Kanske blev hon lite förvånad över Ayperos närmande, men hon visade det inte utåt mer än genom att leendet över hennes läppar blev lite bredare. Hon hyste inga illusioner om att det fanns något annat än en affärsmässig överenskommelse mellan dem, men hon tillät sig själv att njuta av uppmärksamheten och lutade sig därför in i hans närhet för e…[Read more]

Ingrid och Tore.

Flickans blick vandrade mellan de båda, till en början något osäker på om hon skulle svara på frågan om sitt namn, men tillslut så verkade hon ändå bestämma sig för att det inte kunde skada, ty hon slappnade märkbart av en aning, även om hon fortfarande var uppenbart nervös.

”Jag heter Iris”, svarade hon med ett litet, osä…[Read more]

Wreax ord fick henne att skratta och hon klappade honom nästan lite kärvänligt på ena kinden med en smal och kall hand, en hand som utåt sett inte så mycket ut för världen, men som han nog visste kunde orsaka fruktansvärd skada.

”Wreax, Wreax… Knip ihop käften nu innan ni gör mer narr av er själv än ni redan gjort. Ni kan väl i alla fall låtsas…[Read more]

Eiriks ord skapade en klump i hennes mage, en isande, obehaglig klump som kändes om möjligt ännu tyngre när han vände blicken mot henne. Beslutsamheten i hans röst var en hon inte kände igen och den fick henne att rysa lite där hon stod. Det kändes fel, att förkasta sitt blod så öppet som han gjorde, men samtidigt så kunde hon inte klandra hono…[Read more]

Ayperos ord verkade ha tagit eggen av vad för trotsighet Ziyaté än haft och kanske hade hans ord och de tankar som de väckt gjort henne något ouppmärksam, ty hon verkade inte ha hört Isras ord. Kanske var det lika bra. Hon skulle få se snart nog.

”Känslor kan vara komplicerade, inte sant? Ni borde veta bättre”, sade hon med ett litet leende,…[Read more]

Åt hennes ord så ryckte han lite på axlarna. Han visste att det ofta varit konflikter mellan Iserion och alverna, allt på grund av skogen som låg så nära deras gränser, men han hade aldrig behövt bry sig särskilt mycket om det, inte förens nu. Och vad ville han egentligen? Hans far ville ha krig, han var en man som tröttnat på alverna och deras fö…[Read more]

Hon ryckte inte till när Ayperos högg Ziyaté i bröstet, men hennes ögon smalnade en aning och kanske spelade ett litet leende i hennes mungipor medan hon betraktade Ayperos. När han reste sig upp och vände blicken mot henne så sträckte hon ut en slank hand och strök bort blodet som stänkt upp i hans ansikte med tummen.

”Kalla mig sentimental,…[Read more]

Med sammanbitna tänder betraktade hon sin bror och morfar. Hon mötte Eiriks gula blick med sin egen blå och såg sin egen sorg speglas däri, men till skillnad från honom så kunde hon förstå, kunde acceptera att detta var det öde som deras morfar valt. Eirik hade alltid varit den som stått närmast Ejvald och just i den stunden, när han satt där med…[Read more]

Hennes blick vilade på Ziyaté ett tag, ett leende över hennes läppar, innan hon vände blicken mot Ayperos igen.

”Hon påstår att hon kom för att varna mig… Att Lloth letar vägar in i Antrophelia”, svarade hon och ryckte lite på axlarna. Det var trots allt mer sannolikt att Lloth skulle finna en väg in nu när Ziyaté var här än innan, ett faktum so…[Read more]

Hans ord fick hennes kinder att hetta men det syntes lyckligtvis inte i det dunka ljuset. Kanske borde hon ha bjudit in honom till sin sängkammare tidigare, tänkte hon roat, men skakade snabbt av sig den tanken. Snart nog.

”Åh, det kan det nog göra, men jag är rädd att det inte är mitt fel den här gången”, svarade hon retsamt innan hon slank ut…[Read more]

Bli hennes död? Hon kunde känna hur ilskan kokade inom henne vid de orden, men hon behöll lugnet utåt innan hon med en kort fnysning vände på klacken för att gå och hämta någon som kunde ta hand om hennes farmor.

Hon hann inte särskilt långt innan hon sprang rakt in i Ayperos. Hans hand om hennes midja och sättet på vilket han fångade upp h…[Read more]

Drottningens blick vändes genast mot blodet som nu prydde hennes annars så rena golv och hon rynkade märkbart på näsan. Hon kom kravlandes tillbaka hit som en skadad hund och hade dessutom mage att smutsa ned hennes sovrum. Hon fnyste kort och vände tillbaka blicken mot sin farmor. Det fanns något lockande i att välkomna henne, att få ha det lill…[Read more]

Hon höjde på ett ögonbryn åt orden som lämnade hennes farmors läppar. Er två? Menade hon hennes far? Tanken fick ett litet skratt att lämna hennes läppar innan hon skakade på huvudet åt det hela.

”Oss två? Ni menar er son, min far? Ni behöver inte oroa er, det var länge sedan han övergav mig nu, en ful ovana måste jag säga”, svarade hon med ett…[Read more]

I djupet av sitt hjärta höll hon med sin bror om deras moders plan, men gjort var gjort och det gick inte att vrida tillbaka tiden. Deras mor hade gjort ett val och deras morfar hade valt att följa henne, fullt medveten om att döden var vad som väntade honom. De kunde vara arga på sin mor, och förbanna hennes val, men de kunde inte göra något å…[Read more]

Hon ryckte märkbart till när Eirik dök upp vid hennes sida, tillräckligt för att såret i ryggen skulle hugga till och få henne att dra skarpt efter andan. Hon hade inte ens hört hans vingslag. Hur kunde hon ha varit så fruktansvärt oförsiktig? Hur mycket hade hennes bror hört? Han kunde omöjligt missa att Yazfein inte längre såg ut som han gjort…[Read more]

Hon rynkade ogillande på näsan när hennes farmor talade om att döda henne och hur enkelt hon hade kunnat göra det. Det var kanske sant, men hon hade inte mycket till över för tanken på vad hennes farmor kunde eller inte kunde göra mot henne och hon slapp helst höra det, särskilt här, i sina egna gemak, en plats som borde vara säker…

”Va…[Read more]

Isra stelnade märkbart till när Ziyaté tilltalade henne, och förvåningen över att finna henne där, i sina egna gemak, var inte svår att se. Trots det så behöll hon lugnet och istället för att ropa på sina vakter med detsamma så lade hon armarna i kors och betraktade sin farmor. Hon både såg ut och lät trasig på något vis, som om hon var skadad ell…[Read more]

Dagen hade varit lång men givande och när Isra drog sig tillbaka till sina rum så var hon på bra humör. Hon och Ayperos hade kommit varandra mycket närmare än hon hade kunnat drömma om, och planerna inför den stundande föreningen hade väckt en ny hunger inom henne. Allt tal om erövringar hade fått henne att börja studera kartor och försvarsverk…[Read more]

Även om han inte hade varit döende så hade han troligen reagerat på samma vis, men hon hade troligen aldrig vågat berätta det om det inte var för att han skulle ta erkännandet med sig i graven, en tanke som skavde… Det var sant det han sade om vad hennes föräldrar skulle tycka och kanske gjorde det att hemlighållandet kändes lite bättre, lite…[Read more]

Han betraktade henne under fascinerad tystnad medan hon talade. Hon var vacker att se på och kanske glömde han att lyssna för en sekund. Hade han satt sin välfärd på spel? Hon menade förstås alven som skjutit honom i ryggen, insåg han sen, och med ett litet hummande konstaterade han för sig själv att det nog måste ha uppfattats så. Han hade sjä…[Read more]