Jag råder över min egen säkerhet, något också du b…[Read more]

”Man skulle kunna tro det”, svarade hon vasst innan hon med en hand slätade till lite av det rufsiga håret, som om det skulle hjälpa henne.

”Du gör det för dig själv och ingen annan. Din plan kommer inte dra annat än olycka över den här familjen”, tillade hon hårt. Det gjorde ont att tala till sin mor på det viset, men hon hade uppenbarligen förl…[Read more]

Hennes moders ord tog luften ur henne och för ett par sekunder så stod hon bara och betraktade henne under tystnad. Hade hennes mor verkligen sagt det där..?

”Det spelar roll för mig, mor. Det spelar roll för resten av din familj. Är du så villig att följa Kettil in i döden och lämna resten av oss utan dig?” Frågade hon, denna gång inte lika…[Read more]

”Du ljuger…” Väste hon tyst fram, fullkomligt medveten om att hennes far aldrig skulle gå med på något så dumdristigt som att låta sin egen fru bli tillfångatagen.

”Den enda som är dumdristig här är du. Vad tror du att du möjligen skulle kunna få ut av ett så ogenomtänkt drag? Hrafn kommer döda dig, precis som han dödade Kettil!” Fortsatte hon,…[Read more]

Hennes ögon blev lite större, och kanske gjorde orden henne något sårad. Hennes mor hade alltid varit sträng, men hon hade aldrig blivit tilltalad som hon blev nu.
”Vad… Vad är det för fel på dig!?” Fräste hon högljutt. ”Jag vet inte vad du tror att du vet, men om jag vore dig så skulle jag inte vara så högfärdig. Jag vet vad du planerar att göra”…[Read more]

För ett kort ögonblick var hon åter ett barn i färd med att få en utskällning av sin mor, och kanske ryggade hon tillbaka en aning. Sen ersattes rädslan av ilska och hon samlade sig. Med en frustrerad fnysning drog hon på sig sina stövlar utan att snöra dem och lade sen själv sina egna armar i kors och mötte sin mors blick.

”Jag sade… Att du…[Read more]

Det tog emot att se sin mor så ledsen, och kanske borde hon ha tröstat henne istället för att försvara sig, men hon kunde inte riktigt hejda sin första impuls. Hon kunde kanske skylla på att hon inte längre hade full kontroll över sig själv, men det hade varit en lögn. Sanningen var nog snarare att hon ärvt ett hetsigt humör, ett som hon lät styr…[Read more]

Hon fann ett visst mått av tröst i att Arand trots allt verkade veta vad han skulle göra, för när det kom till magi och förbannelser så kunde hon knappast påstå att hon besatt särskilt mycket kunskap.

”Tack Arand…” Mumlade hon tyst, innan hon skakade på huvudet och gick tillbaka bort till resten av sin familj. Hennes far hade vinkat dit henne…[Read more]

När hennes blick mötte sin mors så kunde hon inte hjälpa att hjärtat liksom lade sig som en klump i magen. En rodnad hade börjat blomma ut över hennes kinder och trots att hon såg att hennes mor hade gråtit så var hennes förlägenhet större än viljan att trösta och hon log lite ursäktande. Hur i helvete skulle hon förklara det här? Hade hennes…[Read more]

Hon slöt ögonen när han smekte henne över kinden och det nya ärret där. Hans beröring var öm och behaglig och till skillnad från ärren på ryggen så fanns där ingen smärta när han rörde vid det.

”Jag borde göra det… Men det är ett problem för morgondagen”, svarade hon lite roat, utan att ge sken av att hon faktiskt kände sig något tveksam till be…[Read more]

Hon besvarade kyssen med samma leende över läpparna, njöt av värmen och känslan av att ha honom nära. Att han var glad över att hon stannade var uppenbart och hon kunde knappast klandra honom, hon kände likadant.

Med en liten suck hade hon slutit ögonen, nöjd över hans löfte, men när han frågade henne om gudarna så öppnade hon åter ögonen och…[Read more]

Hon hummade lite som svar. Tröttheten hade henne i sitt grepp och trots att hon ville fortsätta diskussionen så verkade det inte som om hennes kropp höll med henne.

”Du måste lova mig att du är extra försiktig. Ingen kan få veta…” Mumlade hon ömt, men exakt vad hon menade var tvetydigt. Kanske var det en kombination av oron kring att det fanns…[Read more]

Med mjuka fingrar tecknade hon små cirklar över hans bröstmuskler medan hon lyssnade på hans svar. Det dunkla ljuset omkring dem blev svagare och hon kunde inte hindra sig själv från att gäspa. Filten som han dragit över dem var varm och mjuk, och hans kropp så nära hennes gjorde att hon kände sig säker på något vis, hemma, insåg hon. Frostheim…[Read more]

Hon visste att hon borde gå, men hon tänkte unna sig en liten stund till i hans armar och för ett par långa minuter låg hon så, fortfarande över honom, innan hennes ben började kännas som att de skulle domna bort. Då gled hon av honom och lade sig istället intill honom, så nära hon kunde, och begravde ansiktet mot hans hals. En väldig trött…[Read more]

Hennes kropp kändes nästan darrig och hennes andetag var snabba och ytliga. Liksom honom så var hennes hud glansig av ansträngningen och hennes förut så prydliga flätor hade mer eller mindre lossnat från sin uppsättning. Några hade lösts upp helt, troligtvis på grund av hans hand som hållit ett så fast grepp om hennes hår, och nu klibbade några…[Read more]

Allt hon kunde göra då var att hoppas att ingen skulle höra dem, för hon skulle inte kunna be honom vara tyst, lika lite som hon själv skulle kunna hindra sitt hjärta från att rusa när ljuden av hans njutning nådde hennes öron. Att han dessutom försäkrade henne om att han inte skulle lämna henne igen gjorde stunden så mycket skönare. Hon…[Read more]