Sällskap. Det var ingenting som hon hade förväntat sig, hon hade varit helt inställd på att vara en lång och ensam resa. Detta gjorde det mycket lättare. Speciellt med två, eller åtminstone en som kunde läsa karta! Det skulle förenkla saker och kanske de skulle få med sig mer mat. För hon hade förstått nu att det var mer väg och natur än städer…[Read more]

En förklaring var inte nödvändigt. Inte nu. Hennes pik fick irritationen att växa inom Tristian. Mestadels för att han aldrig varit helt nöjd med att ha honom som drakriddare. Men å andra sidan höll det hans dåre till bror fri från stridens hetta och blod. Bara tanken på blod fick honom att må illa, men han svalde snart tanken och försökte tän…[Read more]

Lite förvånat, men nyfiket lyssnade Nenya på vad Davant föreslog. Dess direkta och hårda natur behagade henne. Något hon hade saknat och hennes blick glimrande till något och det fanns ett gillande leende på läpparna som nästan var lite otäckt när de talade om sådana mörka ting som brukade få de flesta att bli bekymrade och äcklade istället.

“Ja,…[Read more]

Orden från Dastan fick Sera att stanna upp i sitt domedagstänkande. Det berörde henne, tyckte han verkligen det? Eller var det enbart ett sätt att försöka hålla hennes dystra tankar tydliga. Omedvetet fnös hon till över hans ord. Ge inte upp nu. Varför skulle hon inte göra det? Hon var äntligen fri från kronan, men till vilket pris?

“Till m…[Read more]

En stund senare hördes det steg i de ekande korridorerna, och vakterna som stått vid cellen vandrade därifrån för att möta inkräktaren. Därefter följdes diskussion som mest lät som ekande mummel där i korridorerna, omöjliga att förstå eller urskilja där i deras cell. Det avslutades med att de två vakterna gick därifrån och lämnade nykomling…[Read more]

Jezeral hade gjort ett utfall att försöka vända sig och rädda Naera från banditen som tänkte avsluta Naeras liv. Det hade så klart varit lätt för honom att bara låta det ske, men han ville inte att hon skulle få en så enkel utväg för sina brott. Samtidigt var han låst i strid med ledaren och kunde inte nå henne, men han kände sig något lättad då…[Read more]

Ithia mötte pojkens blick, nästan förvånad över att se honom. Med tanke på att han varit där förra gången kanske hon inte hade behövt bli förvånad – men den association och känsla av obehag hon hade kring Ethirion gick inte ihop med pojkens uppsyn. Hon kunde känna runornas glöd som en vibration i kroppen, men hennes kunskap och förmåga var in…[Read more]

Det blev kaos en stund då Hillevis trupper delade sig för att strida mot Asgeirs krigare på två håll.och flera av Asgeirs stridsbrödrar och systrar förlorade livet än han hade velat uppoffra för detta. Men de var tränade för sådana scenarion, och Asgeir röt snabbt order löd över fältet.

‘Dela er!’ ropade han, vilket gjorde att sköldmuren delad…[Read more]

Faegrim skrockade lite åt de två ungdomarnas konstanta grälande fram och tillbaka, och skakade på huvudet lätt. Det skulle bli en lång resa, men åtminstone var det i underhållande sällskap. Och tänk på alla platser han skulle få se! För en ensam resenär kunde det kännas skrämmande, ja nästan överväldigande, men med två kompanjoner blev al…[Read more]

Det fanns ingenting mer med det, Eärmelindo nickade stillsamt och accepterande. Medan han gärna träffat Iseleth och sett världen hans gamla vän talade om var det inte hans plats, eller hans tid, att möta henne eller besöka den delen av verkligheten. Inte än i alla fall, men kanske någon dag? Tills dess fick han bara ha tålamod, så som han alltid…[Read more]

Asgeir lyssnade på hans berättelser, men det var mycket att komma ihåg och han skulle nog inte minnas alla deras traditioner eller vad de olika sakerna stod för. Men han försökte sitt bästa och nickade artigt över vad fursten så gärna delade med honom. Han var glad över åtminstone att han vunnit så mycket respekt och vänskap där att de ville dela…[Read more]

Neaduin nickade bakåt åt helaren som kom efter dem några korta ögonblick senare, och började ta hand om alven de räddat från fångenskap.
‘Strunt i hur bra alla mår.’ sa Neaduin simpelt åt alvernas artigheter, och Taewyn höjde ett litet ögonbryn.
‘Vi har en bataljon av Iserioner på väg hit. Har ni någon plan för vad vi ska göra med dem, hm?’ undrad…[Read more]

Det var löjligt att springa ikapp på det här sättet. Men åtminstone så kom de snabbare fram, trots människans klumpiga framfart var hon inte allt för långsam. Och för att vara ärlig mot sig själv, så hade han funnit det rätt roande. Både sällskapet och deras springkamp. Han nickade leendes som en hälsning mot Aeriel för att låta sin blick vandra m…[Read more]

Vad än prästinnan hade tänkt svara på i diskussionen som hade uppstått mellan henne och paret J’lothain avbröts då konungen plötsligt hade något att annonsera och trumpeterna fyllde utrymmet med sina små hurtiga läten. Artigt vände sig blickarna i hela salen i hans riktning, för att höra vad han hade att säga – och trots allt var intresset väld…[Read more]

Belåtet smackade Akila med sina läppar och hon lade en mild, nästan moderlig hand på hennes kind och strök den ner mot hennes haka för att höja hennes huvud mot hennes egna bärnstensfärgade ögon. Det var inte svårt att se att hon var nöjd med resultatet av deras samtal. Ett steg närmare. Även om det var ett litet steg.

“Vad kan du göra för mig?…[Read more]

Rösten till kaptenen skar igenom öronen på Toss och jublet fick det att bulta i hans huvud. Förstås var det alltid tacksamt att vara på land igen. Men efter så många dagar till sjöss gungade staden framför honom. Lite yr i skallen, greppade han tag om en trästolpe på bryggan och väntade på att världen skulle sluta snurra. Ja, det kunde ju inte…[Read more]

En verklig sorg. Ja. Det var det.  Något som de skulle ändra. För det fanns inte riktigt något annat alternativ. De stackars människorna som levde utan ljus, utan hennes vägledning.

“En sorg och ett svek mot de stackars människorna. Jag vill göra någonting åt det. Få Sharahs ljus att nå även de mörkaste delarna av världen” påpekade Akila me…[Read more]

Oroligt lät Finn sin blick vandra mellan de mörker som fanns omkring dem. Vem visste vad som lurades där? Tänk om något skulle hoppa på dem! Vad hade de egentligen för något att kämpa med? Nog var Finn bygd för att kunna ta ner en buse, men han hade inte riktigt hjärtat eller hjärnan för den delen.

“Är det verkligen… vilt?”

En påfrestande dag, det kunde ingen motsäga. Mest av allt ville han spendera kvällen med Ieyna, men om han kände sin familj rätt skulle det bli mer drama efter att han annonserade förlovningen mellan Kael och Nilla. För att finna lite styrka drack han det sista i sitt glas. Även om det inte gav någon effekt, kunde han inte längre skjuta upp det h…[Read more]

Ayperos lyssnade på hennes ord och studerade dem kritiskt. Han verkade inte helt nöjd över vad hon berättade, samtidigt som han också var lite imponerad av denna stora general som steg fram och tornade över honom innan han föll på knä.
‘Helt lojala, kära Isra?’ frågade han, tankfullt. Visserligen var deras uppvisning imponerande, och gav åtmins…[Read more]