Hon hade alltid varit mest lik sin mor, åtminstone till humöret, och att få höra det från henne, att hon var stolt, träffade där det var menat. Maeve kunde inte hindra ett litet leende från att sprida sig över hennes läppar när hon kikade på sin mor där hon satt bredvid henne. Hennes barndoms stora idol, den som hon helst av allt hade velat efterl…[Read more]

Det var kanske sant, att de hade varit bättre om de bara vart familjen, men hon var övertygad om att det här inte var första och sista gången de såg. De hade ju alla precis samlats igen. Maeve visste ju såklart inte om sin mors planer, annars hade hon kanske varit mer tveksam till det hela.

”Över mig..? För vad?” Frågade hon lite pafft, överra…[Read more]

Så var det, trots att de var så olika som två bröder kunde vara. Asgeir hade alltid varit mest lik sin far, medan Eirik hade fått mer av deras moders förkärlek för ensamheten. Sedan han hade funnit sin förmåga att hamnskifta så hade det blivit mer märkbart och nu var det till och med så att olikheten syntes, den hade satt sig även i det yttre. He…[Read more]

Något var fel. När hon gripit tag om Akila och fångat hennes blick med sin så hade hon sett mer, mycket mer, än hon hade förväntat sig. Hon hade sett ett mörker där som hon inte kände igen, som inte var naturligt. Drottningen var inte bara galen, hon var fullständigt korrumperad, vriden på något vis.

Så tog drottningen ett steg bakåt och län…[Read more]

Hans första mening fick hennes hjärta att ta ett litet, förväntansfullt skutt, och hon kunde inte förneka för sig själv att det delvis berodde på att han i princip tackat ja till hennes frieri. Det var dock hans sista mening som fick hennes puls att öka något, och handen som låg över hans lår kramade till, uppenbart utan att hon planerat det…[Read more]

”Jasså, det gjorde han…” Hummade hon, ett litet leende spelandes över läpparna. I hennes namn, minsann, tänkte hon roat. Hon var tvungen att hantera Wreax förr eller senare, men hon hoppades ändå på att han kunde hjälpa henne att få tag på Fëani först.

Hon förde vinglaset till läpparna, men drack inte med detsamma utan snurrade bara lite p…[Read more]

När hon återvände till salen så var det i under tystnad och i sällskap med Arand. Hon visste inte riktigt hur länge hon hade varit borta, men både Eirik och hennes mor saknades, ett faktum som gjorde henne lite illa till mods även om hon gjorde sitt bästa för att inte visa det.

På samma sätt så låtsades hon heller inte om de blickar som r…[Read more]

Handen på hennes axel fick henne att stanna upp precis innan hon skulle dra upp dörren igen. Med ett litet, trött leende lade hon sin ena hand över hans där den låg på hennes axel och kramade den lätt. De blodiga knogarna verkade inte bekomma henne just då, men det måste ha gjort ont, trots att hon låtsades som inget.
”Tack Arand… Och förlåt för…[Read more]

Hon hummade som svar på sin moders ord. De var lika på det viset. Själv skulle hon bara ha rusat rakt på och försökt ha ihjäl så många av fiendens män som möjligt, men det gjordes svårt av det strategiska läge som Hrafn kallade hem. Kanske skulle hon kunna ta sig in på något vis…

”Jag antar att vi får diskutera det mer i detalj så fort vi h…[Read more]

Ångesten rev inom henne, delvis för hur illa det hade kunnat gå men också för att hon aldrig menat att såra Arand. Hon ville göra som hon alltid gjorde, ignorera de jobbiga känslorna, begrava dem någonstans djupt inom sig och låtsas som om ingenting hänt, men hon visste att hon var skyldig honom mer än det.

”Det var…” Hon harklade sig, kun…[Read more]

Den lilla historian om hur hennes barndom varit fick Maeve att le lite svagt, men hon kommenterade inte på det hela, mer än genom leendet och en kort nick. Hon var rädd att om hon sade något om det så skulle det vara sista gången hennes mor berättade något från den tiden, eller ännu värre, att hon skulle börja prata enbart om den tiden och ignorer…[Read more]

Tystnaden var tung där den låg mellan dem och hon funderade på om det verkligen hade varit rätt beslut att berätta allt hon berättat för sin mor. Kanske hade det varit bättre att tiga om hur illa allting egentligen var, men då skulle de inte få någon förvarning och det var allt annat än rättvist.

”Jag är inte samma person som jag var när jag rest…[Read more]

Hon skakade på huvudet och tog sin mors hand i sin egen, förde den bort från sitt hår och höll den istället försiktigt. Hon hade sörjt, och visst, hon klandrade sig själv, men just nu var det inte hon som behövde tröst.

”Det är okej mor”, sade hon lugnt, utan att riktigt förklara exakt vad det var hon menade. Hon höll dock fortfarande blick…[Read more]

Det var kanske lika bra att hennes mor inte avbröt, för då hade hon kanske inte förmått sig själv att fortsätta.

”Det tog för lång tid, trots att vi red så snabbt och så hårt vi kunde. När vi kom fram… Det var ingen som hade sett Kettil på några dagar”, mumlade hon innan hon vände undan blicken för att se på något annat, vad som helst som inte v…[Read more]

Svaret fick henne bara att skaka lite på huvudet. Hur kunde hon börja från början? Det var två år av händelser, vissa som dessutom inte ens var relevanta… Men hon kunde inte göra annat än att försöka.

Hon väntade dock till dess att hennes mor stängt och låst dörren och då sjönk hon ihop lite där hon satt med ryggen mot träväggen. Hon suck…[Read more]

Hon nickade som svar på sin mors ord, lättad över att ha fått det löftet. Dock var det givetvis inte så enkelt och hennes mor svarade inte genast på hennes frågor.

”Vart vill du att jag börjar..?” Frågade hon trevandes, som om hon var rädd för vad svaret skulle bli. Hon hade redan bestämt sig för att inte berätta exakt hur hon funnit Kettil, ell…[Read more]

”Jag vet det, men just nu behöver jag få veta att du kommer att svara på mina frågor också”, sade hon lågmält, innan hon något uppfodrande såg upp på sin mor, som om hon med en blick kunde tvinga henne till det.

”Jag har mycket att berätta, och en del av det vet jag inte om det är rätt att dela… Men jag måste också få veta. Jag måste få veta…[Read more]

Det var kanske sant att hon hade mycket att stå i, men i ärlighetens namn fanns det mycket hon kunde lägga över på andra, vilket hon också gjorde. De nyheter som Vesvía hade var troligen viktigare än skatter och avtal, i varje fall för hennes egen del.

”Men..?” Att Vesvía inte hade avslutat sin mening bådade inte väl. Att Wreax hade intresse f…[Read more]

Givetvis skulle det inte vara så lätt att hennes mor lämnade henne bara för att hon antydde att hon skulle vara trött, och hon visste att det inte var någon idé att tjafsa emot. Så länge hade hon lidit av att vara ensam, men nu när hon äntligen var hemma och bland de sina så fann hon att hon inte ville något hellre än att få bli lämnad ifred,…[Read more]

Moderns ord och retsamhet fick henne att skaka lite på huvudet, även om ett litet leende fortfarande fanns över hennes läppar. Hon kände sig så trött, så oerhört trött på allting, och situationen som väntade henne utanför rummet, den med Yazfein, tyngde henne fortfarande. Hon hade förväntat sig ett krig när hon återvände hem, inte två.

”Det ä…[Read more]