Hon hade hela tiden hållit ett öga på de män hon ledde, de som nu rusade vidare in i staden efter den Märhenska förtruppen och när Arand med en mer allvarsam ton föreslog att de följde efter så var hon inte sen med att nicka och stoppa tillbaka den ena av sina yxor på ryggen.

”Nå, låt oss följa efter dårarna då och be till gudarna att idag…[Read more]

Hon hann inte säga något om deras personliga framgång innan vampyren gjorde det åt henne, och hon lät honom, det var helt enkelt inte tillfälle att skryta just då. Än hade de inte vunnit slaget, bara tagit sig en bit framåt, så hon nickade bara åt orden medan hon höll tryck mot sin skadade axel för att hämma blodet en aning, allt medan Sandor…[Read more]

När slaget träffade så kunde hon inte låta bli att flina, det var förstås inget dödande slag, men det hade lämnat ett fult, stort och gapande sår i vampyrens ena kind och skriket som följde träffen talade om för henne att det inte hade varit särskilt smärtfritt. Kanske var det därför som hon inte brydde sig om kvinnans sista slag, det som träffad…[Read more]

Hans ord fick hennes flin att bli mer av ett leende, kanske något avmattat, och hon sträckte sig efter vinglaset igen för att snurra det mellan fingrarna innan hon försiktigt smuttade på det.

”Det är sant, den tanken har slagit mig mer än en gång, men… En familj är så mycket mer än bara ett namn. Skulle jag avsätta, eller för den delen avrätta, m…[Read more]

Trots att det hände väldigt sällan så kunde hon inte låta bli att rysa lite åt hans breda leende, eller vad det nu var. Hon var van vid hans närvaro och det mörka skrämde henne inte, men det fanns något i hur han försökte imitera ett leende som inte var helt bekvämt.

”Mina reformer i resten av landet har vunnit över stora delar av befolkningen, s…[Read more]

Självklart skulle det inte vara så enkelt, hon hade trots allt slagits mot en vampyr förut, även om det varit mer som lockbete… Dessvärre hade hon inte något svärd av silver såsom Arand hade haft, inte heller en liten kapsel av silver som exploderade när man kastade den, nej, hon hade inget av monsterjägarens vapen, men hon hade åtminstone…[Read more]

Hon kikade på honom i ögonvrån när han sträckte sig efter det glas med vin som hon envisades med att alltid ha framställt till honom trots att han aldrig visat något intresse för det. Kanske var det av ren vana, för artighetens skull, eller så var hon kanske nyfiken, nyfiken på om demoner såsom han fann någon som helst njutning av mat och dryck. A…[Read more]

Ett litet, nöjt leende fanns över hennes läppar när hon gick från trädgården där hon haft sitt möte med Vesvía. Det hade gått över förväntan och hon tycktes helt ha vunnit över den andra kvinnan på sin sida. Tipums lilla hesa skratt i hennes öra spädde på känslan av att ha lyckats till den mån att hon inte ens brydde sig om att tillrättavisa ho…[Read more]

Hon famlade i leran efter sina vapen, fann de tyginlindade skaften och tog ett fast grepp om båda yxorna. Lera och blod hade fastnat i hennes hår och kläder, och en liten stril av det ena eller det andra rann långsamt ned för hennes panna innan hon snabbt torkade bort det med baksidan av handen och hindrade det från att leta sig in i hennes ögon.…[Read more]

Tipums lilla, tysta, kraxande skratt fick hennes leende att bli lite mer av ett flin, men hon dolde det inte, för liksom demonen tycktes hon något road av Vesvías förfrågan. Var det för att hon var rädd för att träffa henne ensam igen, eller fanns det en annan anledning till varför hon ställde frågan såsom hon gjorde?

”Er make är också inbjuden…[Read more]

Hon kunde höra någon ropa hennes namn, en varning, men hon hade inte tid att vända sig om för att se efter vem det var som ropade. Fienden var otalig och de pressade ständigt närmre. Hon nedgjorde en bara för att mötas av två nya motståndare och snart nog fick hon också dra sin andra yxa för att hålla fienden på avstånd. De föll som flugor fram…[Read more]

Tipums klor som rev mot hennes ben fick henne att blekna en aning, men hon sade inget om det och verkade heller inte på något annat vis reagera på hans plötsliga närvaro. Att han dök upp när han själv fann det passande hade hon för länge sedan vant sig vid. Frågan var bara vad han gjorde här nu, och om hon skulle behöva avsluta detta samtal med V…[Read more]

Ett litet, litet leende smög sig fram över hennes läppar. Kanske var det något självgott, som om hon på något vis haft rätt i en vadslagning, även om den enda spelaren i just det spelet varit hon. Hon tycktes ha vunnit över Vesvía till sin sida, trots att det hon föreslagit skrämt och oroat henne. Det var bra, mycket bra.

Så hon lät Vesvías h…[Read more]

Hon hörde när förstärkningen kom ridandes in genom portarna, och lika snart hörde hon också hur de ropade något på sitt eget språk, ett språk hon inte förstod, men tonläget förmedlade allt. Det var en fälla. De hade gått rakt in i den och hon hade varit den som lett dem. Förbannade, jävla skit.

Innan hon visste ordet av det hade vampyren vi…[Read more]

Hon ogillade idén, givetvis. Tanken på att ha en demon som bundsförvant skrämde de flesta, en anledning till att de flesta inte kände till Tipum än.

Med ett leende såg hon tillbaka upp på Vesvía som nu hade rest sig upp och stod framför henne. Hon var orolig, nästintill rädd, men hon hade sagt att hon skulle genomföra det uppdrag som blivit å…[Read more]

Det var riskabelt att be om en sådan tjänst, det skulle kunna få Vesvía att vända sig mot henne igen, även om det i hennes egna ögon var ett klokt drag. Men hon var drottning, det var hennes rätt att styra som hon fann klokt, och om Vesvía skulle invända så skulle helt enkelt handelsgillet Bläck behöva se sig om efter en ny ägare.

”Mån…[Read more]

De väntade i tystnad i vad som kändes som en evighet men som knappast kunde ha varit mer än några sekunder. Allting var dödstyst, luften omkring dem tycktes nästan stå stilla medan mannarna inväntade hennes svar och hennes order. De visste alla att det inte fanns något annat alternativ än att öppna portarna, men samtidigt kändes det fel.

&nbsp…[Read more]

Det hela skedde tämligen fort, så som allting gör när spelet väl kommit igång, och hon protesterade inte när Aethriatan tog befälet över situationen. Istället vinkade hon till sig en av de snabbare av sina landsmän.

”Följ med honom. Fienden måste nedgöras innan de hinner slå larm!” Väste hon fram mellan sammanbitna tänder innan hon vände sig…[Read more]

Min drottning… Det lät bra, särskilt som Vesvía sade det utan fruktan eller svaghet i sin röst.

”Ja, Vesvía, en tjänst… Hur långt sträcker sig ert kontaktnät? Skulle ni kunna leverera ett brev till, låt säga, Karms inland?” Leendet var fortfarande vasst och nu syntes det något nytt bakom de grå ögonen, en idé eller tanke som hon uppenbart sp…[Read more]

Det var en underlig känsla att leda ett företag som detta, trots att hon hade några av sina egna landsmän med sig. Hon visste att det här antagligen bara var en av många strider och slag som hon skulle stå i fronten för, om hon överlevde, men det första var alltid något särskilt, speciellt när styrkan hon ledde inte alls tillhörde henne. Det va…[Read more]