Hon var både arg och besviken, men tvingade sig själv att se tillbaka på honom där han satt. Han såg så sorgsen och uppgiven ut, och hans ord lät som sanningen, även om hon omöjligt kunde vara helt säker.

”Så din härskarinna gav dig ett uppdrag… Ett uppdrag som tog mer än ett år att genomföra? Under all den tiden, kunde du inte ha bemödat dig att…[Read more]

Instinktivt drog hon benen närmare sig själv, drog upp knäna till bröstet och lade skyddande armarna om dem när han sträckte sig efter henne. Hon var inte redo för det, och han verkade inse det själv när han lät sin hand falla innan den nådde henne.  Hans förklaring förklarade liksom ingenting. Hämtad? Av vem? Och varför? Kunde han inte kämpa emot…[Read more]

Ljudet av steg nådde henne som om det varit filtrerat genom ett första lager av brus. Hon hade kunnat tro att det var hennes mor, far eller någon av hennes bröder, kanske till och med Arand, men så fort hon kände håret i nacken ställa sig upp så visste hon att så inte var fallet.

Kanske i ren protest, eller för att hon inte visste om hon sku…[Read more]

Hennes mors ord fick hennes leende att bli lite sorgset, för hon kunde inte låta bli att tänka på Kettil. Hon hade nog aldrig känt ett sånt hat för någon människa förut som hon kände mot Hrafn. Hur kunde någon vara så feg att de dödade ett ensamt barn på det viset? Hon skakade på huvudet för att förtränga lite av de mörkaste tankarna.

”Jag tro…[Read more]

Det kändes som om tiden stod stilla omkring dem, när allt hon kunde fokusera på var den blick han gav henne, den sorg och smärta som fanns i hans ögon… Hans ögon, som inte ens var hans egna, precis som orden, hur ärliga de än må låta, säkerligen bara var lögner.

Hon drogs tillbaka till verkligheten när Arand lade en hand på hennes axel, de…[Read more]

”Vem vet, vi kanske kommer behöva all hjälp vi kan få mot Hrafn och hans män”, sade hon med en liten axelryckning.

Sen reste hon sig från sängen och gick fram till den lilla spegeln i rummet och betraktade sig själv där. För ett ögonblick tyckte hon inte att hon kände igen personen hon såg framför sig, som om hon hade förväntat sig at…[Read more]

Kanske var hon för lik sin mor på vissa sätt. Ingen av dem verkade vilja tala om vad som hänt när de varit frånskilda, även om Maeve själv tyckte att hon förtjänade att få veta i alla fall lite om läget i landet. Men det var kanske ett allvarligare samtalsämne, ämnet för en annan dag.

Så hon tyckte lite på axlarna åt det hela innan hon såg ned…[Read more]

Påståendet fick henne att fnysa, men det fanns likväl ett litet leende över hennes läppar.

”Då pratar vi väl inte mer om det då”, sade hon lite retsamt innan hon lutade sig bakåt mot väggen som sängen stod upptryckt mot.

”Berätta för mig istället hur ni har haft det, du, far, Asgeir och Eirik… Har Hrafn försök dräpa någon av er i sömnen?” F…[Read more]

Hennes mor hade aldrig riktigt talat om sin barndom, mer än om Ejvald, mannen som de sett som sin morfar, trots att de egentligen visste att han inte var besläktat med dem. Att Ragnhildr valde att berätta mer för henne nu var förvånande, men hon lyssnade med intresse, rädd att avbryta, för då skulle hon nog inte få chansen igen.

”V…[Read more]

Det var kanske sant, att det blev ensamt. Hon hade upplevt den ensamheten i Karm, från stunden då Yazfein försvunnit utan en tillstymmelse till förvarning eller förklaring, och efter slaget i Loradon. Efter slaget hade hon haft Arand, i varje fall på ett vis. Han hade alltid haft förmågan att försvinna iväg på annat, både fysiskt men också i sin…[Read more]

Orden fick henne att frusta till lite roat.

”En familj med skator kanske”, kommenterade hon lite drygt. Trots allt så var en egen familj inte något hon någonsin tänkt på att skaffa. Hon hade ju sina bröder, och det kändes någonstans mer sannolikt att någon av dem skulle stadga sig först. Själv hade hon alltid trott att hon skulle dö i strid, oc…[Read more]

Det kändes som att hon var ett barn igen, sittandes framför sin mor medan hon kammade ut hennes hår, och för en kort sekund lät hon sig själv njuta av stunden. När hon lämnat Kaldrland hade hon varit ung och naiv, utan några större bekymmer i världen, men den Maeve som återvänt hyste inte längre några sådana illusioner.

”Äsch, du är värre… Och j…[Read more]

Ett litet, frustrerat läte lämnade hennes läppar när hennes mor vägrade berätta vad det var hon tänkt säga, men… Hon hade inte berättat något för sin mor om allt hon frågat om, så hon skulle inte kräva något annat av sin mor heller, även om det nu såtts ett litet frö av oro i hennes mage. Hon hade ju sett blicken, och kände ilskan inom sin mor,…[Read more]

I protest skakade hon på huvudet medan hon krängde på sig sina stövlar.

”Det är inte rättvist. Om jag lovar, berättar du för mig då?” Frågade hon med ett höjt ögonbryn innan hon sträckte på sig igen och mötte sin moders blick, lika blå som hennes egen. Hon skulle ändå inte kunna njuta av någon fest, så mycket visste hon redan nu, och allvaret…[Read more]

Hon hade förstås inte menat att uppröra sin mor, men det var sanningen, och hon tänkte ofta på det. Så som hon hade funnit Kettil… Hon var glad att hennes mor inte hade behövt se det, men det var en tung sak att bära på helt själv.

”Mor…” Hon lade en tröstande hand på Ragnhildrs ena axel, men hon hade likväl en bekymrad rynka mellan ögonbrynen. ”…[Read more]

Också hon höjde på ett ögonbryn, en vana hon troligen lärt sig från sin mor och nu speglade på ett vis som gjorde det uppenbart att de trots allt var mor och dotter.

”Givetvis inte, men jag hoppas att vi inte ska behöva göra det valet”, sade hon lite fundersamt medan hon torkade av sig och började klä på sig.

”Kettil var ensam i Caras Idhrenin…[Read more]

Hennes mor hade förstås rätt, men hur skulle de kunna jaga iväg henne? Det var en komplicerad position de befann sig i, särskilt som Korallrevet och Kaldrland länge varit allierade, men nu inte längre var det.

”Jag vet… Men hon är bara ett barn. Hon kan inte i närheten av tillräckligt mycket om strid och överlevnad för att faktiskt kunna…[Read more]

Hon såg i sin moders ögon att hon inte riktigt hade släppt tanken på halsbandet, och i en omedveten gest dolde hon det genom att sluta handen kring det för ett kort ögonblick. Sen kom hon på sig själv och släppte det, för att sjunka ned lite mer under vattenytan.

Som svar på sin mors ord så nickade hon, och ett litet leende spelade i hennes mu…[Read more]

”De passar dig bättre än mig”, hann hon säga till Fëani innan deras nya bordskamrat slog sig ned framför dem och hon märkbart stelnade till. Hon hade inte hört utbytet mellan sin bror och Yazfein, och lika bra var väl det.

Då hennes far utropade en skål så höjde hon sitt glas och svepte innehållet utan att ta blicken från Yazfein där han s…[Read more]