Åter blev hon övertygad om att det varit ett bra val att ha denna kvinna kvar i sin tjänst, för inte bara var valet av klänning passande, men hon verkade också genuint vilja vara till lags.

”Ett perfekt val. Jag har en middagsbjudning med handelsgillet Bläck och det vore synd att inte göra ett intryck, eller vad säger du, Farrah?” Hon log nöjt…[Read more]

Yxan splittrades i hennes hand och hon kände hur en av de vassa bitarna metall träffade henne över näsryggen. Blotta kraften bakom det hela fick henne att se stjärnor och hon hade knappt återhämtat sig igen när staden plötsligt skakades av en våldsam explosion. Kvinnan som en gång var ljus hade försvunnit framför hennes ögon när hon av kraften frå…[Read more]

Under tystnad betraktade hon sin egen och kammarjungfruns reflektioner i spegeln medan den senare borstade, klippte och flätade hennes hår. Hon var vanligen inte någon som lagt ned särskilt mycket tid på sådana vanskliga saker som hår, men när någon annan gjorde det åt henne så var hon inte den som misstyckte. Dessutom hade hon börjat gilla uppmä…[Read more]

Stig bakåt? Backa? Hon hörde orden lämna Arands läppar men det var som om hon inte riktigt förstod vad de betydde. Allt hon förstod just då var att någon annan, något annat, ljuset, lagt sig i och gått emellan henne och hennes villebråd, att monsterjägaren skadat vampyren ytterligare, och att vad det än var som flödade från det som en gång varit…[Read more]

Kammarjungfrun var en av de få som inte verkade rädd för henne, i varje fall visade hon det inte, men hon tog sig heller inga friheter som skulle antyda en brist på respekt. Det var ett gott tecken, ty trots att hon valt att härska med fruktan till en början så var det inte så hon ville att saker skulle förbli. Det var alltid bättre att vinna sit…[Read more]

I normala fall skulle hon antagligen ha varit nöjd över att ha lyckats med att skada Ayperos på viset hon gjort, men liksom ett rovdjur inte stannar upp för att nöjas åt sitt verk så gjorde inte heller hon det. Tanken hade bara varit att döda, men när hennes yxor stoppades mitt i sina svepande hugg så fylldes hon först bara av förvåning,…[Read more]

Kanske var det tur att Ayperos plötsligt verkade talför, ty hans ord var provocerande nog för att få henne att fokusera på enbart honom. Om han hade varit tyst hade hon kanske givit sig på Arand i blodsruset, men än så länge var det bara den mörka figuren framför henne som gällde.

Hans klor var vassa och mer än en gång träffade de henne nu nä…[Read more]

Avbrottet hade kanske varit oönskat om det inte var för att det påminde henne om middagen med Vesvía, något som hon nästan hade glömt.

”Ah, perfekt”, sade hon istället med ett litet leende medan hon gjorde en avfärdande gest med ena handen åt Tipums håll delvis för att indikera till tjänarinnan att hon skulle ignorera honom, men också för att få…[Read more]

Det plötsliga ljuset hade bländat henne liksom det bländat Arand och hon hade instinktivt höjt en hand för ögonen. Hon hörde en kvinnas röst komma från ljuset och trots att hon försökte så kunde hon inte utröna vad som sades. Istället kände hon en hand sluta sig om hennes ena arm för att dra henne till sig. För en kort sekund var hon redo att hug…[Read more]

Hans skratt och fråga om det var formen hon menade fick också henne att skratta, men där hans skratt var hest och rått så var hennes klingande vackert, även om det fanns en uppenbar ton av något mörkt däri.

”Nej inte formen, den vet jag hur den ser ut. Jag menar rent… Biologiskt”, sade hon med ett höjt ögonbryn och ett litet, snett flin över…[Read more]

Tipums sista mening fick henne att rynka på näsa, men hon tog inte pennan från pappret utan fortsatte att skriva till dess att hon var nöjd med sin invit. Det var ett enkelt förslag, men kanske var det enkelheten i det hela som skulle locka Ayperos till hennes land. Hon misstänkte att det inte fanns någon anledning till att spinna in lögner…[Read more]

Hennes flin bestod när han bekräftade för henne att det var en kvinna det rörde sig om och hon underströk det genom att humma lite nöjt för sig själv.

”Så pass? Ni råkar inte veta mer om detta rykte? Om han har sådana svagheter så vore jag dum att inte utnyttja det”, sade hon nöjt innan hon åter sträckte sig efter fjäderpennan, dopp…[Read more]

Den lilla klappen på hennes axel lättade kanske hennes sinne en aning, inte för att han förklarat hur han hade tänkt att de skulle kringgå runorna, men hon visste av erfarenhet att det inte skulle behövas om läget blev tillräckligt digert, det hade skett allt för många gånger sedan hon lämnat sitt fädernesland. Kanske var det verkligen dag…[Read more]

Med sina grå ögon betraktade hon honom när han skrattade åt hennes ord, och trots att hon inte visade det så spred sig en lätt rysning längs hennes ryggrad av blotta ljudet. Han skrämde henne inte längre, inte på samma vis som förut, men än besatt han förmågan att få hennes innersta väsen att rygga tillbaka. Kanske var det bara naturligt, men…[Read more]

Hon själv skulle aldrig ha flytt om det inte var för att Arand bokstavligen drog med henne ut ur stridens hetta, men kanske var det likväl. Hon hann nämligen se hur mer än en av hennes landsfränder föll inför den bevingade vampyren innan hon ens lyckats fly ut genom dörren och vidare in i ytterligare en annan gränd. Ilskan som kokade upp inom henn…[Read more]

Hon grimaserade av smärtan när hans klor sjönk in i hennes arm, men hon sade inget om saken utan härdade bara ut för den stund det varade. När demonens klor släppte taget om henne så kisade hon skeptiskt ned på de fula märken han gjort i hennes arm, nästan som om hon fann deras blotta existens smaklös.

”Givetvis bryter ni inte ert löfte, det vo…[Read more]

Hon hummade eftertänksamt och ställde ned vinglaset på bordet igen. Fjäderpennan som hon hade i sin andra hand hade torkat och hon ämnade inte doppa den i mer bläck förens hon säkert visste vad det var hon tänkte skriva. Det var en komplicerad situation och en inte alldeles genomtänkt sådan. Visst, hon hade tänkt på det, under många sömnlösa nätt…[Read more]

Hon hade hela tiden hållit ett öga på de män hon ledde, de som nu rusade vidare in i staden efter den Märhenska förtruppen och när Arand med en mer allvarsam ton föreslog att de följde efter så var hon inte sen med att nicka och stoppa tillbaka den ena av sina yxor på ryggen.

”Nå, låt oss följa efter dårarna då och be till gudarna att idag…[Read more]

Hon hann inte säga något om deras personliga framgång innan vampyren gjorde det åt henne, och hon lät honom, det var helt enkelt inte tillfälle att skryta just då. Än hade de inte vunnit slaget, bara tagit sig en bit framåt, så hon nickade bara åt orden medan hon höll tryck mot sin skadade axel för att hämma blodet en aning, allt medan Sandor…[Read more]

När slaget träffade så kunde hon inte låta bli att flina, det var förstås inget dödande slag, men det hade lämnat ett fult, stort och gapande sår i vampyrens ena kind och skriket som följde träffen talade om för henne att det inte hade varit särskilt smärtfritt. Kanske var det därför som hon inte brydde sig om kvinnans sista slag, det som träffad…[Read more]