Kanske smalnade Isras ögon en aning och hennes mungipor sänktes i ett ogillande uttryck. Wreax. Givetvis var det så. Hon borde ha känt av det.

”Wreax Siturios… Jag borde ha anat att han var hennes marionett, men när jag träffade honom så kände jag inte hennes inflytande över honom… Magi var aldrig min starka sida, det var mer min broders domän”…[Read more]

Hon mötte sin fars lika blå blick utan att vika undan, men det fanns kanske ett visst mått av ånger i hennes blick. Hon hade alltid haft lättare att hantera sin moders tillrättavisanden, ty de var mer lika varandra och lät oftast ilskan styra. Hennes far var istället lugn och samlad och kanske var det just därför som hon alltid fick dåligt sa…[Read more]

Magin i rummet fick håret i hennes nacke att ställa sig upp och huden på hennes armar brast ut i gåshud. Hon hade inte förväntat sig den typen av styrka hos den lilla kvinnan, även om hon varit fullt medveten om att hon var en magiker. Nu satte hon nästan sitt te i halsen och något ofrivilligt drogs hon tillbaka till en tid som hon helst av allt…[Read more]

Det skulle visa sig att Arlin hade rätt. Resan gick betydligt snabbare än vad hon hade trott, något som delvis kunde tillskrivas Kaldrländarnas långskepp och deras skicklighet till havs, förmågor som hon insåg sig ha underskattat.

När de slutligen nådde Tinderstad så var det på vingliga ben som hon kom i land, fortfarande med den ensamma pac…[Read more]

Hon kunde inte skaka av sig känslan av att hon borde ha gjort mer, att hon borde varit snabbare iväg från Frostheim, ridit snabbare, försökt lägga om sin morfars sår… Hon borde ha huggit huvudet av varje död man och spetsat dem på deras egna spjut. Hon borde ha ridit ifatt sin mor med detsamma och huggit ned hennes kidnappare, låtit deras kropp…[Read more]

Hon skakade lite på huvudet och suckade med spelad besvikelse, som om blotta tanken på att hennes far inte skulle vilja dyka upp på sin egen dotters bröllop väckte någon slags känsla inom henne.

”Åh, säg inte det. Ni är ju här, trots allt”, sade hon lite roat medan hon betraktade Ayperos när han tryckte ned Ziyaté mot golvet och lät sitt blod fa…[Read more]

För en kort stund tycktes flickans blick fastna någonstans över Hannadons allt mer krympande siluett, men när Arlin började prata om Njord och att bli blöt så såg hon tillbaka på honom med oro i blicken. Hon såg ut att vilja ställa en följdfråga, men istället nickade hon bara smått och valde istället att svara på Nillas fråga.

”J-ja… M…[Read more]

Hon tog tacksamt emot koppen med te, men denna gång valde hon att inte sätta sig ned utan lutade sig istället mot den närmsta väggen medan hon betraktade meningsutbytet. Alven hade ännu inte bett henne att lämna dem och hon skulle ljuga om hon sade att hon inte var nyfiken på exakt vad det var Wreax Siturios gjorde här.

När han såg menande mo…[Read more]

Leendet över hennes läppar blev kanske lite bredare vid Wreax uppenbara irritation och om det inte var för att de klivit in i hennes arbetsgivares närvaro så hade hon kanske myst in sig lite extra i den känslan – kanske till och med valt att säga något mer. Men nu lät hon bara leendet tala för sig själv när hon nickade till hälsning åt den alviska…[Read more]

När hennes bror räckte henne brevet så ögnade hon snabbt igenom det innan hon stoppade det innanför sina kläder. Hon visste inte vad hon skulle tänka eller känna över det korta meddelande som lämnats åt henne, men en liten del kände ilska över att deras mor adresserat brevet enbart till henne. Trots det så valde hon att behålla brevet nära si…[Read more]

Kanske blev hon lite förvånad över Ayperos närmande, men hon visade det inte utåt mer än genom att leendet över hennes läppar blev lite bredare. Hon hyste inga illusioner om att det fanns något annat än en affärsmässig överenskommelse mellan dem, men hon tillät sig själv att njuta av uppmärksamheten och lutade sig därför in i hans närhet för e…[Read more]

Ingrid och Tore.

Flickans blick vandrade mellan de båda, till en början något osäker på om hon skulle svara på frågan om sitt namn, men tillslut så verkade hon ändå bestämma sig för att det inte kunde skada, ty hon slappnade märkbart av en aning, även om hon fortfarande var uppenbart nervös.

”Jag heter Iris”, svarade hon med ett litet, osä…[Read more]

Wreax ord fick henne att skratta och hon klappade honom nästan lite kärvänligt på ena kinden med en smal och kall hand, en hand som utåt sett inte så mycket ut för världen, men som han nog visste kunde orsaka fruktansvärd skada.

”Wreax, Wreax… Knip ihop käften nu innan ni gör mer narr av er själv än ni redan gjort. Ni kan väl i alla fall låtsas…[Read more]

Eiriks ord skapade en klump i hennes mage, en isande, obehaglig klump som kändes om möjligt ännu tyngre när han vände blicken mot henne. Beslutsamheten i hans röst var en hon inte kände igen och den fick henne att rysa lite där hon stod. Det kändes fel, att förkasta sitt blod så öppet som han gjorde, men samtidigt så kunde hon inte klandra hono…[Read more]

Ayperos ord verkade ha tagit eggen av vad för trotsighet Ziyaté än haft och kanske hade hans ord och de tankar som de väckt gjort henne något ouppmärksam, ty hon verkade inte ha hört Isras ord. Kanske var det lika bra. Hon skulle få se snart nog.

”Känslor kan vara komplicerade, inte sant? Ni borde veta bättre”, sade hon med ett litet leende,…[Read more]

Åt hennes ord så ryckte han lite på axlarna. Han visste att det ofta varit konflikter mellan Iserion och alverna, allt på grund av skogen som låg så nära deras gränser, men han hade aldrig behövt bry sig särskilt mycket om det, inte förens nu. Och vad ville han egentligen? Hans far ville ha krig, han var en man som tröttnat på alverna och deras fö…[Read more]

Hon ryckte inte till när Ayperos högg Ziyaté i bröstet, men hennes ögon smalnade en aning och kanske spelade ett litet leende i hennes mungipor medan hon betraktade Ayperos. När han reste sig upp och vände blicken mot henne så sträckte hon ut en slank hand och strök bort blodet som stänkt upp i hans ansikte med tummen.

”Kalla mig sentimental,…[Read more]

Med sammanbitna tänder betraktade hon sin bror och morfar. Hon mötte Eiriks gula blick med sin egen blå och såg sin egen sorg speglas däri, men till skillnad från honom så kunde hon förstå, kunde acceptera att detta var det öde som deras morfar valt. Eirik hade alltid varit den som stått närmast Ejvald och just i den stunden, när han satt där med…[Read more]

Hennes blick vilade på Ziyaté ett tag, ett leende över hennes läppar, innan hon vände blicken mot Ayperos igen.

”Hon påstår att hon kom för att varna mig… Att Lloth letar vägar in i Antrophelia”, svarade hon och ryckte lite på axlarna. Det var trots allt mer sannolikt att Lloth skulle finna en väg in nu när Ziyaté var här än innan, ett faktum so…[Read more]

Hans ord fick hennes kinder att hetta men det syntes lyckligtvis inte i det dunka ljuset. Kanske borde hon ha bjudit in honom till sin sängkammare tidigare, tänkte hon roat, men skakade snabbt av sig den tanken. Snart nog.

”Åh, det kan det nog göra, men jag är rädd att det inte är mitt fel den här gången”, svarade hon retsamt innan hon slank ut…[Read more]