Han hade förväntat sig att det skulle vara lite roligare att ha så fint dambesök, men Saskia Belsante hade mest legat och sovit, och när hon väl vaknat så hade hon smitit iväg innan han hunnit säga något. Kanske kände han sig lite försummad på det viset, en känsla han inte alls var van vid, men så var ju också Saskia Belsante alldeles för fi…[Read more]

Zators ord fick henne att tugga lite besvärat på underläppen. Hon hade förstås tänkt samma sak själv mer än en gång, drömt mardrömmar om hur det skulle kunna bli när de inte längre hade sin mor att skydda dem från omvärlden. Hon ville tro att Fëani inte skulle låta sig styras av någon annan, att hon skulle minnas att de trots allt var av henne…[Read more]

”Jo, och ett ännu större ego”, kommenterade hon roat.

Moira ryckte lite på axlarna åt det hela. Flickans ord hade fått henne att flina smått, men hon kunde ändå inte låta bli att känna att det var en dålig idé att låta Wreax se vart han fördes. Trots det så gjorde hon som flickan sagt och med en lätt knuff i ryggen på Wreax så manade hon honom…[Read more]

Det fanns ytterligare ett främmande ansikte på skeppet som skulle ta ungdomarna till Frostheim, en tanig flicka, troligen några år yngre än Nilla. Hon hade köpt sig en plats på skeppet innan det hann lämna Karm och när Nilla och Arlin klev på skeppet så satt hon redan där.

Hon såg ganska vilsen och malplacerad ut och ingen av besättningen…[Read more]

Med en hård hand daskade hon till Wreax i bakhuvudet, som om hon läxade upp ett olydigt barn som precis sagt något särdeles opassande.

”Det är inget vis att tala till en flicka”, sade hon hårt, men vände sedan blicken till flickan igen och lät den mjukna något. Ett litet leende spred sig över hennes läppar och hon ryckte på axlarna som sva…[Read more]

Att resan varit dryg var en underdrift, så när de slutligen steg in på innergården som avtalat så var det med en känsla av lättnad som hon riktade blicken mot flickan som satt på en av stenbänkarna där. Hon kände igen henne som samma barn som hämtat henne på värdshuset här i Celeras för så många veckor sedan.

”Tvivlade ni någonsin på mig?” F…[Read more]

Hon hann skjuta en tacksam blick åt Yazfeins håll innan hon fortsatte att följa spåren med blicken, denna gång upplyst av den magiska elden. Att Eirik ogillade Yazfeins närvaro var uppenbart, men han hade vett nog att inte säga något om saken just för tillfället, de hade trots allt viktigare saker att oroa sig över, något som Eirik satte i ord…[Read more]

För bunden var han, hon var inte så dum att hon trodde att han skulle sköta sig så väl. Deras resa hade i största allmänhet varit tämligen händelselös och han hade inte försökt fly än, men hon skulle inte sänka sitt garde innan han var levererad.

”Seså, så dålig var den inte”, sade hon lite retsamt innan hon gav honom en liten knuff i ryggen…[Read more]

Hon skakade på huvudet åt hans ord. Hon kunde tydligt se hur hans tankar snurrade, hur han bedömde hennes svar och drog sina egna slutsatser, men hon kunde knappast bry sig mindre. Om han listat ut vem som anställt henne så var det snart nog inte längre hennes problem.

”Ah, väldigt filosofiskt av er… Men jag är rädd att hon som skapade mig…[Read more]

Hans ord fick hennes leende att bli lite bredare, men hon kittlade honom inte så som han fruktade, istället lät hon sig själv bli snurrad ett varv innan hon följde honom med blicken när han gick fram till fönstret.

Hon fiskade upp en sällan använd borste från en av hyllorna i garderoben och gick fram till Zator där han stod vid fönstret.…[Read more]

Hans svar fick henne att skratta, ett inte helt otrevligt ljud, trots att det var lite hest och inte ofta använt. Trodde han verkligen att det skulle ha gjort någon skillnad? Nog för att hon lagt en fälla att lura in honom i, men bara för att hon valt att göra det så lätt som möjligt för sin egen del så betydde det inte att hon var inkapabel…[Read more]

Åt Yazfeins ord hade hon bara skakat på huvudet. Hennes mor hade knappast planerat i sådan detalj, det var något hon var säker på, och om Ejvald var med så skulle de knappast kunna hålla ett så högt tempo. Hade hon läst spåren fel? Det kändes osannolikt, särskilt som hon fortfarande kunde se dem så tydligt nu när de saktat in.

”Kan du or…[Read more]

Hon red först på vetskapen om vilken väg hennes mor borde ha tagit, men snart nog fick hon sänka blicken till marken för att leta efter spåren efter hennes och Ejvalds hästar. Till sin stora lättnad fann hon dem ganska enkelt och det verkade inte som om de ridit i lika hög fart som hon och Yazfein nu gjorde. Kanske skulle de ändå hinna ifatt dem.…[Read more]

Ingenting med denna lilla resa var förvisso genomtänkt, men hon hade åtminstone haft tid att rusta sig innan hon rusade iväg. De skulle nog få improvisera lite, men Yazfein behövde ju knappast vapen för att försvara sig om något skulle ske.

Med en liten nick åt hans ord så ledde hon ut sin häst genom stallporten. På vägen drog hon åt sig en…[Read more]

Hon skakade på huvudet åt hans fråga om att låna en häst. Det fanns gott om djur för att resten av familjen skulle kunna hitta något att rida ifatt dem på, men någon, av allt att döma Sven, en av hennes fars hirdmän, skulle bli utan. Hon fick förklara det sen. För tillfället kände hon bara en oerhörd lättnad över att Yazfein ville följa med h…[Read more]

För de som står emot mig… Det var en mening som nästan fick henne att skratta igen, men allt hon gjorde var att flina roat åt det hela. Hon kände ingen rädsla inför honom, men sen ansåg hon sig heller inte vara någon som stod emot honom i den bemärkelsen, hon utförde ju trots allt bara ett jobb och hon hade ingenting emot honom i den bemärkelsen.…[Read more]

Hon såg ogenerat på när hans kropp genomgick sin underliga förvandling. Hon hade något fascinerat i blicken, för trots att hon sett både honom och andra Me’erisier förvandlas tidigare så hade hon aldrig sett det på så nära håll. Hon själv kunde förändra sitt utseende till viss del, men att växa helt nya armar var något hon inte var kapabel till.…[Read more]

Ljudet av hans röst fick henne att se upp från sadelgjorden, vilken hon var i färd med att spänna kring hästens stadiga kropp. Hon hade inte hört honom komma in, men hon borde ha känt av hans närvaro. Troligen var hennes tankar alldeles för splittrade.

”Yazfein…” Hennes röst tycktes nästan något lättad, något hon själv förvånades över.

”D…[Read more]

Ilskan och rädslan kokade inom henne, men trots det så hörde hon stegen som närmade sig hennes rum och hon vred på huvudet i tid för att se sin bror stiga in genom den öppna dörren. Han visste. Deras mor hade uppenbarligen talat med fler än Yazfein om sin plan, och att döma av blicken som Eirik gav henne så hade han också motsatt sig hela idén.…[Read more]