En liten rodnad spred sig över hennes kinder när Herrie påpekade att hon hade gått fel från början. Det var förstås mycket möjligt och hon ryckte lite lätt på axlarna. Norr? Söder? Hon visste åtminstone inte alls vart hon kom ifrån eller var.

“Jag vet inte, faktum är att jag inte ens vet vrt jag hamnade nu” påpekade hon, lite oroat och kliad…[Read more]

Ithia hade även hon njutit av dagarna där hon hade kunnat ha ett lugnare tempo, kunnat sova ordentligt och inte hade behövt ha ett pressat tempo på vägarna i rädsla för de som jagade Kheezai. Likväl hade hon tyckt om tiden hon och Kheezai kunnat spendera tillsammans, även om mörkeralven mest varit frånvarande och tagit igen på flera år av förlo…[Read more]

Jezeral registrerade Kamillas frågor, men brydde sig inte om att svara på dem. Han hade gjort sitt för att göra hennes arbete, och det visade sig att hon med den hjälp han givit henne klarade av att överkomma motståndet. Däremot betedde hon sig som innan som en best då hon utan att vänta anföll hägringen framför dem, och han skakade på huvudet.…[Read more]

Faegrim höjde ögonbrynen åt Finn, men det kanske låg något där i det pojken sa om att få en kamrat omvandlad till en kvinna. Det förändrade ju en hel del i deras vänrelation, trots allt. Speciellt i den åldern, då deras hormoner löp amok och spelade spratt på alla möjliga vis. Frågan var väl snarare hur Corrin eller Kathryn reagerade på sin…[Read more]

“Du kunde inte gjort någonting innan. Det var dåraktigt från början…” sa hon, lite tyst som om det egentligen var tankar snarare än ett svar på det han sa.

De klarblåa ögonen granskade honom med en orolig blick. Allt blod och blåmärken talade om att han inte mådde allt för bra heller. Fast det verkade inte finnas ett sår som gjorde att han föbl…[Read more]

Ieyna nickade artigt över konungens ord, och böjde huvudet artigt för de två kungligheterna.
‘Så klart, ers höghet. Jag finns till ert förfogande då ifall det finns tid inne att visa staden senare.’ sa hon och gav drottningen ett varmt leende likaså innan hon ursäktade sig och förenade sig med gästerna. Flera ville komma fram och prata med henne,…[Read more]

Blickarna verkade inte bekymra konungen – inte då i alla fall. Tjatet och skrikandet från hans fru kunde han stå ut med senare. Ett varmt och vänligt leende fanns i hans ansikte och han märkte inte att han hade hållt prästinnans hand lite längre än väntat och släppte den sedan.

“Ett löfte är ett löfte” påpekade han, men det var snarare något…[Read more]

Arlin kände sig lite generad men samtidigt glad då han märkte att Nilla och Alma sett honom. Men med tanke på hur nära deras föräldrar var det inte riktigt läge att stiga fram nu, trots allt behövde han försöka hålla låg profil tills middagen. Han gav flickorna och Nilla ett sista leende och en liten hemlighetsfull nickning som för åskådare kund…[Read more]

Det var inte förrän de var ensamma i rummet som Akila drog en hand längst bordet som också var en världskarta över Talanrien. Ett litet finurligt leende fanns på hennes läppar och hon tog sin tid att besvara hennes fråga.

“Är det inte synd att så få i världen nås av Sharahs ljus?” ställde hon som en motfråga istället och lät blicken vandra mo…[Read more]

Innan de blev tilltalade kunde konungen förstå att någon var på väg emot dem för hans frus grepp blev plötsligt hårdare omkring hans arm. Som om hon vägrade att släppa sin make. Han gav till ett irriterad läte över det hela, enbart så att hon hörde för att vända blicken mot alvinnan som tilltalade dem. Hjärtat slog lite snabbare, på det sättet de…[Read more]

‘Ha lite förtroende, kära Isra!’ uppmanade han henne med ett skratt.
‘Om någon av dina krigare lyckas skada mig allvarligt, då är jag inte värdig mitt namn – skadad eller ej!’ sa han, och det var ett löfte.
‘Vi kan så klart alltid göra en vadslagning, om ni tycker om att leva ett farligt liv, ers höghet?’ frågade demonen med ett lurigt leende.
‘T…[Read more]

Arand såg på henne med en något irriterad blick, en blick som inte riktigt ville erkänna att hon hade rätt. För vem ville få sanningen slängd i ens ansikte på det viset, då alternativet ibland kunde vara mer bekvämt hur otrevligt eller osant föreställningen än var? Han fick bara svälja sin egen skam, sin bitterhet och sin stolthet, och drack en k…[Read more]

Kael hade en olustig känsla i kroppen efter sitt ensamma möte med Enduriel. Som om han gjort något fel, men vad förstod han inte. Hon var en alv, trots allt, och han hade talat hennes språk och gjort sitt yttersta för att behaga henne. Men han kände att det var något med hans framförande hon inte uppskattat, och han kunde inte annat än att känna…[Read more]

Något förvånat betraktade Jezeral den kvinnliga riddarens framfart då hon rakt på gick för att strida med det väldiga trädet. Hennes fysiska styrka kunde man trots allt inte neka att den var imponerande.
‘Ingen druid, bara en förrädare och användare av olaglig magi!’ ropade inkvisitorn över stridens ljud. Jezeral skakade på huvudet något irrite…[Read more]

Asgeir skrattade muntert åt Vasilijs ord, och nickade.
‘Så klart. Lite hälsosam konkurrens har väl aldrig skadat någon?’ undrade han lite skämtsamt. Så fort han var av hästryggen var han vid den unge furstens sida och såg sig omkring med brinnande nyfikenhet medan han doftade på allt som kom i deras väg.
‘Vilken doft!’ förkunnade han, för även om…[Read more]

Taewyn skrattade ett klingande skratt åt Aeriels kommentar, för att skaka på huvudet åt det hela. Att de var så uppenbara var nästan lite pinsamt. Men sedan lyssnade hon, nyfiket och lätt ivrigt över vad Aeriel hade att berätta. Att se Skaparen som en kvinnlig figur var ett märkligt koncept för henne som vuxit upp med Athal, men ett koncept so…[Read more]

Frågan fick Vésiva att stanna till i sina rörelser och hon drog en hand över sin haka medan hon funderade på den. Hur svårt var det egentligen? Ärligt talat hade hon inte ens en tanke på hur man gick längre, det var en naturlig sak. Lika naturligt som att simma. Hon ryckte på sina axlar lite åt frågan till slut.

“Inte svårare än att jag har kunna…[Read more]

Det lät långt, både att vandra och med tid. Kanske de bara skulle låta Corrin vara kvar i den skepnaden. Det var väl trots allt en förbättring till vad som var innan? Han rodnade lite över Faegrims ord och harklade sig lite nervöst medan han kliade sig i nacken.

“Inte på Corrin…” erkände han lite rodnandes och försökte få sin blick på vad…[Read more]

Utmaningen som Neaduin kastade mot honom gjorde honom lite förvirrad och det tog honom en liten stund för att komma ikapp människan. Men han gjorde det med ett litet leende och knuffade till henne lite lekfullt.

“Vi kan säga att det blir jämt, så slipper du förudmjukas” retades han och lät blicken vandra framåt igen för att undvika ett par grenar.

Alla ord som vakterna sade rann av Sera, det var som om hon hade stängt av allt som skedde omkring henne. Hennes fötter rörde sig framåt men det verkade som om hon inte registrerade något som fanns omkring henne. Ilska, irritation och sorg var ingen idé. Hennes mor var död. Riket är dött. Jag kommer dö. Fanns det ens någon mening med att försöka l…[Read more]