Tipums sista mening fick henne att rynka på näsa, men hon tog inte pennan från pappret utan fortsatte att skriva till dess att hon var nöjd med sin invit. Det var ett enkelt förslag, men kanske var det enkelheten i det hela som skulle locka Ayperos till hennes land. Hon misstänkte att det inte fanns någon anledning till att spinna in lögner…[Read more]

Hennes flin bestod när han bekräftade för henne att det var en kvinna det rörde sig om och hon underströk det genom att humma lite nöjt för sig själv.

”Så pass? Ni råkar inte veta mer om detta rykte? Om han har sådana svagheter så vore jag dum att inte utnyttja det”, sade hon nöjt innan hon åter sträckte sig efter fjäderpennan, dopp…[Read more]

Den lilla klappen på hennes axel lättade kanske hennes sinne en aning, inte för att han förklarat hur han hade tänkt att de skulle kringgå runorna, men hon visste av erfarenhet att det inte skulle behövas om läget blev tillräckligt digert, det hade skett allt för många gånger sedan hon lämnat sitt fädernesland. Kanske var det verkligen dag…[Read more]

Med sina grå ögon betraktade hon honom när han skrattade åt hennes ord, och trots att hon inte visade det så spred sig en lätt rysning längs hennes ryggrad av blotta ljudet. Han skrämde henne inte längre, inte på samma vis som förut, men än besatt han förmågan att få hennes innersta väsen att rygga tillbaka. Kanske var det bara naturligt, men…[Read more]

Hon själv skulle aldrig ha flytt om det inte var för att Arand bokstavligen drog med henne ut ur stridens hetta, men kanske var det likväl. Hon hann nämligen se hur mer än en av hennes landsfränder föll inför den bevingade vampyren innan hon ens lyckats fly ut genom dörren och vidare in i ytterligare en annan gränd. Ilskan som kokade upp inom henn…[Read more]

Hon grimaserade av smärtan när hans klor sjönk in i hennes arm, men hon sade inget om saken utan härdade bara ut för den stund det varade. När demonens klor släppte taget om henne så kisade hon skeptiskt ned på de fula märken han gjort i hennes arm, nästan som om hon fann deras blotta existens smaklös.

”Givetvis bryter ni inte ert löfte, det vo…[Read more]

Hon hummade eftertänksamt och ställde ned vinglaset på bordet igen. Fjäderpennan som hon hade i sin andra hand hade torkat och hon ämnade inte doppa den i mer bläck förens hon säkert visste vad det var hon tänkte skriva. Det var en komplicerad situation och en inte alldeles genomtänkt sådan. Visst, hon hade tänkt på det, under många sömnlösa nätt…[Read more]

Hon hade hela tiden hållit ett öga på de män hon ledde, de som nu rusade vidare in i staden efter den Märhenska förtruppen och när Arand med en mer allvarsam ton föreslog att de följde efter så var hon inte sen med att nicka och stoppa tillbaka den ena av sina yxor på ryggen.

”Nå, låt oss följa efter dårarna då och be till gudarna att idag…[Read more]

Hon hann inte säga något om deras personliga framgång innan vampyren gjorde det åt henne, och hon lät honom, det var helt enkelt inte tillfälle att skryta just då. Än hade de inte vunnit slaget, bara tagit sig en bit framåt, så hon nickade bara åt orden medan hon höll tryck mot sin skadade axel för att hämma blodet en aning, allt medan Sandor…[Read more]

När slaget träffade så kunde hon inte låta bli att flina, det var förstås inget dödande slag, men det hade lämnat ett fult, stort och gapande sår i vampyrens ena kind och skriket som följde träffen talade om för henne att det inte hade varit särskilt smärtfritt. Kanske var det därför som hon inte brydde sig om kvinnans sista slag, det som träffad…[Read more]

Hans ord fick hennes flin att bli mer av ett leende, kanske något avmattat, och hon sträckte sig efter vinglaset igen för att snurra det mellan fingrarna innan hon försiktigt smuttade på det.

”Det är sant, den tanken har slagit mig mer än en gång, men… En familj är så mycket mer än bara ett namn. Skulle jag avsätta, eller för den delen avrätta, m…[Read more]

Trots att det hände väldigt sällan så kunde hon inte låta bli att rysa lite åt hans breda leende, eller vad det nu var. Hon var van vid hans närvaro och det mörka skrämde henne inte, men det fanns något i hur han försökte imitera ett leende som inte var helt bekvämt.

”Mina reformer i resten av landet har vunnit över stora delar av befolkningen, s…[Read more]

Självklart skulle det inte vara så enkelt, hon hade trots allt slagits mot en vampyr förut, även om det varit mer som lockbete… Dessvärre hade hon inte något svärd av silver såsom Arand hade haft, inte heller en liten kapsel av silver som exploderade när man kastade den, nej, hon hade inget av monsterjägarens vapen, men hon hade åtminstone…[Read more]

Hon kikade på honom i ögonvrån när han sträckte sig efter det glas med vin som hon envisades med att alltid ha framställt till honom trots att han aldrig visat något intresse för det. Kanske var det av ren vana, för artighetens skull, eller så var hon kanske nyfiken, nyfiken på om demoner såsom han fann någon som helst njutning av mat och dryck. A…[Read more]

Ett litet, nöjt leende fanns över hennes läppar när hon gick från trädgården där hon haft sitt möte med Vesvía. Det hade gått över förväntan och hon tycktes helt ha vunnit över den andra kvinnan på sin sida. Tipums lilla hesa skratt i hennes öra spädde på känslan av att ha lyckats till den mån att hon inte ens brydde sig om att tillrättavisa ho…[Read more]

Hon famlade i leran efter sina vapen, fann de tyginlindade skaften och tog ett fast grepp om båda yxorna. Lera och blod hade fastnat i hennes hår och kläder, och en liten stril av det ena eller det andra rann långsamt ned för hennes panna innan hon snabbt torkade bort det med baksidan av handen och hindrade det från att leta sig in i hennes ögon.…[Read more]

Tipums lilla, tysta, kraxande skratt fick hennes leende att bli lite mer av ett flin, men hon dolde det inte, för liksom demonen tycktes hon något road av Vesvías förfrågan. Var det för att hon var rädd för att träffa henne ensam igen, eller fanns det en annan anledning till varför hon ställde frågan såsom hon gjorde?

”Er make är också inbjuden…[Read more]

Hon kunde höra någon ropa hennes namn, en varning, men hon hade inte tid att vända sig om för att se efter vem det var som ropade. Fienden var otalig och de pressade ständigt närmre. Hon nedgjorde en bara för att mötas av två nya motståndare och snart nog fick hon också dra sin andra yxa för att hålla fienden på avstånd. De föll som flugor fram…[Read more]

Tipums klor som rev mot hennes ben fick henne att blekna en aning, men hon sade inget om det och verkade heller inte på något annat vis reagera på hans plötsliga närvaro. Att han dök upp när han själv fann det passande hade hon för länge sedan vant sig vid. Frågan var bara vad han gjorde här nu, och om hon skulle behöva avsluta detta samtal med V…[Read more]

Ett litet, litet leende smög sig fram över hennes läppar. Kanske var det något självgott, som om hon på något vis haft rätt i en vadslagning, även om den enda spelaren i just det spelet varit hon. Hon tycktes ha vunnit över Vesvía till sin sida, trots att det hon föreslagit skrämt och oroat henne. Det var bra, mycket bra.

Så hon lät Vesvías h…[Read more]